torsdag 30 april 2009

Jag går mot döden var jag går

För er som tror att den aktuella svininfluensan är dödligt farlig och att du riskerar att dö om du drabbas av den kan följande meddelas: du riskerar att dö även om du inte drabbas av den. I själva verket är sannolikheten 100 procent att du kommer att dö av något vid något tillfälle. Den motsatta sannolikheten (evigt liv) är lika med noll.

Medan du smälter detta kanske nedslående faktum kan du fundera på hur många människor i Mexico och annorstädes som dött av trafikolyckor, cancer, narkotikamissbruk, tuberkulos eller någon annan populär dödsorsak den senaste veckan, och jämföra med antalet bekräftade dödsfall i svininfluensan.

I länder som Mexico och USA, med bitvis dåliga hälsovårdssystem, borde det bli fler döda i epidemier jämfört med bättre organiserade länder i västra Europa. Och det måste till bra många influensadöda i USA och Mexico för att siffrorna skall se sämre ut än när man räknar mordoffer.

Den något dystra rubriken Jag går mot döden var jag går är inte mitt påhitt, det är inledningen till en psalm skriven 1734 av en som hette Brorson. Hela texten finns här.


Från Konfliktportalen.se: kvinnopolitisktforum skriver Välkommen till den halvnya bloggen!, Marlene Olsson skriver Jag flyttade bloggen till wordpress men jag vet inte jag, domljuger skriver Klass-samhället förvärrar virusets spridning, jesper skriver Petter Larsson från Antirasistiskt forum, Kristoffer Ejnermark skriver Bloggdöden är en bra och naturlig utveckling av bloggosfären, Baskien Information skriver Uttalande från Irish Basque Solidarity Commitees om den senaste tidens gripanden

2 kommentarer:

Lennart Erling sa...

Tack för påminnelsen om denna underbara gamla psalm. Om man bortser från andra versen så finns här en beundransvärd, kärv realism. Döden som den store utjämnaren, som det står någonstans. Den slutliga jämlikheten.
Jag påminns också om den gamla svartvita TV-versionen av Hemsöborna. På väg över isarna glider den döda Madame Flods kista ner i vaken. I kyrkan sitter sen skärgårdsfolket i bänkarna och sjunger, släpigt, denna psalm. En oförglömlig scen - om jag nu minns rätt?
Trevlig Valborg och lycka till med demonstrationerna!

Björn Nilsson sa...

Det kanske var kvardröjande svårmod efter den karolinska tidens avslutande katastrofer som fick Brorson att författa detta åtminstone inledningsvis dystra stycke?

Själv minns jag inte scenen ur Hemsöborna och kan därmed inte uttala mig om dess eventuella oförglömlighet. En intressant notering: Hemsöborna är Strindbergs mest kända roman skulle jag tro (bredvid Röda Rummet), men man har inte lyckats få ut den i Samlade verk ännu. Snudd på skandal!

Tack detsamma! Vi får hoppas på solsken på de röda fanorna i morgon!