En del är kanske glada över att Grekland och Italien får så kallade teknokrater som ledare. Frågan är hur glada grekerna är, det hävdas med åtföljande bildbevis att den nye ministern för infrastruktur ledde ett högerinriktat beväpnat fascistgäng som jagade politiska motståndare. Och detta hände efter att militärjuntan fallit 1974. Den grekiska högerextremismen är livaktig, kan man säga, och nu har den tack vare det internationella kapitalets påtryckningar kommit in i regeringen.
Över huvud taget kan man fråga sig vad det är för relation mellan "teknokrati" och "demokrati". Och hur man vet att dessa "teknokrater" verkligen kan sin sak, eller om det helt enkelt är marionetter och fumlare, eller rent skumma? Jag såg någonstans att den där nye grekiske premiärministern, vad det nu var han heter, var tidigt ute med att sälja teorin om NAIRU och det verkar inte förtroendeingivande. NAIRU är ju ett viktigt argument för att hålla arbetslösheten på hög nivå även om teorin i sig är föga förtroendeingivande. Den nye italienaren på samma position är gammal EU-pamp. I stället för "teknokrater" kanske man borde tala om att "bocken sätts som trädgårdsmästare", för de här två gossarna verkar själva ha berett marken för dagens kris, via EU och via ovetenskaplig ekonomi. Genom att länderna numera styrs utifrån av icke-demokratiska institutioner som Europeiska centralbanken kanske dessa herrar inte behöver riskera att i demokratiska val ställas till ansvar för vad de håller på med. Demokratin är på väg ut med väldigt hög fart nu.
(NAIRU - Non Accelerating Inflation Rate of Unemployment, alltså en tänkt nivå på arbetslösheten som gör att inte inflation startar så länge man inte går under en viss nivå. Därmed gäller det att inte alltför ivrigt bekämpa arbetslöshet, såvida man inte kan hålla lönerna på svältnivå. Möjligen är det detta problem som finansminister Borg grubblar på under sömnlösa nätter?)
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
5 kommentarer:
Men så var EU (Kol & Stål-unionen) aldrig något demokratiprojekt heller. Snarare var det ett projekt för att ta risken ur demokratin, som enligt den tidens synsätt hade gett Hitler makten. Folken var helt enkelt inte att lita på, ansåg industriägarna - som förstås var helt oskyldiga till wwII!
Förr var det militärer som ledde såna här "opolitiska" regimer, nu är det ekonomer... Om det reflekterar något är det kanske att det förr krävdes våld för att få folk att gå med på sånt som var ofördelaktigt för dom. Nu tycks det räcka med floskler.
Vid närmare eftertanke: den tyske Joshka Fischer började som vänsteristisk gatuslagsmålsman men slutade som folkkär (enligt media) miljöpartistisk minister när han stödde bombningarna av Serbien. Så utvecklingen från politiskt bus till politiska taburetter kan göras från flera håll.
Det är väl ett folkvald parlament som måste godkänna regeringen i både Grekland och Italien?
eldorado
Såg just en DN-artikel om att ingen av medlemmarna i den nya italienska regeringen är folkvald. Nu skall ju parlamentet rösta om förtroende för det här nya gänget, det är riktigt, men situationen verkar konstig. Kommer ett läge där parlamenten säger nej till teknokrater som mer eller mindre påtvingats det egna landet utifrån kan man fråga vad som händer: är det regeringen eller parlamentet som åker ut? Dessutom har man ju det förhållande som kan observeras även i Sverige, nämligen att parlamentariker som grupp kan ha åsikter som ligger rätt långt från vad väljarna tycker. Det är ett demokratiskt problem utan tvivel.
Skicka en kommentar