onsdag 26 augusti 2009

Kris i samhällsvetenskaperna?


Ach, Donnerwetter, den där germanske tristnissen Björnbrum har kallat min fina Zarathustra ett sömnpiller och gjort sig lustig över min ödmjuka övermänskliga gestalt ... men bitte, titta på det där, skvatt obegripligt och sömngivande skulle jag säga! Även om man klickar på texten så att den blir större blir den inte roligare för det! p och q, vad är det för filosofiskt tänkande!



Det talades om Husserl och "vetenskapens kris" på föreläsningen för ett par dagar sedan. Husserl tyckte det var kris redan tidigt under förra århundradet. Jag tror att filosofin i viss utsträckning drabbats av samma kris som nationalekonomin under 1900-talet: utvecklingen mot en historielös och våldsam specialisering och mystifiering.

Från att ha varit lärogrenar med historiskt medvetande som kunde förklara sina ståndpunkter i läsbar löpande text sparkades detta historiska medvetande ut och ersattes av matematik, symboler. och ett språk som är tillgängligt för bara smågrupper av människor. Och värre än så: man kan fråga sig vilka problem dessa moderniserade lärogrenar lyckats lösa? Om filosofin har svårt att hantera det dagliga livet trots p och q är en sak, men när nationalekonomernas skrå till stora delar misslyckats med att hantera kriser som den som vi nu upplever ... det är allvarligt!

Man kan inte ens hävda att det rör sig om vetenskaper, och vetenskaper är ju knepiga, tar tid att lära sig och har speciella terminologier och metoder, inte när det gäller samhällsvetenskaper som berör vårt dagliga liv. Där finns ett krav på att teorier och resultat skall kunna göras tillgängliga och förståeliga även för människor utanför skrået.

Medvetenheten vad det gäller att reformera nationalekonomin växer och en del filosofer anstränger sig att gå ut i debatten och prata tydligt utan p och q (här är en filosofblogg jag har bevakning på) så det kanske ändå finns hopp. Hopp om demokratin, för vetenskapens tillgänglighet är en demokratifråga av största vikt.

En socialistisk tolkning av processen kan vara att samhällsvetenskaper i ett sönderfallande borgerligt samhälle kan gå två vägar: antingen att själva vara en del av förfallet genom att bli allt mindre relevanta för samhällets utveckling, eller att noggrannt undersöka och förklara utvecklingen och därmed bli verktyg för samhällets omvandling och förbättring. Nationalekonomi och filosofi har, tillsammans med sociologi och en del andra lärogrenar, stora möjligheter att bli goda verktyg för det goda samhället när de befriats från gammalt borgerligt skräp. Med andra ord: upp till kamp!

Tidigare inlägg där Fritz Nietzsche och filosofin ömsom berömts, ömsom utsatts för nidskriveri:
1 2 3 4 5 6 7

4 kommentarer:

Under ytan.. sa...

Jag säger inte att nationalekonomerna självklart har rätt svar på alla krisfrågor men problemet är nog snarare att det är svårt att legitimera rätt åtgärder med hjälp av semivetenskapen. Därför lyssnar man inte på oss/dem och politikerna kör sitt valfläsk som vanligt, kris eller ej..

Björn Nilsson sa...

Nja, det är klart att de poltiskt ansvariga är politiskt ansvariga, om man skall uttrycka sig något klumpigt, men även en del av de där figurerna har läst en grundkurs i nationalekonomi och fått sig diverse dumheter till livs. Sedan har ju tongivande nationalekonomer verkligen trott på neoklassiska lösningar för allt möjligt och hejat på politiker som använt deras argument (trots att kanske sunda förnuftet sade något annat). Kan man inte säga ungefär så här: "Även om politikerna är ansvariga för att ta besluten, är nationalekonomerna ansvariga för att göra analyser och rekommendationer som tar mer hänsyn till verkligheten än till abstrakta modeller!" Då har ju ekonomskrået åtminstone fredat sitt samvete från politiska felgrepp.

Under ytan.. sa...

"Nationalekonomerna ansvariga för att göra analyser och rekommendationer som tar mer hänsyn till verkligheten än till abstrakta modeller!"

Ja, fast nu är det ju långt ifrån så att det som du kallar för ekonomskrået är enat. Det kvittar var man tittar så finns det nationalekonomer som tycker och belägger helt olika om samma fenomen. Det är ingen kår. Kolla på debatten i USA eller ja, vilken kris som helst. Politiker väljer vilken analys man vill anamma oavsett dess vetenskapliga styrka.

Deras grundkurser i nationalekonomi influerar dem säkert men det är fortfarande grundkurser och fortfarande deras.

Men visst håller jag med om att nationalekonomer gärna hellre dras till teorier än verklighet men det ligger lite i de flesta vetenskaper eller?

Björn Nilsson sa...

Jo, du har stuckit upp periskopet och hittat några poäng där naturligtvis. Alla är inte stöpta efter samma mall. Sedan finns det andra aspekter ... Undrar om jag skall samla tankarna och återkomma om ämnet när jag sovit på saken - jo jag tror jag gör det! Tack för inspirationen!