torsdag 17 december 2009

Rekord i lathet?

Att folk som är arbetslösa och/eller sjukskrivna bara är lata vet vi ju. Men rekordet i smitning måste väl nästan tas av den man som dog vid köksbordet. Detaljer finns i Östran. Mannen var epileptiker, det kanske var det slutliga anfallet som gjorde att han kunde övergå till den eviga lättjan ...

... och man kan inte annat än att bli arg. Mannen beskrivs som " en snäll person. En man som inte ville vara till besvär." En snäll person - är det inte sådana som den fega flocken av hyenor med förkärlek ger sig på, människor som man utan risk kan sparka på!

Vid tre olika tillfällen har läkare skrivit till Försäkringskassan och förklarat varför de anser att 62-åringen var för sjuk för att arbeta.

- Men det spelar ingen roll vad läkarna säger. Det är Försäkringskassan som bestämmer och de behöver inte ens se dem det gäller. Varför ska de ens bemöda sig om att skriva läkarintyg?

- Han var faktiskt på arbetsförmedlingen också. Men där ansåg man att han var för sjuk för att klara ett vanligt jobb. Det kunde vem som helst se och nu är han död!


Är man sjuk, förvirrad och måste ha en god man till hjälp, behöver man med stor sannolikhet också lugn och ro och omvårdnad. Man behöver inte myndigheternas skällande helveteshundar.

Men vad jag förstår är inte det här en plötslig försämring. Det har varit svårt för enskilda att hävda sig mot Försäkringskassan under många år. Även om Alliansen idag är politiskt ansvarig för övergreppen så fanns det missförhållanden tidigare också, exempelvis vad det gällde att få arbetsskador erkända. Socialdemokraterna krattade manegen för den nybrutala politiken av idag.

Här är en annan historia ur dagens fantastiska verklighet, även den från Östran i Småland:




- Jag arbetade tidigare som personlig assistent, ett jobb jag inte klarar av på grund av de tunga lyften, berättar Gunilla Gerkman.

Under tiden som Gunilla varit sjukskriven har hon flera gånger föreslagit Försäkringskassan att hon ska få arbetsträna.

- Jag vill testa lite olika saker för att se vad jag orkar och kan klara av.

Men Försäkringskassan har sagt nej till arbetsträning. Trots att Gunilla själv hittat arbetsuppgifter som hon tror hon kan klara av och orka med.

- Inga rehabiliteringsåtgärder eller åtgärder överhuvudtaget har vidtagits, säger hon.

Gunilla Gerkman målar och har tidigare när hon var friskare hållit kurser i måleri för att få folk som är sjukskrivna att må bättre.

- Det har visat sig att sjuka människor som målar, mår bättre.

Gunilla fick möjlighet att leda en kurs tre timmar i veckan. Men det accepterade inte Försäkringskassan utan hotade då med att dra in 25 procent av hennes sjukpenning.

- Det hade blivit en ren förlust för mig, så jag var tvungen att säga nej. Jag försökte få Försäkringskassan att se det som en arbetsträning, men det var tvärstopp.

Nyligen fick Gunilla beskedet att hennes sjukpenning kommer att dras in den 18 december och hon ska söka jobb på den öppna arbetsmarknaden.



Det är en märklig värld som öppnar sig: dels skall folk jagas till döds fast de redan är döende i vissa fall, dels sparkar myndigheter glatt undan initiativ som enskilda försöker ta för att förbättra sin situation. Vi har alltså ett läge där "byråkrati" officiellt är ett fult ord, men där just byråkratiska regler gäller stenhårt. Och då får man en fantastisk möjlighet att mala sönder några stackars människor igen. Om några skulle dö på kuppen är det väl bara bra: mindre försäkringspengar att betala ut, vi kanske kan sänka skatten igen, hurra hurra!

Och det värsta är ju att vi inte ens vet om ett regeringsskifte kommer att medföra någon förbättring! Oppositionen verkar ju bara vilja traska vidare på samma väg för att blidka några "medelklassväljare" som man tror finns i Stockholm.

Anledningen till att jag tittade i några smålandstidningar var för att se om det stod något om det här:


Jag kanske i somligas ögon är överdrivet känslig och orättvis, men jag tycker att det egentligen inte är någon större skillnad mellan trakasserande myndigheter och trakasserande ungdomsgäng. Det är nästan så man kan misstänka att odrägliga småligister växer upp och övergår till borgarlägret. Antingen blir de borgare själva, eller hyr ut sig som borgarnas ombud för att plåga hederligt folk!

4 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Oh ja, det är snart sex år sen vår kompis Marita dog i cancer och trakasserades av Försäkringskassan så sent som två månader före sin död med att hon måste skaffa sig ett jobb.

Om det var socialdemokraterna eller den förra borgerliga regeringen som införde trakasserireglerna vet jag inte, men inte gjorde s-regeringen något för att få bort dem!

Björn Nilsson sa...

Jag börjar fundera på om man skulle skriva om Ondska? Ett metafysiskt begrepp som jag inte gillar, men hur förklarar man dessa fullständigt onödiga och improduktiva övergrepp? Vet man ens att övergreppen är mer lönsamma än den byråkrati de håller igång? Nog finns det ändå drag av någon sorts liten grå ondska om Husmark-P och hennes kollegor.

Jan Wiklund sa...

Någon - Hannah Arendt om google fungerar - skrev om ondskans banalitet. Och menade, om jag förstod det rätt, att man håller sig till rutinen i alla väder och struntar i om man går över lik eller inte.

Björn Nilsson sa...

Det var väl den lille gråe byråkraten Adolf Eichmann som Arendt funderade om. AE tog ju aldrig livet av någon personligen, han organiserade ju bara det hela.