fredag 9 september 2011

Dyrare import från Kina betyder ...?

En undersökning publicerad av Federal Reserve Bank i New York hävdar att importpriserna för konsumentvaror från Kina till USA har ökat 7 procent mellan andra kvartalet 2010 och första kvartalet 2011. I och med att Kina är den störste enskilde leverantören till USA och står för 20 procent av importen (exklusive olja) är det ingen småsak direkt. Om dessa prishöjningar permanentas kommer det att slå igenom i USA:s ekonomi på olika sätt. Också Kina torde påverkas, men frågan är vilken stat som tjänar/förlora på det här, om en vinst för den ene blir förlust för den andre, eller om båda kan vinna eller förlora samtidigt. Och i och med att det här rör två jätte-ekonomier kommer knappast resten av världen att bli opåverkad.

En förklaring kan vara att Kina inte längre har outtömliga reserver av arbetskraft, befolkningen åldras och arbetarna kan pressa upp lönerna mer aktivt än tidigare. Andra kostnader i samband med produktionen kan också stiga, och man får anta att Kina måste importera en del numera dyrare insatsvaror för att kunna tillverka färdiga produkter - därigenom kommer Kina att skicka importerade högre priser vidare via slutprodukten.

Ytterligare en faktor kan vara att Kina faktiskt inte behöver exportera så mycket och faktiskt kan ta en minskad export ganska lugnt. Med export skickas en del av produktionen till utlandet, men nu sitter man på berg av utlandsvaluta och skulle lika gärna kunna rikta sig mer mot hemmamarknaden. Det finns mycket fattigdom kvar i Kina att städa bort, och det finns hundratals miljoner vanliga arbetare och bönder som vill ha större andel av kakan och som dessutom ibland visar sitt missnöje i ganska aggressiva former. Kommunistpartiet är mycket känsligt för sådana rörelser.

Kina har problem av bubblekaraktär i sin ekonomi, men det är fråga om inte USA är värre ute om inte landet lyfter sig i den berömda kragen. Men det verkar som om man för närvarande mest är inne i en period av intensiv och destruktiv självförnekelse vad det gäller svårigheter på alla nivåer. En reaktion på stigande priser skulle helt enkelt kunna vara att köpa på annat håll, men så enkelt tycks det inte vara. Forskarna antyder att alla exportörer kan hänga med i prisökningarna och då är det svårt att spela ut säljarna mot varandra. Importörer i USA skulle kunna försöka styra sina inköp mot länder som ännu är klart mer låglönebetonade och inte har Kinas stormaktsposition, men även sådana flyttar kostar pengar och tid och kan misslyckas.

En annan aspekt som forskarna inte direkt tar upp, men som borde finnas i bakgrunden, är i vilken mån den långsiktigt stagnerande reallönen för stora grupper i USA kan ha ett samband med lågprisimport. Finns billiga importvaror att tillgå är det ju ett argument för att hålla lönerna nere. Samtidigt kan företagsvinsterna stiga på grund av lönestagnationen, vilket kan kopplas till det Marx kallade ökat relativt mervärde (en mindre del av arbetsdagen behövs för att producera arbetarens livsmedel). Skulle en importprisinflation få folk att kräva högre löner, eller kommer det att leda till ytterligare ökad fattigdom, eller möjligen till och med till att en del industrier flyttar tillbaka till USA från låglöneländer? Eller kommer det att bli en social explosion?

Blir Kina dyrare leverantör för USA borde samma sak gälla Europa, och även här finns det svårigheter med politiker och administratörer som har svårt att fatta vettiga beslut.

Fram till 2005 hade Sverige exportöverskott mot Kina, sedan har det varit ombytta roller, om det nu kan betyda något.

Inga kommentarer: