I tisdags nämnde jag uppropet till generalstrejk och protester mot inflationen i Indien som det största maoistpartiet utfärdat till början av februari. Men låt indierna tala för sig själva: För den som vill läsa uppropet, på engelska med indisk krydda, så finns det här. En intressant sak är att indierna även i översatta texter kör med några egna räkneord: lakh för tiotusen och crore för tio miljoner. Förr i tiden har jag för mig att tiotusenkronorssedlar i Sverige kallades "lax" på skoj, men det berodde nog snarare på att de var lätt röd(lax)färgade än att någon importerat termen från Indien. En del i uppropet är indiskt internsnack (internsnack i Jordens näst folkrikaste land är ju ganska stort, det måste medges) och svårt att hänga med på, men den intresserade bör göra ett försök.
På samma sajt, engelska Democracy and Class Struggle, finns bland mycket annat intressant en analys av betydelsen av den tunisiska revolten, skrivna av en irakier och en engelsman(?). Den är ett misslyckande för globaliseringen säger rubriken. Man kunde kanske säga att den är en logisk följd av hur globaliseringen praktiskt fungerar i ett land som Tunisien, lika gärna som ett misslyckande. De rika blir rikare, de fattiga fattigare och mellangrupperna trycks ned. När tillräckligt många känner att de inte har någon framtid så exploderar hela bygget.
Nyss intervjuades en tunisisk veteranjournalist på svenska radion och han var oroad för att folket kunde bli berövat sin nyvunna frihet. Det är givetvis befogat: den gamla maktapparaten är skakad men mycket av den finns kvar. Utan att rensa upp i polisen och diverse "säkerhetsorgan" så kan revolutionen inte sägas vara fullbordad. Samma sak gäller med politikerna från den gamla regimen: de måste bort från allt inflytande. De utländska makterna som stödde Ben Alis diktatur jobbar säkert hårt för att "rätta till" det som hänt. Samtidigt håller de säkert koll på vad som händer i Marocko, Algeriet, Libyen och Egypten, samt Jordanien och kanske fler länder - skall gatorna även där fyllas av arga, arbetslösa och fattiga människor? Västvärlden pladdrar gärna om demokrati, men när det kommer till det praktiskta genomförandet kan det bli besvärligare.
Men kanske en härligt doft av tunisiska jasminer sprider sig långt över norra Afrika och västra Asien, till globaliserarnas förskräckelse. Och månne sitter nu socialistinternationalen (en internationell sammanslutning av mer eller mindre socialdemokratiska partier) och funderar över om det var så smart att ha Ben Alis parti som medlem. Det är nu uteslutet, nu när det ändå förhoppningsvis är krossat, men Mubaraks parti i Egypten är medlem. Är Mubaraks regim något som våra fina "demokratiska socialister" tycker är värdigt att vara med i deras international?
En bloggare som skrivit bland annat om Tunisien är är USA-professorn Juan Cole med sin Informed Comment. Rekommenderas.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar