Grundtrygghetsprincipen innebär att alla medborgare oavsett inkomst får en lika stor ersättning från staten vid sjukdom eller arbetslöshet. Ersättningen bör ligga på en nivå som säkerställer en grundläggande levnadsstandard men samtidigt är så låg att det lönar sig att ta ett arbete. Om medborgaren vill trygga en högre ersättning därutöver så är det dennes ensak att ordna det med privata eller avtalade försäkringar, eller genom eget sparande.
Vad nu grundläggande levnadsstandard är kan man undra. Men ta den sista meningen igen: Om medborgaren vill trygga en högre ersättning därutöver så är det dennes ensak att ordna det med privata eller avtalade försäkringar, eller genom eget sparande.
Det är här beställningen från elake Måns/försäkringsbolagen kommer in. Rika människor är inte så många att de är verkligt lönsamma för försäkringsbolag som arbetar på massmarknader. Men ... genom att förstöra offentliga system kan man få vanliga lönearbetare att i massomfattning ta privata försäkringar för att inte hamna på pottkanten om hälsa eller arbete går åt h-e. Några glada trumpetstötar om "frihet" eller "ansvar" lär inte ändra på det. Jag ifrågasätter om det där blir billigare för de enskilda eller för samhället i stort. Vinsterna för försäkringsbolagen kanske rakar i höjden, men är det verkligen ett behjärtansvärt mål ens för centerpartister av idag? Man kan inte säga att de är vårgalna, och rötmånaden har väl inte börjat riktigt ännu, så hur kan man förklara de här killarna Bill & Bull?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar