måndag 5 augusti 2013

Pensioner snart och i en fjärran framtid

Observera den lätt förvånade minen hos denna mus! Hen undrar förmodligen hur man idag kan ha den minsta aning om hur den svenska ekonomin ser ut 2022 eller - ännu konstigare - 2034!

Nu börjar det komma konkreta förslag om pensionerna, och ganska fånigt ser det ut. Man skulle ju kunna tro att icke helt obetydliga saker, som verkan av ett alltmer datoriserat och robotiserat samhälle, skulle slå igenom på tänkandet, men så verkar inte fallet.  Att det skett oerhörda produktivitetsstegringar medan befolkningen ökat mycket långsammare tar man inte hänsyn till. Den så kallade försörjningsbördan (läskig term) torde inte vara så tung som påstås från somliga håll. Jag har skrivit om det tidigare. Vi kan köra en repris på ett av diagrammen från det inlägget. De tre övre färglada kurvorna är olika mått på produktivitetens tillväxt i Sverige 1950-2010, den lågt liggande gröna kurvan är befolkningsutvecklingen under samma tid.

Medan produktiviteten ökat ungefär 10 gånger 1950-2010 så har befolkningen ökat ungefär 1,3 gånger. Det är en rejäl skillnad.

Politikerna förefaller i hög grad ännu leva kvar i industrisamhällets epok i stället för att försöka se framtidens möjligheter. Kanske det också går att se bakåt och lära sig en del av hur mer traditionella samhällen fungerade. I en del av dem tog man hand om sina gamla, betraktade dem inte som belastning (vilket man kan misstänka att delar av dagens politikeradel gör). Dessutom torde politikerna leva i "pengarna-är-slut"världen, vilket krånglar till deras tänkande ytterligare.

Och så borde ju frågan omedelbart ställas: hur mycket vet vi om hur ekonomin i landet och samhällets organisering i stort ser ut om tio år? Att spå om hur det blir framåt 2030 tror jag är väldigt svårt - åtminstone om man skall spå rätt. Och därmed blir det väldigt svårt att tala om hur pensionssystemet skall se ut. Det kanske inte finns kvar ens då. Ett positivt alternativ kunde vara att pensioner och en del andra system bytts ut mot medborgarlön. Folk som sköter sig kan få arbeta lite då och då, dessutom.

Nu skall man inte stirra bara på åldersgränser för de närmsta åren, det kan vara missvisande. Titta också på de faktiska ersättningsnivåerna. Om åldrarna inte ändras så mycket, eller kanske inte alls, medan ersättningsnivåerna sänks, blir det ju ändå som en faktiskt höjning av pensionsåldern. Och det torde drabba dem som är mest betjänta av att få gå tidigt och få lite ro för sina slitna kroppar.

På sätt och vis gör det inget om förslag är dåliga - de kan ju ge upphov till bra diskussioner och kanske leda fram till bra förslag!

7 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Dom är malthusianser, dom jävlarna.

Lasse Strömberg sa...

Allt handlar ändå bara om att öka de ekonomiska klyftorna, att ta från de fattiga och ge till de rika. Sådana där tankar som du är bara att störa maktens intentioner.

Björn Nilsson sa...

Folk som försöker sälja lösningar med hänvisning till en framtid om tjugo år måste betraktas som skojare, och deras intentioner skall störas! Vad vi vet är i stort sett att läget 2034 inte kommer att se ut som idag och att den tekniska och vetenskapliga utvecklingen vid det laget förmodligen har gett oss en ny värld. Pension vid 67 kan vi glömma. Förhoppningsvis finns det då en mycket smidigare modell där pensioner (och parasiter) är borta!

Jan Wiklund sa...

Har du något förslag, Björn?

Det vore förvisso bra om man kunde få bort pensionsfonderna som är gigantiska spekulanter som driver på diverse tillgångsinflationer i världen.

Å andra sidan, om facken kunde använda dom politiskt och t.ex. uteslutande investera i framåtsyftande produktion, skulle vi slippa det problemet.

Björn Nilsson sa...

Jag är ju mer resursinriktad och anser att om resurserna finns så är betalningen inget problem. Det krävs nog en större hjärntrust än mig att kläcka bra lösningar, jag kan bara ha lösa ideer. Men jag gissar att med någon sorts medborgarlön kan man komma iväg i rätt riktning och bli av med mycket av a-kassa, socialbidrag och pension. Såg att finska Vänsterförbundet har skrivit något i ämnet, har inte läst det ännu men återkommer om det verkar intressant. Tyska Piratpartiet har ju också tänkt i den riktningen.

Det som oroar med stora fonder, särskilt om borgarstaten och dess kapitalister finns kvar, är att dessa blir som magneter för fondplundrare. När stat och privatkapital slår sig ihop för att plundra blir de svåra att stoppa. Dessutom vet man ju inte vad en fond står för i real köpkraft i morgon.

Jan Wiklund sa...

Håller med om det. Det var ungefär vad Michael Hudson sa åt norska stortinget angående deras oljefond, som har samma knäppa uppbyggnad som våra pensionsfonder. Se http://www.dagbladet.no/2011/02/21/kultur/debatt/kronikk/oljefondet/15487195/

Men vem har ett seriöst alternativ?

Björn Nilsson sa...

Ett svar skulle ju kunna vara att förvandla dessa tvivelaktiga pengar till handfasta användbara tillgångar i stället, vare sig det gäller materiel eller kunskapsuppbyggnad.