onsdag 22 maj 2013

Ryssland stiger fram. Lästips och funderingar

Att se hur världshistoria sker (utan att behöva vara i stormcentrum, tack för det!) är intressant, fascinerande, skrämmande. Det syriska kriget mal på, men det är inte bara striderna i landet utan de ändrade kraft- och maktförhållandena i omvärlden som kan få världshistorisk betydelse. Om en händelse är världshistorisk tar ju ett tag innan vi verkligen vet, det kan ju röra sig om ett tillfälligt buller bara, men just nu verkar det hända saker.

När sarin-, kannibal- och islamistkämparna misslyckats skulle en regelrätt invasion av Syrien vara sista utvägen för USA och dess vänner och lydstater. Men det finns vissa hinder. Inte bara att Syrien har en krigsmakt av helt annan kaliber än Libyen, utan att den rustas upp med kraftfulla vapen av senaste modell. En del vapen finns på land, en del på de ryska krigsfartyg som nu i ökande omfattning samlas i Medelhavet. Den här artikeln handlar om det. De som drog igång den syriska krisen hade nog inte räknat med att det skulle leda till att Ryssland i stor skala återvänder som flottmakt till Medelhavet. Inte heller att Syrien skulle utrustas med robotar som kan slå hårt mot angripare till sjöss, på land, i luften - och detta även om angriparen är Israel.

Syrian government forces on patrol in Daraa province
Syriska regeringssoldater i Deraa-provinsen i södra delen av landet. Där skedde ett storskaligt försök att skicka in nya pålitliga "rebeller" från Jordanien. Försöket misslyckades. 

Nästa lästips: USAmerikanske professorn Juan Cole skriver mycket bra saker, samtidigt som han (likt ett antal andra personer) verkar ha fått Libyen och Syrien om bakfoten. Men som professor måste han väl hålla sig litegrann till fakta även vad det gäller bakfoten, och den här artikeln är läsvärd. Den tar också upp Rysslands ökande inflytande och hårdnande attityd mot bland annat Israel. Netanyahu får se upp vad han tar sig för framöver! Det har pratats om att dra "röda linjer" för det ena och andra på senaste tiden. Det verkar som det är Ryssland som nu bestämmer vilka linjer som räknas.


Ryskt luftvärn modell S-300. Antar att de skorstensliknande sakerna därbak innehåller robotar.

Ur svensk synvinkel är detta intressant. Mycket har förändrats sedan fyll-Boris Jeltsins dagar. Ryssland har gått igenom en av sina perioder av "stor oreda" men har nu en ledning som söker samla landet igen och se till att det inte blir en sparkboll för utländska intressen och plundringar. Sparka vill man göra själv när man känner att det behövs. Men man sparkar inte i onödan, utan talar konsekvent för diplomati och internationell rätt. Samtidigt som detta sker i Ryssland försöker en del krafter i Sverige få oss allt närmre knutna till förlorarsidan, till USA och NATO. Är det smart? Är det inte dags att börja diskutera en uppdaterad neutralitet och ett förhållande till Ryssland som inte pendlar mellan förakt och hysteriska skrik utan några mellanlägen?

Iskander-robot. Skall kunna skicka iväg en sprängladdning upp till 28 mil och träffa rätt på några meter när.  Dessutom är roboten ohyggligt snabb, väldigt flink att svänga samt att lägga ut skenmål, så den är svår att skjuta ned. Finns också i Syrien. Kan träffa såväl israeliska flygbaser som USAmerikanska hangarfartyg, antar jag.

7 kommentarer:

SW sa...

Ser du Ryssland som ett imperialistiskt land?

Lästips, angående vilken sida i det syriska kriget som egentligen har mest stöd utifrån, och vem som egentligen är "bombvänster".

Björn Nilsson sa...

Jag vet inte hur den ryska kapitalexporten ser ut, vilket är viktigt om man skall värdera graden av imperialism. Kineserna är mer framåt på det området, om man säger så. Men låt gå för att Ryssland är imperialistiskt eller åtminstone har ambitioner åt det hållet. Men historiskt sett (om vi går tillbaka till tsar-tiden) har man ju kunna sköta mycket av expansionen internt i och med att det är ett jätteland.

Den där artikeln tycker jag verkar som en fantasiprodukt, dessutom kryddad med några tillmälen som närmast blockerar all vettig debatt. Nåja, hellre är jag "Assad-vänster" än "kannibalvänster".

Hannu Komulainen sa...

SD:s lästips: "Tills vidare kvarstår huvuduppgiften: att det befintliga upproret störtar Assads diktatur, men redan nu behövs insikten att de borgerliga, pro-imperialistiska och islamistiska styrkorna, när som helst kan börja vända sig mot de progressiva och att detta kommer att nödvändiggöra ett organiserat självförsvar."

För en tid sedan såg det ut som om den här trotskistiska varianten hade börjat nyktra till och se realiteterna i Mellanöstern. Men nu befinner dom sig tydligen helt uppe i det blå igen...

Hannu Komulainen sa...

Ytterligare ett citat: "Det är en skandal, och ett mycket tydligt bevis för hur dåligt det är ställt med arbetarrörelsen i väst att den har gjort i det närmaste ingenting för att stödja upproret och speciellt de progressiva krafterna i Syrien."

Det skulle vara intressant att får reda på vad Arbetarmakt konkret gjort för att "stödja upproret". Har man skickat ner kämpar att slåss mot "diktatorn", eller nöjer man sig med revolutionär retorik? Och vad tror man att det har för effekt på kriget i så fall`?

Björn Nilsson sa...

Det lär ju finnas en "Leon Sedov-brigad" i Syrien (uppkallad efter Leo Trotskijs son). En bland hundratals grupper som kallar sig själv "brigad". Skulle inte tro att det är någon huvudkraft i kampen.

Sixten Andréasson sa...

I junge Welt 21 maj skriver Rainer Rupp under rubrikerna:
Ryska Stötesstenar
Moskvas stöd till Damaskus försvårar västlig intervention.

En grupp ryska krigsfartyg från Stilla Havsflottan har för första gången på årtionden gått genom Suezkanalen och förenat sig med ryska enheter i M...edelhavet. Tre av de fem i gruppen, däribland det 165 m långa tunga raketkryssaren "Amiral Pantelejev" har i Limassols hamn på Cypern, bara något hundra km från den syriska kusten, fått ett vänskapligt mottagande, medan de två amfibiska anfallsfartygen i gruppen stannat till sjöss.

Det hände i slutet av veckan, knappt två veckor efter att den 2 200 man starka " 26th Marine Expeditionary Unit", en på interventioner trimmad enhet i US-Marineinfanterie, tillsammans med sitt moderskepp för amfibiska operationer "Kearsage" anlänt till Israel.
Uppenbarligen är Kreml beredd att lägga flera stötesstenar i vägen för en militär intervention i Syrien av USA, Israel, Turkiet och andra västliga stater. Genom närvaron av ryska krigsfartyg i det potentiella krigsområdet utanför Syriens kust, måste USA och dess förbundna, inklusive de tyska räkna med att när de omsätter sina planer
kan de utan att vilja det angripa ryska enheter. Det skulle innebära faran av en större konfrontation och göra en sån operation oberäkningsbar och äventyrlig. Detsamma gäller för den västligt yttrade avsikten att utan FN-mandat genomföra en sjöblockad av Syrien. Ett sådant har Moskva med det nyligen levererandet av högmoderna land-sjö-raketerna Jakhonts redan ordentligt stört.
.....................
(Ännu värre är det med det ryska S-300 luftförsvarssystemet) Både Kerry och Netanjahu försökte vid sina besök i Ryssland få dessas leverans stoppad. Ryssland betonade att dessa system inte handlar om anfallsvapen.

Jan Wiklund sa...

Även om man per princip betraktar alla stater som maffior kan man ju föredra att de inte använder alltför mycket destruktivt våld. Det är bäst för folkmajoriteten om de håller sig en smula lugna.

Och i så fall måste man väl se EUs inhopp i ett libyskt inbördeskrig som den stora upptrappningen under de senaste åren. Om ryssar, kineser och fan och hans mormor börjar rusta upp och väsnas måste man se det som ett svar på denna upptrappning.

SCOs och BRICS' ekonomiska och maktmässiga uppgång i förhållande till EUs och USAs är ofrånkomlig och djupast sett inte orimlig; de nordatlantiska staterna har alltför länge kunnat topprida världen. Men det vore fan så bra om denna maktutjämning kunde ske någotsånär utan världskrig. När man ser hur USA och EU beter sig är det inte utan att man blir en smula orolig...