måndag 24 mars 2008

Länkningar, nätverk, och annat spännande!

"Back on track" som man säger. Efter att ha hållit mig borta från bloggosfären i flera dagar (utan att ens drabbas av abstinensproblem) kommer jag tillbaka och hittar mitt förrförra inlägg om Open Access behandlat hos medbloggare Biology and Politics. Han är riktig vetenskapare och det är jag (lite) avundsjuk på - jag har inte läst längre än "forskningsförberedande" och får nöja mig med att vara intresserad amatör på sin höjd.

Nu får jag veta att jag ligger etta på Bloggportalens kategori "vetenskap" under mest länkade inlägg. Mycket märkligt (och läskigt) med tanke på att mina meriter inom vetenskaperna är begränsade. Jag har skrivit några bra eller åtminstone hyggliga uppsatser i nationalekonomi och historia, det är nog det hela, men när jag kollar listan på bloggportalen finns det flera som definitivt har högre kvalifikationer än jag. Några har jag regelbunden kontroll på. När Skor längtar ut eller Lunkens blogg har något nytt på bloggen larmas det i min dator (liksom för B o P naturligtvis). Det finns förmodligen fler läsvärda bloggar, och det finns bra nyhetsbrev med länkar så man kan sitta dygnet runt och läsa vetenskapsnyheter om man vill, men man skall ju ha tid för annat också ... .

Jag läste någonstans att det faktiskt inte är helt fel med ganska långa blogginlägg om de är genomtänkta och bra skrivna, och det försöker jag med ibland. I stället för att ösa ur mig några snabba "åsikter" (verbala spyor) försöker jag med någorlunda god faktaförankring, och ett inlägg kan få ligga några dagar för att mogna innan publicering. Bloggposten om Open Access tillhörde den gruppen, fast när jag petat i den några dagar insåg jag att ämnet var så stort att jag antingen fick släppa den i befintligt skick eller låta den ligga och växa i all evighet.


Det här är en bild som skulle ha varit med i artikeln om Open Access men som jag glömde bort. Bilden beskriver vad som händer i nätverk. Jag är dålig på matematik också, men nu tar jag lite nätverksmatematik för den är enkel. Blir konstig i ögonen när jag försöker räkna, men är det inte 33 punkter i cirkel och en punkt i centrum, summa 34? Om varje punkt bara har en förbindelse, med centrum nämligen, är det 33 förbindelser och inte mycket till nätverk. Men antag att varje punkt kan ha förbindelse med alla andra punkter, då blir det 561 förbindelser, alltså något mycket mer kraftfullt! På bilden har man börjat rita upp hur det kan bli om alla pratar med varandra.

Det finns en formel för det här: n(n-1)/2. n står för antalet noder i ett nätverk. Gör ett litet nät på fyra personer och kolla att det stämmer! Rita fyra punkter i fyrkant på ett papper, då är n=4. Och kolla hur många förbindelser du kan rita upp mellan punkterna - det blir sex stycken. Alltså: 4(4-1)/2 = 6.

Jag tog utspridda portugalforskare som exempel i det tidigare inlägget. Antag att det finns en sådan intresserad person i ungefär 10% av Sveriges kommuner. Det blir omkring 25 personer. Börjar de samverka och kommunicera och stödja och kritisera varandra skulle 25 isolerade individer teoretiskt kunna bli ett nät där kommunikation rusar fram längs 300 kanaler. Med 1000 personer i ett nätverk blir det ... ja, räkna själv! I en sådan miljö kan kunskapsmassan växa med enorm kraft när folk börjar utbyta erfarenheter. Om nu folk inte bara snackar smörja eller ägnar sig åt fula saker. Det finns ju ingen kvalitetskontroll på nätverk, de blir vad användarna gör dem till. Men det är den våldsamt växande mängden möjlig kommunikation, ju fler användare det blir i ett nätverk, som gör att man nästan får svindel och som gör nätverksteoretikerna lyriska.

När jag var i telefonväxelbranschen för många år sedan var fenomenet redan känt, i form av "maskformiga nätverk" med telefonväxlar som noder. Det speciella med ett sådant nätverk var att det var svårt att slå ut - om en förbindelse bröts mellan telefonväxlarna i nätet kunde trafiken lätt omdirigeras via andra förbindelser. Och det är ju samma sak som händer i ett mänskligt nätverk. Folk kan komma och gå i ett nätverk, men så länge åtminstone några individer finns kvar med inbördes kontakt fortsätter det att fungera - det blir oberoende av enskilda personers insatser.

Bara teorier? Nja, blodigt allvar - när Saddam Hussein var Iraks diktator ville han absolut inte ha några maskformiga nätverk för kommunikation. Ur försvarssynpunkt är givetvis sådana önskvärda, men Saddam var livrädd för att hans generaler skulle sitta ute i busken och konspirera mot honom, så han såg till att alla kommunikationer gick in till ett centrum innan de gick ut igen (enligt vad som har berättats för mig en gång i tiden). Saddam var ju inte militärdiktator utan hemlig polis-diktator, och inte militärt särskilt kvalificerad. Så gick det ju åt helsicke också med hans fälttåg. Nätverk har enorma mängder tvärförbindelser men klarar sig utan en styrande kärna - för en diktatur måste en sådan företeelse vara mycket obehaglig.

Jämför med al-Qaida, "terrornätverket". Det är ingen organisation, i den mån al-Qaida existerar (vilket är tvivelaktigt) är det några människor som skickar ut propaganda då och då. Dagens al-Qaida är helt enkelt människor Jorden runt som sympatiserar med vissa ideer utan att ha någon personlig kontakt med kärngruppen. Bara genom att sympatisera med och tala för dess politik skapar de nätverk som är omöjligt att krossa med militär och polis - alltså det som vår tids Heliga Allians försöker göra. Man kan inte slå ner en idé som omfattas av många miljoner människor i många länder, och där faktiskt de repressiva åtgärderna driver alltfler människor att omfatta de grundläggande tankarna i nätverket. Enda sättet att handskas med al-Qaida är att se till att den politiska jordmån som skapar framgången för dess nätverk avlägsnas. Att slå vilt omkring sig, som sker i "kriget mot terrorismen", är kontraproduktivt.

Man kanske kan jämföra vissa drag i nätverken med den svärmintelligens som jag tidigare skrivit om. (Här och här.) När några individer med framgång går åt ett visst håll drar de andra med sig, och rätt vad det är har vi en massrörelse utan att det behövs så mycket uttrycklig organisation för att få det hela att fungera. Om man (som i exemplet med historieforskning om Portugal) faktiskt lägger till vissa handfasta komponenter som rörelsen kan samla sig omkring, i detta fall en tidning som är fritt tillgänglig på nätet, kommer den att få mer stadga och kraft. Jag tror alltså att de mest framgångsrika nätverken innebär att stora mängder av spontana, icke centralstyrda handlingar kombineras med en del åtgärder för att skapa samordning och regler så att viktig information i nätet inte förstörs.

Inga kommentarer: