tisdag 4 december 2007

De rikaste drar ifrån


De rikaste drar ifrån, meddelar Dagens Nyheter. En procent av befolkningen tar hand om en tredjedel av de totala privata förmögenheterna. Somliga tycker väl detta är bra, andra att det är orättvist. Jag skulle vilja slänga fram ett alternativ, nämligen oförnuftigt. Det finns vissa saker som gör att det förhoppningsvis inte blir lika oförnuftigt här som i USA, men i alla fall ... . Här är mitt resonemang:

I en marknadsekonomi som dessutom är kapitalistisk (obs att kapitalism och marknad inte är synonymer) hänger allt på konsumtionen. Blir det störningar i varuflödet börjar hela samhället må illa. (Vi bortser för ögonblicket från illamående på grund av för hög konsumtion.) Antag att det grovt räknat finns två typer av varor: lyxvaror och dagligvaror. Hela systemet hänger på att produktion och konsumtion av dagligvaror inte sviktar, att massmarknaderna fungerar och dessutom växer utan störningar.

När fördelningen av inkomster och förmögenheter blir skev, så att allt större del av landets rikedomar samlas hos ett allt mindre del av befolkningen finns det en baksida av saken: flertalets möjligheter att konsumera inskränks. En del märker det inte så mycket, men för en växande grupp blir det riktigt besvärligt. De rika kommer inte att öka sina inköp av dagligvaror, de har vad de behöver av dessa. De kommer att konsumera mer lyx, men det uppväger förmodligen inte bortfallet inom dagligvarusektorn. Låg- och medelinkomstgrupper kommer däremot att dels avbryta den lilla lyxkonsumtion man kanske kan ägna sig åt, men (och det här är det väsentliga) de kommer att dra ner på konsumtionen av dagligvaror också.

(En liten upplysande not: privata hushåll köper aldrig kapitalvaror. Det finns en ovana att kalla vissa dyrare konsumtionsartiklar, som kylskåp eller privatbilar, för kapitalvaror - men de är varaktiga konsumtionsvaror, inget annat. En kapitalvara används som kapital, punkt & slut. Köper du en Rolls Royce för ett par miljoner och använder den privat är det en lyxig varaktig konsumtionsvara. Om du startar taxifirma och anställer en chaufför som kör folk på stan mot betalning blir Rollsen däremot kapital och kapitalvara.)

När stora grupper känner att inkomsterna inte räcker till, att de måste planera sin konsumtion bättre och göra inskränkningar, sprider sig alla de små privata besluten in i detaljhandeln, till grosshandel och till producenter. Bit för bit ramlar systemet ihop, butiker och producenter noterar minskad efterfrågan och drar ner, man kanske stänger en del enheter, man rationaliserar och skär ner - och detta kommer tillbaka ut i samhället i form av fler människor med ännu lägre inkomster. Kris, alltså. Och om många, som i USA, har handlat som galningar på kredit, blir det sju resor värre. Sjukan sprids in bland banker och finansinstitut, och snart är det förkylt överallt! - I USA verkar det för övrigt som bristen på köpkraft hos delar av befolkningen har kunnat döljas under lång tid genom att de kunnat handla på kredit och genom att låna på husen, men den ihåligheten har ju avslöjats grundligt nu!

Vad är slutsatsen av detta? - Bland annat att med jämnare fördelning av samhällets resurser skulle även låginkomsttagare ha råd att leva på en hyfsad standard och därmed underhålla det näringsliv som den rika en-procenten behärskar. Det är väl ungefär sådana tankegångar som styrt reformister av socialdemokratiskt snitt under många år: de har försökt genomdriva reformer för att rädda kapitalisterna från sig själv, alltmedan kapitalisterna och deras politiska ombud skrikit och protesterat. Och varför har det blivit så? - Rimligaste förklaringen är att varje företag har sin egen budget att tänka på medan politikerna måste tänka på hela samhällets väl och ve. Offentligt ägda företag som underkastas politiska beslut kan faktiskt tänka mer på samhället i stort, så ur den synpunkten är privatiseringar inte bra. Däremot är demokrati bra, men den får svårt att hävda sig där en liten grupp sitter på de flesta resurserna. Demokrati och ekonomi hänger ihop.

Förnuftet (om det nu finns något sådant i vår värld) borde kräva att det sker rejäla omflyttningar i tillgångarna mellan de som har mycket och de som har det mycket knapert. Det kan ske på många sätt. Det viktiga är att det görs innan oförnuftet driver fram en riktigt stor ekonomisk kollaps.

(Slutnot: med tanke på vad som händer med Jordens resurser kan vi inte förespråka ökad konsumtion i de rika länderna. Ur den synvinkeln ser det bra ut om konsumtionen hålls tillbaka. Men det ser verkligen inte bra ut med ett samhälle där mängder av människor lever på marginalen medan en liten klick ägnar sig åt lyxiga galenskaper - det kan inte motiveras ur moralisk synpunkt och kommer att orsaka konflikter, det kan man vara säker på.)

Inga kommentarer: