"Tiden är ond, men vem kan sätta sig upp mot tidsandan? Vem vill hejda hennes ström." Så resonera vi dagligen och så hava våra fäder resonerat, ty så hade de lärt av sina fäder. Vem är då denna oimotståndliga makt, som drager oss med sig och mot vilken vi känna oss vanmäktige. Vem är denna tid, som alltid är ond, vi må leva i erkänt goda tider eller ej, och som alltid får bära skulden, då något ej är i lag? Tiden är du och jag, tiden är vi! Och ändå äro vi nog enfaldigt uppriktiga att påstå, det vi äro onda - är icke detta sorgligt? Ingalunda! Det är ett gott tecken, att vi äro missnöjda med oss själva eller vår ståndpunkt, ty när så är förhållandet, innebär detsamma alltid en längtan efter något bättre. Olyckan är blott den, att vi stanna vid denna längtan, lägga armarna i kors och klaga på den onda tiden, utan att vi göra det minsta att förbättra densamma, d.ä. oss.
För den som undrar hur det går med min föresats att läsa Strindbergs samlade verk kan det meddelas: hittills går det bra. De tre första volymerna var nämligen tunna och innehöll mycket glestryckt teatertext. Nu är jag framme vid band fyra med tidig journalistik. Den är nästan lika tjock som de föregående tre tillsammans och tätt med text på varenda sida. Men kanske lite mer att uppmärksamma här i bloggen. Undrar om Strindberg faktiskt tänkte sig att tiden är beroende av att det finns tänkande varelser närvarande som förstår att händelse B kom efter händelse A, att tid och människa är oskiljaktliga?
Det här citatet trycktes 26 april 1872 i Stockholms Aftonpost och har rubriken Perspektiver. I. Några blickar på tiden. Finns i Samlade verk band 4, Ungdomsjournalistik, sidan 21.
 |
| En väldigt ung Strindberg |
2 kommentarer:
Håller med den gode Strindberg. Varje slutsats, varje teori är blott tillfällig, det är enbart den tanke som låter sig tänkas för stunden, en ansats. Således måste man kontinuerligt slå ihjäl sina egna heliga kor, sparka omkull sina sandslott. Klok man den där Strindberg, får kanske ta och ge honom en chans till, kanske något utanför den läsordning min lärarinna i svenska ville man skulle läsa.
Det kommer nog mer guldkorn från den gode August framöver. Det finns ju saker hos honom som inte är guldkorn, men det kan man med fördel dra en tystnadens barmhärtiga slöja över.
Angående heliga kor och sandslott så är det enklare att angripa andras dylika än de man har själv, och det är ju ett problem.
Ett annat problem med just August är väl att svenskundervisningen i skolan - i alla fall som den var förr - har/hade en tendens att slå ihjäl honom också.
Skicka en kommentar