fredag 16 april 2010

Tråkig politik är rolig

Det hände sig för några månader sedan att en gymnasist med skoltidning i Bromölla skrev till mig, påstod sig ha upptäckt min blogg och undrade om jag kunde skriva något till skoltidningen. Det skulle handla om att "politik är tråkigt". Jag skrev att politik är roligt och skickade över nedanstående text. Sedan har jag inte hört något i ärendet. Men som ekonomiskt sinnad person kan jag inte bara låta ett arbete försvinna, så jag publicerar det här. Håll till godo:


Kommunalpolitik och tristess – eller …

Kommunalpolitik är tråkig. Väldigt tråkig. Ingen bryr sig, utom tristnissarna. Och vem bryr sig om tristnissarna?

Men man skulle ju bli roligare – tänk om kommunalfullmäktiges ordförande i stället för att hålla tråkiga tal skulle hoppa upp på talarstolen, steppa, spela banjo och sjunga ”sailing down the Swanee River”, allt på en gång! - Hm, kan det finnas någon hake där …?

Haken är att det finns saker som är mer viktiga än roliga. Är det otrevliga hål i gatorna, är busshållplatsen placerad på rätt ställe, får gamlingarna rätt mat, bra mat och mat i rättan tid, ska kommunen sparar pengar genom att sparka skolsköterskan …???

Rätt många viktiga frågor alltså, trots att de inte är vare sig roliga eller spännande. Små lokala frågor. Men i själva verket finns det lokala frågor som inte alls är lokala. Många kommuner jobbar med klimat- och miljöfrågor exempelvis. Det rör hela världen.

Eller ta den stora kommunen Stockholm som jag vet mer om än Bromölla. Mycket av Mälarens vatten rinner genom Stockholm ut i Östersjön, bland annat genom Slussen på sydsidan av Gamla stan. Hur Slussen fungerar är därför av betydelse för alla som bor i närheten av Mälaren. Ett par miljoner människor berörs trots att detta formellt är en kommunal fråga för Stockholm. Blir det jätteöversvämning i Mälaren får det inte finnas en propp vid Slussen som gör att en massa orter ställs under vatten. Västeråsarna vill nog inte bli dränkta för att stockholmarna missköter sin sluss. Så finns det motsatta problemet: vår lilla kommunala angelägenhet Slussen måste också vara konstruerad så att saltvatten från Östersjön inte kan komma in i Mälaren. Sker det så hotas färskvattentillgången för många i regionen. Vad som ser ut som en kommunal struntfråga om en besvärlig trafikknut i Stockholm berör alltså bortåt en femtedel av Sveriges befolkning. Spännande!

Men för att återgå dit jag började: hålen i Storgatan i den lilla kommunen, de hål som aldrig verkar bli reparerade.

Att fylla igen hål gör tråkiga kommunalarbetare, men nu säger kommunen att man inte har pengar till gatuunderhåll. Dessutom har man inte pengar för bra gatubelysning heller. Kommunstyrelsens ordförande steppar, spelar banjo och sjunger för att visa att politik är underhållande. Samtidigt har man sänkt kommunalskatten så att det inte finns pengar för att fylla igen det där dj-a hålet. Du kommer cyklande en kväll, i den dåliga belysningen ser du inte gropen utan åker i gatan. Hjärnskakning, brutna leder, ont av bara h-e.

Det blir transport till akuten på sjukhuset. Tråkigt? För dig med spräckt skalle ja, men kommunstyrelsens ordförande råkar ha aktier i det privatiserade sjukhuset, så han är bara glad och fortsätter att steppa.

Vad göra? - Förslagsvis att sparka ner den där rolige fan från sin talarstol, se till att vettigt (tråkigt) folk väljs in i kommunalfullmäktige och att de fixar hålen i gatan, gatubelysningen, busshållplatsen, maten för åldringarna, skolsköterskan och allt annat som gör att man kan ha det trevligt i livet. Kommunalpolitik är intressant! Den gör att man slipper få en spricka i skallen.

6 kommentarer:

Wonder Warthog sa...

Har du narrats med dom små! (Kommun)politik är som att träna i en gödselstack, man sjunker djupare och djupare och det stinker! :)

Björn Nilsson sa...

Nej, som jag antydde på slutet så gäller det att rensa ut tompåsarna och ersätta dem med folk som så att säga har något i påsen (var man nu hittar sådana).

Jan Wiklund sa...

En av mina journalistvänner berättade en sedelärande historia från en liten walesisk småstad. Lokaltidningen hade upptäckt att kommunledningen var korrupt och publicerade detta. Stor skandal, fängelsedomar, det bildades ett oppositionsparti med parollen hederlighet i kommunen, som vann valet. Efter två år åkte dom också fast för korruption.

Problemet är att kommunpolitiken ser ut som samhället i övrigt. Om folk inte bryr sig om det gemensamma utan bara tänker på sig själva och sin privata välgång sätter sig korrupta tompåsar i kommunen och ser till sina egna intressen, de också.

Det handlar givetvis inte om att i nån sorts idealistiskt nit bortse från de egna intressena, utan om att se var egenintresset finns i det gemensamma. När min farfar resp morfar engagerade sig i kommunala frågor på 20-talet var de inte mer idealistiska än andra, däremot var de bönder i småkommuner i Norrland som insåg att det kommunala var det gemensamma som i hög grad berörde deras eget liv.

Tyvärr är inte samhället organiserat på det viset idag. t.o.m. fackföreningar uppträder som försäkringsbolag och inte som kollektiva engagemang, hur ska då kommunerna slippa undan apparatifieringen?

Björn Nilsson sa...

Detta får mig att tänka på de indiska maoisterna i CPI(Maoist). De blånekar till att ställa upp i val, med hänvisning till att de som blir valda också ofelbart blir korrumperade. De vill inte ha något med "mainstream"-politik att göra, de vill krossa den. Följaktligen har de rätt kraftfulla metoder att applicera på politiker från andra partier som försöker driva politik på deras område.

Sixten Andréasson sa...

Jan Wiklund:
Du skriver "Tyvärr är inte samhället organiserat på det viset idag..."
Tror du inte på den kommunala demokratin? Jag skojar.
Allvarligt talat finns väl tusen möjligheter innan man som i Indien måste tillgripa vapen? Rösta in ett kommunistiskt parti eller något annat som man har förtroende för. Och inte glömma att de då valda måste kollas hela vägen in i de beslutande församlingarna och efteråt i verkställandet av löftena.
Bara som en början. Man måste som Joe Hill sa, först skapa starka organisationer.

Jan Wiklund sa...

Sixten: Just det, vi måste först ha starka organisationer. Val, där atomiserade individualister röstar, fungerar inte. Då blir politiken business. Bara kollektiv kan hävda medborgarskapet, säger Neil Harvey i den fascinerande boken The Chiapas Rebellion.