lördag 19 maj 2007

Kontrafaktisk historieskrivning ....

... är just vad rubriken säger, nämligen historieskrivning som går emot kända fakta. Det man gör (antar jag i alla fall) är att ta en historisk situation, och sedan ändra en komponent och därmed få en annan historia. Som detta: vad kunde tänkas ha hänt om Gustav II Afolf inte ridit vilse i dimman vid Lützen 1632? Hade han blivit kejsare i Tyskland några år senare? Hade Sverige blivit ännu större som stormakt, eller i stort sett försvunnit som ett obetydligt och fattigt bihang i det stora germanska kejsardömet?

Men här är min favorit som kontrafaktisk fundering (jag vet inte om någon tänkt samma tanke, men det är det säkert): antag att den nordiska koloniseringen i Nordamerika mot slutet av vikingatiden hade överlevt. En bättre organiserad grupp nybyggare, utan inre motsättningar, hade kanske varit starka nog att hålla sig kvar men inte starka nog att ta över något större territorium. Nordborna kunde inte mäta sig med de indianska krigarna, men man skulle ändå kunna tänka sig en permanent förbindelse över norra Atlanten mellan Nordamerika, Skandinavien och de Brittiska öarna. Folk, varor och ideer kunde färdas i båda riktningarna. I stället för den våldsamma kontakt som uppstod från 1492, när spanjorerna började erövra Västindien, kunde länder och folk på båda sidor om havet gradvis komma i förbindelse med varandra. Folken i väster hade kanske haft lättare att ta hand om oönskade intränglingar från Europa.

Vad skulle en sådan förbindelse ha kunnat medföra? Bland annat en ny världshistoria. Något "Amerika" hade aldrig uppstått, möjligen "Vinlandia" eller liknande. Eller varför inte "Huronia" efter en av de mäktiga stamfederationerna? De stammar och stamfederationer i nuvarande USA och Canada som var på väg att bilda stater kanske verkligen hade kommit så långt. Och då hade europeer som kom i krigiska ärenden nog åkt ut så det visslade om det. Samma sak gäller naturligtvis högkulturerna från Mexico och söderut.

Hade europeerna inte kunnat ta kontroll över Västindien är det fråga om kapitalismen hade kunnat uppstå. En av dess förutsättningar var triangelhandeln mellan Europa, Afrika och Västindien som skapade stora förmögenheter i kolonistaterna i Europa. Industriprodukter skickades till Afrika och byttes mot slavar som skeppades över Atlanten. Slavarna arbetade på plantager vars produkter sändes till Europa och såldes för god förtjänst som kunde återinvesteras i nya verkstäder och slavskepp. Tar man bort detta hade nog England aldrig blivit en världsmakt. Kanske vi haft en annan värld med viktiga centra i Kina, Indien, Kongo, Mali, Mexico och Peru. USA hade inte funnits, däremot ett antal stater bildade av olika indianfolk. Om Sverige hade existerat i en sådan kontrafaktisk värld kan jag inte säga.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Gud vilken intressant tanke, jag har tänkt i liknande tankebanor men inte så långt! Tack för inspirationen!

Björn Nilsson sa...

Vassego' !