fredag 4 april 2008

När Fan blir gammal ...

... blir han religiös, enligt ett gammalt talesätt. Kan det möjligen vara riktigt att applicera det på Vägverkets Ingemar Skogö. Han skriver:

– För att skapa ett långsiktigt hållbart vägtransportsystem krävs fler kraftfulla åtgärder och styrmedel. Vi behöver skapa ett transporteffektivt samhälle där tillgängligheten till en större del än idag åstadkoms genom god kollektivtrafik och gång- och cykeltrafik. Dessutom måste godstransporterna optimeras och minska, säger Ingemar Skogö.

Det borde alltså finnas goda framtidsutsikter för folk som är bra på logistik, transportekonomi, planering och vad man nu vill. "... kraftfulla åtgärder och styrmedel" låter inte helt rumsrent ur marknadsliberal synpunkt, däremot låter det som sunt förnuft om man vill ta itu med trafikens gaskrig mot vår planet. Vad som menas med "god kollektivtrafik" i det här sammanhanget vet jag inte, men exempelvis i Stockholmsregionen finns det mycket man kan göra. Vidare är sjötransporter intressanta - ett lastfartyg ersätter många lastbilslass. Järnvägen bör uppgraderas naturligtvis, och snöskoteråkarna kanske kunde ombes att förlägga sin verksamhet till Norge eller Finland i fortsättningen, tillsammans med folk som måste ha stora bensinslukande nöjesbåtar.

För några år sedan hade synpunkter av det här slaget knappast varit tänkbara från organisationer vars främsta syfte är att underlätta kommunikationerna. Men tiderna har ändrats och gårdagens klimathädare (jag vet inte om Skogö tillhör den gruppen) tvingas krypa till korset och be om syndernas förlåtelse. Kan man tänka sig att de med den nyomvändes hela religiösa glöd med rasande kraft slår ner på de som fortfarande hävdar att det här sköter marknaden bäst, låt folk göra som de vill, vi tror inte på det där med koldioxiden etc etc?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det där låter ju bra, men är ändå en droppe i havet, med tanke på att hela EU-projektet handlar om att frakterna inom Europa ska öka, och då framför allt lastbilsfrakterna.

Jag börjar allvarligt fundera på att bli vegetarian exempelvis, istället för att köpa kött som har farit runt hela Europa flera gånger innan det hamnar i köttdisken i min affär. Varje gång jag tar en köttbit som är märkt "ursprungsland Sverige" undrar jag vilken rutt det där köttet har tagit från Sverige till Sverige: Uppvuxet i Sverige, slaktat i Grekland, styckat i Polen, förpackat i Baltikum och sålt i Sverige - ungefär. Det är ett rent vanvett alltihop. I bland tror jag att jag bor på dårarnas planet.

Björn Nilsson sa...

Har man inte flyttat skånskt slaktande till Polen exempelvis? Håller med om att det är mycket märkligt, Det är tydligen för billiga transporter, som gör att man skickar fisk runt halva Jorden för bearbetning innan den kommer tillbaka till det Skandinavien där den ursprungligen odlats och fiskats upp.

Anonym sa...

Håller med er, Björn o Kerstin. När fan blir gammal... tror dessa ansvariga inte är mer korkade än vi andra och dessutom mer insatta, dvs när de tänker efter det minsta - inte bara efter pensioneringen - vet de att det är åt helvete och kanske att det går åt helvete. Men intresset ljuger inte - miljoner om året och de för de som är på väg uppåt utsikterna till det. Efter oss syndafloden som det visst sas vid hovet i Paris. Liknande var det väl med nomenklaturan i Sovjet - fast inte samma utsikter till lyxliv. Men de ville ha det så och fick det också.
Försökte på Peter Englunds blogg att föreslå en planekonomisk lösning: att staten överenskommer med oljebolagen att trtappa ner importen under en tioårsperiod. Förutsättning att man tar klimathotet på allvar. Såg sen att Göran Rosenberg och Lars Gustafsson gått ut med samma idé - skillnad bara att de kallade det för ransonering typ under oljekrisen.
Sixten

Björn Nilsson sa...

Planekonomi och ransonering är nog rätt likartade, men det är roligare med den första termen för den får marknadsliberaler att gå i taket. Man kan safta i med kraftiga skatter också, och därigenom försöka driva bort alla sorters motoranvändare från de farliga bränslena. Här är dock problemet politiker som har ett visst hum om att skarpa åtgärder måste vidtas men som inte vågar agera. De tar mer hänsyn till de stora insuttna bolagens intressen och de tror att den stora allmänheten inte är med i svängarna. De borde nog satsa på att folk är mer radikala än vad de trott, och att det inom vetenskap och företagsamhet finns stora möjligheter att utveckla lösningar som de stora gamla bolagen inte klarar av.