onsdag 16 augusti 2017

Akutmottagning eller skjutmottagning?

Nyss kom tidskriften Forskning och Framsteg. Några forskare har tittat på det där med det ökande antalet skjutningar i Sverige och kommit till slutsatsen att om det skett en skjutning på ett ställe så dröjer det inte länge förrän det skjuts igen. Det verkar logiskt. Gäng slåss om kontroll över vissa områden, olika grupper slåss om inflytande.

Nåväl, folk skjuts ned och förs till akuten. Jag undrar om det kan behövas nya rutiner där: ifall en skjuten person kan misstänkas ha anknytning till något gäng så borde han (är det någonsin en hon?) transporteras till ett ställe som har en väpnad styrka som kan ta hand om eventuella kumpaner. Inte till en vanlig akut för vanligt hyggligt folk.

Det är inte rimligt att hela gäng skall storma in bland människor som är sjuka på riktigt. Det är inte rimligt att patienter och personal skall behöva riskera att bli utsatta för galna våldsmän, kriminella och trasproletärer. Läkare, sköterskor och annan personal har viktiga uppgifter att sköta, och de behöver maximalt hjälp och skydd från samhället i övrigt. De skall inte vara slagpåsar för gangsters. Banditerna skall ut ur landet - vilka andra svenskar än det migrationsekonomiska komplexet är intresserade av att ha dem här?

Detta tycker jag låter som en rimlig vänsterståndpunkt. Varför tiger vänstern? Den kanske inte är vänster? Ägnar man sig åt att 'bekämpa' sverigedemokraterna genom att låta dem ta över den här frågan?

Ibland behövs det hårdare tag än bara puss & kram

söndag 13 augusti 2017

Calle är rolig

Ibland är förre utrikesexcellensen Bildt rolig:

På den vidare scenen går det inte att undvika att notera att president Trump från olika golfklubbar hotar än det ena landet och än det andra med krig.
Man skulle önska att han i stället ägnade golfen större uppmärksamhet.

onsdag 9 augusti 2017

Tips till Borg och likasinnade inför nästa fest

Denna onsdagseftermiddag gjorde jag ett besök på Medelhavsmuseet nära Gustav Adolfs torg i Stockholm. (Jag tror att statyn mitt på torget räknas som mittpunkten i Stockholm.)


Det var några år sedan jag var där sedan, och man hade möblerat om en hel del i de gamla fina lokalerna. Här är en fin klassisk staty, men så noterade jag en intressant detalj ...


... nämligen att karln (eller om det är en gud, kanske Apollon, glömde att kolla) hade tappat pillevinken. Som framgår av närbilden så var den förmodligen löstagbar.

Och då slog det mig att detta kunde vara en hjälp för manspersoner som vet om sig att de kan bli "lite jobbiga" på fester med rikligt intag av brända och destillerade drycker. Med modern teknik borde man väl kunna fixa en löstagbar version av den förargliga lemmen och stoppa undan den innan buteljerna korkas upp. Om man ändå kommer i stämning att släppa ner brallorna kan ju omgivningen lugnt konstatera att "där finns ju inget att se".

Läser

Stockholmsbäver. Castor fiber holmiensis. Den simmade förbi mig på tisdagskvällen när jag tog en promenad på Långholmen. 

Det har varit dåligt med uppdateringar av bloggen på senaste tiden. Inte för att det inte finns saker att skriva om, men det måste finnas skrivlust hos skribenten också. Och det är väl där det brister.

Ibland brukar folk tala om vilka böcker de för tillfället läser (jo, det läses ännu böcker, ibland ser man en bokläsare på tunnelbanan). Just nu läser jag en bok som kom ut 1895, till hundraårsminnet av Bellmans död. C. M Bellman, hans omgiftning och samtid av Nils Erdman.  Där får man veta bland annat att:

Bellman och hans kamrater höllo icke på styfvern; tokigheter och nöjen kunde han icke undvara.

Det tvivlar jag inte alls på. Men i själva verket innehåller boken en massa intressant information om läget i Sverige under 1700-talet. Den så kallade frihetstiden framstår mer som en diktatur där tjuveri och korruption hade fritt spelrum. Låter inte det som en liberal drömstat? Jag kanske återkommer till detta.

Nyligen läste jag Platons Staten i Stolpes nyöversättning. Hela boken alltså, inte bara de små utdrag som man annars får sig till livs. Och därmed fick jag glimtar av tidig politisk ekonomi och sociologi och annat smått & gott som också kan vara värt att återkomma till. Jag trodde att Aristoteles kunde räknas som den förste ekonomiske tänkaren i det antika Grekland, men Platon var ju före honom. Och dessutom lägger Platon dessa funderingar i Sokrates' mun, och denne var ju ytterligare lite tidigare.

För att vara kulturell så gav jag mig också i kast med volym ett av Montaignes Essayer. Är inte klar med den ännu. Många är väldigt entusiastiska över essäerna. Jodå, det finns formuleringar och tankar att uppskatta, och "huvudet på spiken" här och där, men helt såld på Montaigne är jag inte. Men det behöver ju inte betyda att det är honom det är fel på.

Vid städning hittade jag ett lite häfte från NKI-skolan, det var grunderna för svensk grammatik. Det hade jag nytta av. Strax därpå hade Svenska Dagbladet en uppsättning frågor där man kunde kolla sina grammatikkunskaper. Jag hade tretton rätt av tretton möjliga!