torsdag 17 september 2009

Freden 1809



Lotta Svärd, ett rejält fruntimmer. Om någon funderar varför det finns en militär organisation av kvinnor som heter Lottarörelsen så har vi ursprunget här


Jaha, då är det dags att fira eller sörja det fredsslut 1809 som innebar att Finland (och en del av det gamla Sverige) försvann in i det ryska imperiet. Om man frågar en finsk historiker kanske han/hon säger att det var den dagen 1809 som Sverige bildades. Ett litet mångnationellt imperium vid Östersjön blev en nationalstat.

En av mina förfäder, korpral Brink från Funbo utanför Uppsala, var med i det kriget. Han kom dock aldrig fram till fronten utan dog av sjukdom i Umeå 1808. Det var det vanliga sättet att dö i krig på den tiden - fältsjukan kallades det. Osunda förhållanden i fältlägren gjorde att folk dog som flugor innan de hann börja skjuta på varandra. Brink hade varit med några år tidigare i strider mot fransmännen i norra Tyskland. Där räddade Upplands regemente livhanken genom att slänga utrustningen och springa sin väg, vad jag förstår. De svenska indelta knektarna stod sig slätt mot Napoleons massarméer. Men anstormningen av olämpliga bakterier i Umeå blev korpralens död.

Nå, 1808 angrep Ryssland Sverige och efter ett års krig hade ryssen segrat. Man hade hjälp av att fästningen Sveaborg utanför Helsingfors, som skulle ha legat som en permanent hot i i ryggen på eventuella angripare kapitulerade. Ett skändligt förräderi. Det finska folket var inte intresserat av att komma under ryskt välde, men det fanns element inom överklassen som gärna bytte sida. Karriärmöjligheterna kunde vara bättre på ryska sida. Man kan jämföra med EU-entusiasm idag inom vissa kretsar.



Sveaborg. Jag hade finska förfäder som var med och byggde där på 1700-talet


Hur skulle det ha gått om Finland bevarats inom det svenska riket? Det spekuleras om i en SvD-artikel. Och därmed är man inne på facket "kontrafaktiskt historieskrivning". Med andra ord att man lämnar det som verkligen hänt och spekulerar om vad som hänt ifall något annat hänt.

En sak som är värd att notera är att det Finland som Sverige förlorade 1809 var mindre än den finska republik som upprättades 1917/1918. Men några år efter 1809 så utvidgades "Storfurstendömet Finlands" gränser med stora områden i öster, i Karelen och på Karelska näset. En del av dem (som staden Viborg och en landremsa söder därom) hade legat inom det gamla svenska riket ända sedan tidig medeltid, men mycket var land som bara under en kortare period varit svenska. När Finland blev självständigt kom därmed den nya riksgränsen att ligga inom kanonhåll från Petrograd/Leningrad, och dessutom fick en del finnar för sig att försöka erövra områden som aldrig funnits inom det svenskfinska riket. Vilka slutsatser den sovjetiska ledningen drog mot slutet av 1930-talet vet vi. Det kanske hade varit lugnare för finnarna om östgränsen från frederna 1721 eller 1743 hade behållits.

Nå, bra eller dåligt? Det finska språket fick sig en pusch framåt med rysk hjälp, och blev litteratur- och förvaltningsspråk. Elias Lönnroth åkte runt i Karelen och upptecknade folksånger och sammanställde det mäktiga Kalevala. Sverige fick fred i nästan 200 år, den som nu brutits genom vårt egendomliga engagemang i Afghanistan. Sverige fick en buffert mot Ryssland. Man kan undra om den ekonomiska utvecklingen hade blivit bättre eller sämre om de två rikshalvorna hade fortsatt att hänga ihop. Båda var ju fattiga men hade en hel del rikedomar att utnyttja.

Hyvä Suomi kan man väl säga i alla fall.

Inga kommentarer: