söndag 15 mars 2009

Legoknektar - krig som affärsidé



Legoknekt-hövding - il condottiere - tecknad av Leonardo da Vinci. Yrkesmördare. Numera kallas den här sortens typer för "säkerhetskonsulter" och liknande tjafs.

För några årtionden sedan verkade legoknektar vara ett utgående fenomen, något som fanns mest i en del sönderfallande områden i Afrika men i övrigt knappast alls. Sedan hände dock något. Marknadsliberalismen slog till samtidigt som förnyad krigslust hos de västliga eliterna skulle skulle förenas med minskande vilja hos deras befolkningar att föra krig. Det gick inte längre att skicka ut arméer av värnpliktiga från Europa och USA till krig på andra sidan jorden. Det var allt färre som ställde upp på (den ironiska) uppmaningen från Country Joe McDonald: Be the first one on your block to get your son home in a box.

Ytterligare en aspekt var att krigsmaterialindustrin ville gå från att leverera varor till att också bli tjänsteleverantör. Det kan man läsa i en artikel i en sociologisk tidskrift, Contexts. Den kan rekommenderas som översikt över vad som händer när marknadskrafterna tillåts att bryta in på områden som tidigare var statens ensak. Eller som i alla fall från den franska revolutionens tid varit statens ensak, nämligen att sätta upp medborgararméer. I den typen av värnpliktsarmé utförs ju alla sysslor av det egna landets medborgare, ibland som anställd personal men ofta av vanliga soldater.

Men nu ändras det: städare, kontorspersonal, otäcka gangsterfysionomier med stora skjutvapen, alla kan de vara anställda av privatföretag. De blir varor som köps in på marknaden. I teorin en fri marknad, men det är nog kompiskontakterna mellan höga militärer, politiker och företagare som avgör vem som får kontrakten. Det blir därmed allt starkare ekonomiska krafter som har klara intressen av att vi inte får en fredligare värld att leva i.

I USA:s senaste krig har detta blivit mycket tydligt. Leverantörerna till Pentagon tjänar bra (men gör ofta usla jobb) och de tar genom långa kedjor av underleverantörer in sämre betald utländsk personal. Sysslor som tidigare utfördes av värnpliktiga. Gäller det en indisk eller filippinsk städare gör det väl inte så mycket, men vad händer när en före detta colombiansk paramilitär släpps loss i ett stridsområde? Vem är ansvarig för vad han har för sig egentligen?

En sak är klar: när personer som inte är medborgare i USA råkar illa ut i USA:s krig (vare sig de är kontraktsanställda eller civilbefolkning) är intresset för detta i USA inte särskilt stort. Detta innebär att landet kan föra krig utan större opposition på hemmaplan. Men det är samtidigt ohyggligt dyrt, även om man köper in kanonmat till lågpris från Tredje världen, och kanske ekonomin i kombination med den usla kvaliten på tjänsterna får konceptet på fall. Det är i alla fall knappast en tillfällighet att huvudkontoren för bolagen som levererar krigstjänsterna befinner sig i trion av skurkstater: USA, Storbritannien, Israel.

2 kommentarer:

mishka sa...

Snygg teckning av da vinci. När det gäller "private contractors" har det blivit en lukrativ affärsverksamhet. Som en biprodukt av kommersialisering av vår värld. Det finns väl inget kvar som inte redan privatiserats? Krig i sig är fruktansvärt lönsamma, och inte bara för legosoldater.

Anonym sa...

Jag tror att det här är fröet till hela Västvärldens sammanbrott. Det är minsann inte ofarligt att ha sådana här "frikårer" i ett samhälle.

Man ska inte glömma att Hitler grundade sin rörelse och senare sin envåldsmakt på just frikårer. Det var ex.soldater som aldrig lyckades återanpassa sig till det civila livet, och som sysslade med vad som närmast måste betraktas som lite egna inbördeskrig och senare stödde Hitler.

Sådana där privatarméer kan bli väldigt farliga den dagen staten anser att de inte behövs längre och vad de då tar sig till, tungt beväpnade och militärtränade som de är, kan man aldrig veta. Det är inte alls säkert att de känner någon slags solidaritet med sina hemländers demokratiska system, som de flesta värnpliktiga har gjort.

Så jag menar att uppsättande av privata arméer är bland det galnaste nyliberalerna har gjort. Det är något som kan tvinga dem att föra krig hela tiden, och någon annanstans, för att hålla de där arméerna sysselsatta och tillse att de inte börjar kriga på hemmaplan, inte istället vänder sig mot dem som köper deras tjänster.

En riktigt ruskig världsomfattande fascism kan bli resultatet i slutänden.