Närhet, beroende, tendens, äkthet, rimlighet är några viktiga punkter att titta på när man försöker bestämma hur värdefull en eventuell källa är.
På sluttampen tog jag upp att källkritik även gäller när man tar del av det dagliga nyhetsflödet. En hel del "nyheter" eller "analyser" kan ju vara något helt annat än vad som anges - rena rama partsinlagor eller propaganda från mer eller mindre dolda intressen alltså. Ur den synpunkten är det bra att vi får veta det här om Magnus Ranstorp, " terroristexpert vid Försvarshögskolan":
Han har arbetat för USA:s försvarsdepartement, och han är rådgivare till kommissionen i Bryssel i frågor om ”våldsam radikalisering och rekrytering av extremister inom EU”.
Jag undrar om en talesperson för utrikesdepartementet i Beijing, anställd som forskare på något universitet i Kina, på samma sätt skulle accepteras som "Tibetexpert" som Ranstorp tydligen sväljs som "terroristexpert"? Vad det gäller kriterierna "Närhet, beroende, tendens, äkthet, rimlighet" brister Ranstorp som sagesman i flera avseenden. Och det är saker som en grundlig journalist borde ta i beaktande när Ranstorp säger något.
Närhet kanske är mindre aktuellt här, såvida man inte med detta menar att han har nära kontakter med folk som bedriver terror - men då statsterrorism som åtminstone av förövarna själva inte betraktas som terrorism. Men i själva verket handlar det om att vara nära de händelser som beskrivs, och det undrar jag om han har varit.
Med tanke på att han står i beroende till krafter som är intressenter i att framhäva exempelvis somalier som terrorister måste alla hans påståenden misstänkas vara partsinlagor och ha en tendens som bland annat försöker dölja vad statsterroristerna håller på med medan frilansande terrorister och normalt motstånd mot ockupanter behandlas negativt. (En hypotes är att det gäller att dölja att USA på ett våldsamt sätt manövrerar på Afrikas Horn för att utestänga kineserna i kampen om områdets oljetillgångar, och att det drabbar den somaliska befolkningen så grymt att det helst bör förträngas - spelar Ranstorp en roll i en sådan kampanj.)
Vad han säger är väl i sig äkta (rätt citerat), men det finns med tanke på beroende och tendens en klar misstanke om att rimligheten faller platt till marken. Är det rimligt att se somaliernas önskan om fred, ordning och slut på angrepp utifrån som terrorism? Med andra ord: man har anledning att fråga om den kritiska inställning till fakta som skall vara en del av akademisk forskning följs av sådana som Ranstorp, eller om han helt enkelt utför de uppdrag han har betalt för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar