I november förra året skrev jag om attacker mot körsnären på Hornsgatan, och talade om att jag inte tyckte om den sortens argumentation. I tisdags var det full fart igen, med folk som hällde ut tjära. Jag tycker fortfarande inte om det. För några timmar sedan gick jag förbi, tjäran var borttvättad men lite lukt hängde kvar.Det här är inte terrorism, om man använder det ordet här har man devalverat dess betydelse rätt kraftigt, men det är synnerligen obehagliga trakasserier. Så länge det är lagligt att döda djur och ta deras skinn är den här verksamheten laglig. Om man godkänner sabotage mot föremål finns det alltid risken att någon trampar över gränsen och medvetet eller av misstag sätter människor i fara.
På sätt och vis kan jag känna sympatier för djurrättsaktivisterna. Jag tycker exempelvis inte om jakt som fritidsnöje och anser att amatörjägarna gott kunde kastas ut från skogarna. Och det kan ses som ett stort steg framåt för mänskligheten när den egoistiska solidariteten för den egna arten sträcks ut till de andra arterna. Det kan ses som ett steg när människan börjar höja sig över djurstadiet och blir en art som har hela Jordens välgång som sitt riktmärke, därför att människan är den enda arten här som har möjlighet att göra så. Men hur fasen man närmar sig det stadiet genom att trakassera en körsnär i Stockholm - det förstår jag inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar