måndag 6 oktober 2008

Ikaros - himlen är gränsen


Den övre bilden från Dagens Industri, den nedre från mer sobra Affärsvärlden. "Nattsvart måndag" skriker DI om börsen som just nu ligger på minus 5,5. Men sedan publiceras en artikel där man visar att det funnits större "nattsvarta dagar" de senaste 20 åren. Allt är relativt.

Ja, allt är relativt, och det handlar även om förtroende. I morgon kanske börsen gör ett "glädjeskutt" igen av någon konstig anledning, men i dagens läge gör de uppenbara hålen i det finansiella systemet att det är svårt att ha förtroende för att det fungerar bra. Kredit är bra ibland, men det kräver att den som ger ut ett lån har rimlig förhoppning om att få det tillbaka, och det är där som systemet nu krisar. Samma sak hände ju vid fastighetskrisen på 90-talet, där folk köpte hus av varandra i den fasta förvissningen om att det var ju inget farligt med det, priserna skulle ju fortsätta att öka, talen på prislapparna skulle bli högre hela tiden ... och det fortsatte tills någon fick lite problem med betalningar, och så rasade den konstruktionen i gruset.

Och när förtroende sviktar verkar det svårt att återställa det ens med jätteinjektioner av färska pengar från centralbankerna.

Varför inte jämföra med den gamla historien om Ikaros? Ikaros och hans tekniska snille till far, Daedalos, ville fly från kung Minos på Kreta. Daedalos tillverkade vingar som fästes med vax på deras ryggar och så flög de iväg. Ikaros fick en varning om att inte flyga för nära solen för då skulle vaxet smälta, men han gjorde det lik förbaskat - varpå vaxet smälte och han ramlade i havet och drunknade. (Detta blev det Ikariska havet utanför Grekland.)


Ikaros drullar i sjön sedan vingarna smält bort och därmed flygkraften

I dagens läge kan väl Daedalos liknas vid de fåtal bankmänniskor av gamla stammen som ännu finns kvar, de som har blick för vad som fungerar och inte låter sig ryckas med i den ena eller andra "hajpen". Ikaros motsvarar dårfinkarna som tappar fattningen, som tror att alla positiva kurvor bara kommer att gå upp, upp, upp ... . Den sorten som tror att en positiv situation kan pratas fram, som yrar om att "ekonomin är i grunden urstark" samtidigt som hela den enorma konstruktionen svajar och kan rasa när som helst.

Stora värden riskerar att förstöras när ekonomiska kretslopp stryps. En del saker är inte värda att spara på, och vi vet att med klimat- och resurskriser som blir värre är det faktiskt inte så dåligt att dra ner på en del konsumtion, men det finns också resurser i samhället som inte borde få förfalla. Jag skrev om det tidigare i form av lagar mot vanhävd, och jag tror fortfarande att det är en metod att bekämpa den ekonomiska krisen. Här, här och här finns tidigare diskussioner om problemet. Det gäller att komma bort från de hejdlöst spekulerande Ikarosgubbarna och deras destruktiva metoder, att skydda den reala ekonomin mot galningar, pundare och plundrare.




Kan man omskola de här pajsarna till något annat?

Inga kommentarer: