fredag 16 november 2007

Ger bättre filosofiska insikter bättre klimatmodeller?

Har just bladat i Ergo, Uppsala studentkårs tidning. Jag får den för att jag läst en trevlig liten distanskurs i assyriologi i Uppsala i höst (det var kursen som var trevlig, assyrierna var inte trevliga, och för övrigt handlade kursen om mycket mer än assyrier). Nåväl, där finns en intervju med professorn i dynamisk meteorologi Erland Källén som deltagit i IPCC, FN:s internationella klimatpanel.

På sista tiden har IPCC fått en del skäll för att man eventuellt misslyckats med att förutse hur snabbt polarisarna kan smälta bort: på några årtionden i stället för kanske hundratals år.

Att gnöla bara på forskarna är inte helt riktigt. IPCC har utsatts för politiska påtryckningar för att dra ner sina förutsägelser så att framtiden inte verkar så ruskig. Hade vetenskaparna fått ta hänsyn endast till sina data och modeller kanske prognoserna varit vassare.

Men modellerna? Angående den gallopperande avsmältningen i Arktis säger professorn:

... vi förstår inte riktigt varför det sker. För att göra det måste vi utveckla nya metoder och modeller.

Här har vi kanske ett grundläggande problem: vad är det för teorier bakom modellerna?

Generellt är en modell en förenklad bild av hur någonting ser ut. Man tar de väsentliga detaljerna ur verkligheten och sätter dem samman för att förklara vad något är och hur det utvecklas. Men bakom modellbyggandet finns idéer som styr hur man väljer och kombinerar data och förklarar de resultat man får fram ur modellen. Och vad det gäller exempelvis klimatmodellerna kan man misstänka att evolutionära tankar styr hur modellerna byggts och förklarats.

Evolutionen ger intryck av långsamt framåtlunkande processer. Enligt evolutionen sker små förändringar hela tiden men inga radikala brott i och med processer som plötsligt börjar rusa. Men ta ett alternativ: Enligt dialektisk filosofi finns visserligen också långa serier av små steg men också punkter där utvcklingen kan göra ett jättesprång. Serier av små förändringar kommer under vissa förutsättningar att leda fram till häftiga kriser innan en ny stabilisering sker. (Notera vad som händer när vatten kyls ned - länge händer inget, men plötsligt har vi is i stället för vatten, alltså ett nytt tillstånd.) Hade forskarna haft en dialektisk syn på problemen hade förmodligen detta byggts in i modellerna och tendenserna till accelererad avsmältning uppmärksammats tidigare. - Antar jag. Det kanske blev bättre klimatmodeller om forskarna tog en kurs i den hegelska dialektiken?


George Wilhelm Friedrich Hegel, 1770-1831. Litet jobbig att läsa i originalversion i och för sig, men det finns goda sammanfattningar och översikter.

Inga kommentarer: