tisdag 2 mars 2010

Jordbävning - bombbävning

Jordbävningarna på Haiti, i Chile, och så var det en mindre omtalad kraftig jordbävning som berörde Pakistan och Afghanistan för några dagar sedan ... hus som rasar och folk som förlorar sina hem.

Det var ingen naturkraft som gjorde att minst 4036 hus i Gaza skadades så svårt att de blev helt förstörda eller obeboeliga. Det var inte en jordbävning. Skall vi kalla det bombbävning? Mänsklig ondska är inte en naturkraft. Det är en inlärd oförmåga att se andra människor som människor. Gaza har blockerats sedan 2007, israelerna har förstört folks bostäder och förhindrar samtidigt att byggnadsmaterial förs in för återuppbyggnad. Men Gaza kämpar vidare, man bygger hus av lertegel som väl kan stå hundra år - eller till nästa gång bomberna faller.

Hade "världssamfundet" varit lika alerta att hjälpa palestinierna som vad det gäller Haiti och Chile, och inte accepterat de israeliska ledarnas folkmordsartade politik, hade det förtjänat mycket mer respekt än vad vi kan ge det idag.

7 kommentarer:

Sixten Andréasson sa...

Ja, ikväll rapporterar Sydnytt att Ilmar Reepalu fått motta flera mordhot.
Ett drev har bedrivits av media och journalister för att han yttrat sig kritiskt om sionismen och Israel.
Nu ska drevet få bort minnet av Gazamassakern, 1300 dödade palestinier, varav 400 barn. Och samtidigt 13 dödade israeler.
Hur kan journalister och redaktörer medverka i en sån lynchjustis mot Reepalu? Jag blir förskräckt! Allra värst var Svante Weyler i söndagens God morgon världen. Ohyggligt att höra - var på slutet av 70-talet med honom i Sol - socialistiska lärare.
Gick själv strax efter över i Kunskapsrörelsen som verkade mot flum. Men ändå - hur kan han? Låta som en Julius Streicher.

Björn Nilsson sa...

Ruttet att inte socialdemokraterna centralt ställer upp för en av sina viktigaste lokala politiker, men det säger väl en del om graden av ryggrad i det partiet.

Om sionister idag låter som vissa andra otrevliga figurer tidigare är det ingen tillfällighet: är man rashatare är det svårt att låta trevlig.

torberg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
torberg sa...

Ja som Göran Rosenberg så tydligt beskriver i sin fantastiska bok Det Förlorade Landet: Sionismen och fascismen har gemensamma rötter. Själv ser jag sionismen som en variant på fascismen. Blods- eller rasmystiken, glorifierandet av våldet och makten, föraktet för demokrati. Ja.. Israel är inte en demokrati. En stor del av befolkningen, araber, är etniskt fördrivna med våld och är hindrade att återvända och lägga sin röst på ett alternativ till Sverigedemokraternas dröm. För att inte tala om att bosätta sej i sina egna hus.

Samtidigt, och detta ska inte behöva sägas men jag säger det ändå: antisemitism är ett hot mot världens judar. Och dess viktigaste motor är idag staten Israel. Vi måste i alla lägen hålla ögonen på antisemitismen som kan ha en väldig sprängkraft. Men det har ju inget med Reepalu att göra i mina ögon.

Björn Nilsson sa...

Israel och demokrati som princip är en sak som förtjänar en separat behandling. Har en känsla av att det finns aspekter som gänget med "vi måste försvara den enda demokratin ..." inte vill tänka på.

Karl Malghult sa...

Mer korrekt är att se länder som USA, Kanada, Australien, Sydafrika och Israel som bosättardemokratier; Egalitära samhällen för de som räknas som folket medan urinvånarna inte räkna(de)s alls. I Israel utgjorde det sionistiska arbetarepartiet en förebild för 1950-1960talens socialdemokrater, det var ett land där klassklyftorna förvisso fanns men som det var möjligt att komma ifrån om man stannade kvar ett par år och gjorde sin värnplikt. Idag håller känslan av jämlikhet i dessa samhällen på att erodera, det är mycket tydligt om inget annat i Sydafrika där det numera finns arbetslösa vita människor vilket hade varit helt otänkbart på 1970-talet. Rätt många av de israeliska miljonärerna/miljardärerna lever ett lyxliv som för några årtionden sedan skulle ha stuckit de flesta israeler i ögonen.

Björn Nilsson sa...

Jo, det är ungefär det jag tänkt på: en grupp som är demokratisk inåt kan visa upp helt andra takter utåt. Dessutom kommer på sikt dessa "andra takter" att slå tillbaka inåt. Även den interna demokratin kan klappa ihop eller åtminstone bli allvarligt skadad.