Harry och den tvådimensionella världen

1945 publicerades diktsamlingen Passad av Harry Martinsson. Där finns en dikt som heter 'Hades och Euklides'. Några rader:

När Euklides skulle uppmäta Hades
fann han att det saknade djup och höjd.

...

Vågor fanns inga, ej höjder, ej djup och dalar.
Endast linjer, parallella förlopp, liggande vinklar.

...

Ingen fågel steg,
ingen djupens fisk
sökte bottnarnas ro.
Ingen sänkte
lod eller not i djupen.
Ingen nedsteg eller uppsteg.

Alla rasade, alla sörjde, alla skrattade, hatade hämnades
fångna i linjen, i ytan
i den eviga flackheten,
i den onda väven.

Martinssons föregående diktsamling hade utkommit 1934, så det är väl rimligt att tro att 'Hades och Euklides' skapats någon gång mellan 1934 och 1945. Hur fick han idén om en tvådimensionell värld, platt, bara med längd och bredd men ingen höjd? Bakgrunden kan vara romanen Flatland av engelsmannen Edwin A. Abbott. (A. står för övrigt för Abbott det också. Han var dock inte abbot utan rektor och präst, det sista är ju i alla fall inom samma område som abbot.) Lite om boken finns här. Jag har läst några kortare utdrag, och litterärt känns det inte som någon höjdare.

Däremot är det vetenskapliga mer intressant. Abbotts roman från 1884 var det andra jag kom att tänka på när jag läste Martinssons dikt. Det första behandlas i den här artikeln från förra året om tankar där universum beskrivs som ett hologram.

Enligt en professor i fysik Juan Maldacena:

... består gravitationen av tunna vibrerande strängar. Dessa strängar är hologram av händelser som egentligen äger rum i en tvådimensionell värld. Och enligt Maldacenas modell består universum av nio dimensioner av rymd och en av tid.

Hologramprincipen innebär att det finns en tvådimensionell yta som innehåller den information som behövs för att beskriva ett tredimensionellt objekt - i det här fallet vårt universum. Informationen om oss, människor, djur och föremål, lagrade i en tvådimensionell yta av det som är vårt ”verkliga” universum. Ungefär som det lilla chipet på ett kontokort. Och allt vi ser, är och gör i 3D är egentligen bara en projektion av den tvådimensionella världen.

(Artikeln är en översättning från engelska Nature, som nog får betraktas som mer vederhäftig i vetenskapliga frågor än Aftonlövet.)

Martinsson var ju känd för att tänka långt ut i rymden. Frågan är, hade han någon egen idé om ett platt universum, eller om han spann vidare på Abbotts gamla bok? Vare sig man vänder sig till Maldacena eller Abbott så har vi ju en värld där förhållandena är sådana att "Ingen fågel steg, / ingen djupens fisk / sökte bottnarnas ro." Men hologrammet gör att fisken och fågeln tror sig göra vertikala rörelser. Och samma gäller oss människor. Säga vad man vill, men modern fysik är inte så lätt att förstå!