Det handlar om en figur vid namn Norberg som tillsammans med ett antal kompisar påstås ha mejlbombat DN för att sagde Norberg inte publicerats tillräckligt mycket. (Vad klagar han för? - han fick ju skriva genmäle på något Andreas Malm skrivit!)
Det som är störande och stötande är det sätt på vilket Norberg och hans bloggkompisar uppträder. En uppskruvad, manisk mejlattack med invektiv som verkar inspirerade av splatterfilmer.
Johan Norbergs politiska ideologi tar sig hos hans hejdukar uttryck i ett språkbruk som går ut på att jag borde hängas och skjutas och att blodet ska flyta.
Även tidningens och företagets styrelse och häpna medlemmar av familjen Bonnier får massmejl från Norbergs vänner i denna kampanj mot DN:s kultursidor, som man uppfattar som en ointaglig bastion där Norberg & co inte tillräckligt ofta fått tillträde.
Även om Johan Norberg med en rättshaverists envishet biter sig fast vid personliga oförrätter är det sorgligt att se hur en hel här av nyliberala pratkvarnar (på en påfallande låg stilistisk nivå) försöker skjuta sig in i offentligheten. Inte genom att tillföra kunskap eller intressanta tankar utan genom mejlbombning.
Men det verkligt allvarliga med deras hysteriska pockande är att dessa personer inte verkar vilja ha en öppen diskussion utan bara dela in människor och åsikter i rätt och fel.
Nja, kan man inte helt enkelt säga till nyliberalerna: "ni har fel åsikter"? Hur som helst, det kan vara nyttigt för DN:s ledning och ägare att se vad det är för figurer som man delvis själva har varit med om att odla fram. Jag antar att det är en rätt liten grupp, men hade det här skett under något "vänster"banér hade nog reaktionen vara starkare än bara en spalt i kulturbilagan. De juridiska termerna skulle kunna vara "olaga hot" och "missfirmelse".
Ett sätt att hålla gaphalsarna kort är att inte acceptera deras metoder och språkbruk, att inte falla till föga för skrik om "censur" utan säga åt dem att hålla sig till sina egna bloggar där de kan gasta bäst de gitter. Jag släpper inte in den sortens typer här. Och Norberg, är inte han författare hos Timbro och har en position ändå? Är det möjligen så att han börjar känna att det nyliberala äventyret har gått på grund och den politiska pendeln svänger åt annat håll nu? Vore han en smartskalle bytte han position och blev socialliberal eller något annat för tillfället gångbarare, eller ... ?
Och så kan det vara anledning att kolla om det finns folk i den här strömningen som är redo att gå från ord till handling vad det gäller våld. Eller är man av samma sort som de republikaner i USA som gärna tjoar om krig men själva tyvärr är för upptagna av annat för att kunna vara med och kämpa vid fronten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar