lördag 31 oktober 2009

Fattig, arbetslös - tidigare pension?

När det tjoas så intensivt om "utanförskap" och "arbetslinje" och "jobb jobb jobb" kan det vara intressant att titta på några nationalekonomiska rön som verkar gå emot åtminstone den officiella uppfattningen om hur världen fungerar. Frågan som ställs av ett par forskare är: Kommer den nuvarande krisen att tvinga fler arbetare att pensionera sig?

Jag skulle vilja modifiera frågan betydligt: kommer den nuvarande fasen i den industriella revolutionen att påverka pensionsålder (och arbetstid i största allmänhet).

För dels har vi ju en pågåend kris som slår hårt på sina håll och gör folk rädda. Krisen må kännas över för den som driver en finansinstitution som är "för stor för att få gå omkull". På annat håll fortsätter den, och oktober avslutades med oro på börserna. Sjunkande konsumtion i USA och osäkerhet om framtiden bland konsumenterna antyder att folk inte mår ekonomiskt lika bra som för ett par år sedan. Nio banker stängdes under helgen av USA:s finansinspektion, och hittills i år skall därmed 115 banker ha eliminerats av den pågående krisen.

Detta är vad som händer kortsiktigt. Långsiktigt har vi det som insiktfulla personer som Birger Schlaug och jag själv tagit upp, nämligen att omställningen i hur ekonomin tekniskt fungerar leder till att en massa gamla skräpjobb försvinner och aldrig kommer tillbaka.

För det mer begränsade problemet med den pågående krisen drar forskarna som jag nämde inledningsvis denna slutsats, det är arbetare som har det lite bättre ställt som har råd att skjuta upp pensionen i kristider (om de kan behålla jobbet):

Taken as a whole, our results indicate that the public discussion regarding the impact of the recent economic crisis on retirement is off target. Some relatively wealthier workers will be forced to delay retirement, but a larger number of workers with fewer economic resources will be forced into retirement because of their inability to find new jobs. These workers may need to start collecting retirement benefits now to make ends meet, resulting in lower income in retirement and an increased risk of poverty in old age. Indeed, the fact that Social Security claims have risen sharply since the recession began suggests this response has already begun. Despite a wealth of media attention to the effect of the economic crisis on older workers, the risks they face as a result of weak labour markets have gone largely unnoticed.


För att lösa den knuten måste det till en diskussion nu om arbetstid, pensionsålder, och om vettiga arbeten för människor som vill hålla sig aktiva länge. Kom ihåg att massvis av äldre medborgare faktiskt utför massvis av samhällsnyttiga saker utan att de räknas in i arbetsstatistiken - det är ju inte lönearbete de håller på med! Det behövs alltså en diskussion om vad "arbete" egentligen innebär och hur det passar in i vad som händer i det ekonomiska systemet i stort. Kan man vara samhällsnyttig utan att det finns ett vinstmotiv hos någon kapitalist inblandat? Är det möjligen vinstmotiven som gör att vi hamnar i det här besvärliga läget? Skall folk som jobbat ett helt liv äras för det, eller behandlas som samhällets paria av unga finansglopar och deras vedervärdiga politiska ombud?

2 kommentarer:

Karl Malghult sa...

Och de som är kvar proletariseras, vilket den här artikeln om SAS visar:
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3731101.svd

"Under de påföljande årtiondena tävlade SAS i världseliten. Linjenätet sträckte sig på 1970-talet från Manila i Asien, över Kap­staden i Sydafrika till Buenos Aires i Syd-­amerika. SAS-piloterna var nästan som en förlängd arm av diplomatkåren och kunde i perioder vara utstationerade på något av bolagets flygnav runt om i världen."

...

"Eric Ericsson är ett levande exempel på hur arbetsbördan för kortlinjepiloterna har ökat de senaste åren. Precis som Ulf Samuelsson har han jobbat i runt 20 år på bolaget och kan därför lätt jämföra då med nu. När han började hade piloterna cirka 450 flygtimmar per år. Nu ligger snittet på runt 800 timmar.

– Man märker att man är mer sliten. Vi har i dag färre fridagar än vad vi hade tidigare och vi producerar mer. Det är konkurrensen som driver fram det, säger han. "

...

"Gränsen för piloternas dagliga tjänst­göringstid är i dag 13 timmar med två landningar. Ju fler landningar desto kortare tjänstgöringstid är tillåten. Per vecka tillåter den europeiska myndigheten 60 timmars arbete, men här sätter kollektivavtalen stopp vid 47,5 timmar.

Eric Ericsson är rädd för att pilotfacken snart kommer att tvingas gå med på att jobba mer.

– Det bolag som driver på hårdast kommer att få de andra med sig. Frågan är bara hur fort det går, säger han. "


På tur står läkarkåren (lean-production m.m. gör sjukhusen till fabriker) m.fl. specialister. Tillsammans med piloterna är läkare oh jurister exempel på yrkesgrupper som ännu ser sig som stabil medelklass. Här borde Vänsterpartiet eller något riktigt vänsterparti ha något att hugga in på, men de kan väl aldrig ge upp bilden av arbetaren som industriarbetaren som kämpar genom (metall)facket.

Björn Nilsson sa...

Tack Karl, det här är riktigt intressanta exempel på vart det barkar hän! Proletariseringen är en process som knallar på obönhörligt. När "medelklassen" verkligen får kniven på strupen kan man undra vad som händer. Kommer den att låta sig rationaliseras bort lika lätt som metallarbetarna som du nämnde? TCO har i något sammanhang varnat för att det kan bli reaktioner ... vilket dagens vänsterpartier har svårt att handskas med. De unga revolutionärerna omkring 1970 hade faktiskt bättre grepp på det här vad jag minns. Tror jag skall jobba vidare med detta exempel i nya inlägg. Tack igen.