lördag 14 december 2013

Vad vill sd med EU?

Det är ju ett jäkla liv om sverigedemokraterna. De anklagas för att vara ett enfrågeparti. Men för att få perspektiv på partiet bör man ju titta på vad de vill i övrigt utanför en-frågan. Jag gick resolut in på deras hemsida och där finns punkter att fundera över. Som det där med EU!

En del uppfattar sd som EU-motståndare som vill lämna denna fallfärdiga och förtryckande union. Tittar man i kommentarerna på Avpixlat verkar det vara en vanlig ståndpunkt. Men stämmer det för partiet själv? EU-politiken beskrivs i ett antal punkter samt tre stycken. Det här är stycke nummer två:

För oss är det helt avgörande att Sverige har inflytande över de beslut som berör Sverige. Vi arbetar dagligen i riksdagen för att motverka maktförskjutningen till Bryssel. Från att ha varit ett mellanstatligt samarbete har EU förvandlats till ett överstatligt samarbete där Sveriges röst väger allt lättare. Det är dags att Sverige säger ifrån och likt andra länder kräver bättre medlemsvillkor.
Och punkterna ser ut så här: 
  • En omförhandling av det svenska EU-medlemskapet
  • Ett nej till Turkiet i EU
  • Ett fortsatt nej till EMU
  • Ett återupprättat gränsskydd genom en omförhandling av Schengenavtalet
  • Ökade resurser till tull och kustbevakning.
Även en blind höna kan hitta ett korn ... men i det här fallet skulle inte ens en höna med örnblick finna något krav att Sverige lämnar EU. I stället verkar partitänkarna hänga upp sig på att Storbritannien förhandlar om sina medlemsvillkor och att det sedan sker en folkomröstning, och att Sverige gör samma sak. Det står inget om utträde så jag antar att det alternativet inte ingår i partiets politik. Jag antar att sd-ledarna förutsätter att EU-byråkraterna och deras lokala underhuggare fixar fram ett 'ja' i folkomröstningarna, och sedan kan man fortsätta ungefär som tidigare.

Med tanke på att sd-ledarna nog hoppas på lukrativa uppdrag i EU, samt att få umgås med likasinnade 'EU-kritiker' från andra länder, kan man väl knappast vänta sig att partiet för fram krav på utträde. Är fotfolket och avpixlade hejaklacken klara över det, och accepterar man det?

5 kommentarer:

Sixten Andréasson sa...

Ja, det är nog så med SD. Fast medlemmarna röstade nyligen för utträde. Och styret fick till att först ska det bli förhandlingar.
V och MP har haft krav på utträde men sen skickat repr till EU, som gjort bra jobb där, Carl Sclyter och Jonas Sjöstedt bland annat.
Men att driva Nej till EU går enl min mening bara med att KP gör det. Med en allsidig argumentation mot EU. Ett annat litet parti DKP - tyska kommunistiska partiet - kommer att göra så. Läste deras preliminära plattform för EU-valet i maj. Det omfattar allt! Är på nästan 500 rader.

Jan Wiklund sa...

Inget hindrar ju att man är för att gå ur men att man så länge som man är kvar gör så bra som möjligt av det. T.ex. röstar mot knasigheter och försöker få till bättre beslut. Och sen använder det obefintliga resultatet som ett av argumenten för att gå ur.

Karl Malghult sa...

Jan: Ser du någon alternativ form till skillnad från dagens EU som skulle kunna ersätta den nuvarande unionen? Att gå tillbaka till "det gamla", när det nu var (innan EFTA-avtalen?) ser jag inte som någon paroll. Vi kommer inte ifrån att Europa är en jämförelsevis råvarufattig kontinent med mängder av småstater... Jag är rädd att det hade använts för att spela ut stater mot varandra på väg mot botten så som sker i Västafrika.

Jan Wiklund sa...

Karl: Ekonomiskt sett hör de europeiska länderna fortfarande till de större. T.o.m. lilla Sverige ligger på plats 22, se http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_GDP_(nominal). Jämförelsen med Västafrika är löjlig.

Däremot är anmärkningen relevant om man strävar efter stormaktsstatus. Men vad ska man göra det för?

Samarbeten är ok för mig. Men poolningen av makt för att pracka sina lösningar på resten av världen, som EU håller på med nu, bör motarbetas. Liksom förstås den EU-regeringarnas samarbeten för att pracka på sina medborgare lagar dessa inte vill ha.

Karl Malghult sa...

"Däremot är anmärkningen relevant om man strävar efter stormaktsstatus. Men vad ska man göra det för?

Men poolningen av makt för att pracka sina lösningar på resten av världen, som EU håller på med nu, bör motarbetas"

Är inte det sista du skriver ett uttryck för att vi i så fall är inne i en social fälla? Vi kan inte förneka att uppkomlingsmakter, subkontinenterna Indien och Kina strävar efter stormaktserkännande. Vad skulle hindra någon av dem med sin tyngd från att köpa över kunskap och industrier? Visst ja, det är vad Kina gör mot USA nu. Frågan är hur vi i så fall ska gå tillväga för att bryta upp beteendet.


Med både snapphanar och dackemän i släkten känner jag inte så stark lust över att bli en del av ett nytt nationalstatsprojekt. Tvärtom förbannas jag mer av hur lite EU gör för att bryta upp de trånga nationella perspektiven, exv. att vi inte får in danska och norska böcker i bokhandlar och bibliotek i någon vidare omfattning (Mediebolagen skyddar sina nationella marknader här, har legat på en bekant inom serietidningsbranschen att ta in danska och norska serier på orginalspråk som inte ens finns på svenska eller där utgåvan är slutsåld sen länge men hindras av att mediebolagen tecknar rättigheter per land. Skulle säga att det är en effekt av att vi inte ser Norden som ett självklart område p.g.a. nationalstaterna, på tyskspråkiga marknaden är det i gengäld inga problem att skicka mellan de tyskspråkiga länderna även om priserna brukar bli högre utanför Tyskland), att vi inte kan få in grannlands-tv obehindrat nu när de analoga sändningarnas tid är över etc.
Visst skulle vi kunna gå tillbaka till Nordiska Rådet för att lösa sånt här, men vi bör låta djävulen göra jobbet åt oss när vi kan (dvs för överstatligt samarbete), annars finns risken att vi går tillbaka till det revirhävdandet nationalstaterna är. Och inte bara de kan agera inskränkt, har arbetat tidigare för länstrafikbolag och vet precis hur det brukar låta när territorier ska hävdas mot grannarna och/eller man föreslår samarbete...