fredag 8 mars 2013

Uppåt för Stalin?

Jag läste en lite taffligt skriven blogg hos Svenskan, med påstående om att ryssarna i allt högre grad tycker att Stalin var bra. Siffror hit och dit kan man ju undra över, men han hade en historisk roll som bör värderas på ett rimligt sätt - utan demonisering, utan helgonförklaring. Bloggaren verkar inte gilla det, men skriver på slutet att:

...många historiker har börjat lyfta fram hans betydelse för den unga staten industrialisering, och för det framgångsrika kriget mot Hitler ...

Med andra ord: förutom de våldsamma upp- och nedgraderingarna finns det forskning på akademisk nivå som försöker hitta fakta. Det började redan på 1990-talet när arkiv blev tillgängliga och antalet offer för utrensningarna skrevs ned radikalt (något man inte fått veta mycket om i vanliga svenska media vad jag vet), och sedan har forskningen fortsatt inom olika områden. Vi vet mer om hur femårsplanerna verkligen fungerade exempelvis.  Jag har bara sporadiskt läst resultat av detta, men det är uppenbart att vad forskarna kommit fram till inte riktigt påminner om vad somliga skribenter i tidningarnas kommentatorsfält häver ur sig. 

En begåvad sextonårig  skolgosse i ryska Kaukasien 1896


Det där med 'industrialisering' är intressant förresten. Här talar vi om beslut som togs i Sovjetryssland/Sovjetunionen i mitten av 1920-talet och som ledde fram till femårsplanerna i slutet av årtiondet. Jag läste nyss en bok som innehöll dokument från den tiden med debattinlägg från några framstående ledare för bolsjevikpartiet (Trotskij, Bukharin, Zinoviev och Stalin). Ämnet var ju spännande: skulle revolutionen kunna bevaras i en fientlig omvärld, skulle det vara möjligt att bygga socialismen i bara ett land, hur skulle man kunna hålla ihop arbetare och bönder? Men debatten i sig var ganska trist, den påminde mer om religiösa sekterister som letar citat i de heliga skrifterna (här rörde det sig mest om vem som var trognast Lenins tankar), och ganska lite om praktiska förslag. Den ende som överhuvud taget drog några siffror om sovjetiskt näringsliv var Zinoviev. Sett ur den synpunkten är det svårt att förstå den enorma industrialisering som man lyckades genomföra på så kort tid. Enorma framgångar, enorma offer, och Stalin är symbolen för dem båda.

Det där med att byta namn på orter efter politiska konjunkturer verkar knasigt, men är det inte rimligt att staden där Andra världskriget vände får heta Stalingrad?

Inga kommentarer: