onsdag 11 december 2013

Vansinne å kontor

Vad hette den där stackars kontorsslaven i en seriestrip jag mindes från förra årtusendet. Namnet är Dilbert. Det som beskrevs var vansinnet som tog strupgrepp på kontoren, administrationen, förvaltningen när ekonomerna (och andra svindlare) tagit över verksamheten från ingenjörerna. Ta den här strippen:


Detta må verka mystiskt, men det var verkligen så på det stora bolaget att folk som jobbade med "dom äldre systemen" som då ännu var i drift och verkligen behövdes, var oroliga för att sparkas åt sidan när systemen så småningom skulle bytas ut. Jag vet inte hur det gick på slutet, men faran var ju att ingen ville göra de nödvändiga jobben med de gamla datorerna och deras program, utan det viktiga var att hoppa över till de nya systemen för att rädda sitt eget skinn. Eftersom bolaget bestämde sig för att främst satsa på de unga krafterna blev de äldre till att föra över sina kunskaper till just dessa nya krafter, eftersom det ledde till att man på sikt underminerade sin egen position. Inte så smart, verkar det.

En slags motsvarighet till Dilbert, men nu i de rörliga cyberrymd-bildernas tidsålder, fick jag tips av från läsare Martin. Tack för det. Kolla den här länken, samt den här. Om man nu inte kan krossa det vansinniga systemet kan man åtminstone skratta åt det!

1 kommentar:

martin sa...

Den där om civilsamhället demonstrerar så tydligt hur svårt det är att förändra med politik. Det framgår att det är tjänstemän som blivit tjänstemän i egenskap av sitt politiska engagemang. De visar tre sorters partimedlemmar, det ena är "förtroendevalda", den andra klassen är tjänstemännen, de som har kompetens, längst ned är medlemmarna. De förtroendevalda vill ha medlemmarnas röster, tjänstemännen deras pengar, ingen vill ha något med medlemmen att göra.

Det visar också att Sverige under ganska lång tid får sägas levt under en revolutionär tid. För vad skall man kalla en politik som går ut på att skaffa sig mandat givetvis, men som har en minst lika stor apparat för att infiltrera samhällsfunktionerna med sina placerade tjänstemän? Det är en sorts entristisk revolutionär aktivitet, en som blivit huvudfåran av politiken. Undrar du varför en del förslag de förtroendevalda lägger fram ser ut som de gör? Det är för att de är tjänstemannaprodukter vars fokus är striden på tjänstemannasidan. Något de förtroendevalda inte kan förklara för medlemmarna, istället står de och ser ut som idioter, hellre det än sanningen.