 |
| Jag gick igenom Norra Djurgårdsstaden första gången 19 januari i år. Fotobevis finns. Är inte bombsäker, men möjligen satt den här uthyres-lappen i fönstret till en större lokal redan då. Bilden tagen idag, lördag morgon. Har sett den flera gånger i år under mina promenader längs Husarviken. |
 |
| Det som finns i lokalen hittills: någon sorts kopplingsskåp. |
Det var inte bättre förr, trumpetar ett av snillena på DN:s redaktion. Andra, i det humoristiska facket, brukar ju hävda att det faktiskt var bättre förr - ju förr, dess bättre! Nja, bättre/sämre handlar ju om definitioner, och om vem som bestämmer hur definitionerna skall formuleras. En kommentar till DN-fanfaren påpekade dock att framtidstron var bättre förr. "Förr" antar jag bör uppfattas som tiden från slutet av Andra världskriget och fram till slutet av sextiotalet, eller kanske ytterligare några år. Sverige gick framåt. Men sedan hände det något.
Ja, det har nu påpekats i årtionden att den nya generationen är den första som inte kommer att få det bättre än sina föräldrar. Jag undrar om inte detta pågått så länge så att det nu handlar om nästa generation, den som får det sämre än både föräldrar och far-morföräldrar. "No future for you" som Sex Pistols gastade om för länge länge sedan. Framtidstron sviktar, och det gör den med rätta.
Att vi lider brist på framtidstro är tydligen så självklart att det inte ens behöver förklaras.
Detta skriver Rasmus Fleischer på bloggen Copyriot, på tal om senaste regeringsförklaringen. Man kanske också kan citera Strindberg från en annan övergångsperiod: "Olust råder i landet." Olust, håglöshet, negativism, skendebatter om trams ... Under hans tid ledde bristande framtidstro till massutvandring. Idag har vi åter bristande framtidstro, och hur går strömmarna av folk ...?
Jag satte upp Copyriot på min lista av läsvärda bloggare för ett tag sedan. Den uppdateras i en behaglig takt. I stället rensade jag bort dels några bloggar som verkar döda numera, dels Cornucopia? som en gång var läsbar och ibland smårolig, men som så småningom urartade till en gnällig yngre gubbe, möjligen inblandad i militärens psyops-påhitt (fast inte särskilt skicklig som sådan). Dessutom gjorde han ett märkligt intryck genom att anklaga kritiker för att vara rubbade/betalda av Ryssland, samt en del andra påhitt. Så ajöss med honom! - Är det permanent 'ajöss' med framtidstron också, eller kan utvecklingen vändas?
1 kommentar:
I viss mån är det faktiskt så att redan 40-talisten gick på en nit. Visst är jag avis, mest för att mina bröder och syskon har fått det än sämre. Men jag pratade med en 96 årig gubbe som arbetat hela sitt liv i verkstadsindustri. Han berättade om när han var ung, han kunde försörja hela sin familj på en lön. Han hade bil och kunde byta bil med jämna mellanrum. Sen blev arbetaren lurad av jämställdhet på kapitalets villkor, så 40-talistens hushåll behövde 2 personer arbeta för att klara ha en lika god standard som den 96-årige gubben.
Vi har väl alla sett Karl-Bertil Johnssons Julafton. Där stal han paket från en kamrér. Det var fint och välbärgat en gång i tiden. Sedan kom jämställdhet på kapitalets villkor, min mamma blev slutligen kamrer. I folkmun på företagen hon arbetade kallades hon "sekreterare" och tjänade som en.
Jag tog reda på saker om mina kollegor på universitetet en gång, jag konstaterade att hon vi kallade "sekreterare" var i själva verket "byrådirektör", men hennes lön var sämre än vissa doktoranders.
De drog ned mössan i ögonen på oss för längesedan, vi är alla lurade och irrar i mörkret.
(Jämställdhet utan socialism, solidaritet utan socialism, alltihop bara ett enda stort bedrägeri!)
Skicka en kommentar