fredag 26 september 2008

Den brända jordens taktik?

Det är svårt att dölja att det är kris nu i USA. En period av liberalt klang och jubel (som de väl själva kallar konservativt klang och jubel) är förbytt i veklagan och ångest. Men vad är det som sker?

"Bolånekrisen " säger många. Jag anser fortfarande att den krisen är ett symptom på mer djupliggande problem, exempelvis att USA går back och landet lever på kredit medan klyftorna mellan rika och fattiga skärps. Man klarar inte av ekonomin och försämrar den ännu mer genom svindyra militära rustningar och krig som inte går så bra.

Men vi kan gå ytterligare några steg. Staten finns ju där och den kan utnyttjas ett tag till. Om republikanerna förlorar det kommande valet vill de ändå ha kvar makten. Hur kan det ordnas? - Kanske genom det som kan kallas "den brända jordens taktik". En armé som måste dra sig tillbaka kan förstöra allt som fienden kan tänkas ha användning för. Ryssarna använde den tekniken för att försvåra för Napoleons och Hitlers framryckande invasionsarméer.

Man kan tänka sig något liknande i USA. Genom att förstöra så mycket som möjligt av statens förmåga att agera kan republikanerna försöka hålla tillbaka en demokratisk framryckning. Demokraterna får ta över ett ödeland, en ruinerad stat som inte kan genomföra nödvändiga reformer. Glöm allmän sjukförsäkring exempelvis. Statskassan kommer att vara upptagen för andra ändamål: Miljard efter miljard av offentliga dollar öses ner i de nära nog bottenlösa brunnar som utgörs av det militärindustriella komplexet och in i den vacklande finanssektorn och gör det omöjligt för demokraterna att genomdriva några reformer som kostar något. (Idag tog regeringen över ännu en fallfärdig bank för övrigt.)

Demokraterna skulle alltså få ta över ett fullständigt konkursbo, så nedtyngd av utgifter att det i stort sett är förlamat. De skulle få skulden för allt som är dåligt men inte kunna åtgärda problemen utan tvingas fortsätta det republikanska vanstyret, och så kunde republikanerna kanske kunna vinna nästa val.

Kan "den brända jordens taktik" fungera? - Det är en fråga om politisk vilja och politiska beslut. Obama är ett oskrivet kort men utan ett väldigt tryck underifrån kommer han knappast att föra en radikalt annorlunda politik. Krigen kommer att fortsätta, betalningarna till banksystemet kommer att fortsätta och det finns inte mycket utrymme för något annat. Ja, såvida inte några mäktiga politiker hostar upp sig, drämmer näven i bordet etc etc … därför att en tillräckligt stor del av väljarkåren börjar låta väldigt irriterad, och kanske för att utrikes makter som sitter på stora tillgångar i USA-papper hör av sig och protesterar. Eller något annat händer. Det senaste året har visat att det är svårt att sia, särskilt om framtiden.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hehe, jag ler när jag läser ditt inlägg. För exakt så gjorde Sveriges borgerliga regering i december 1976 när man under Gösta Bohmans överinseende tog upp det största utlandslånet i landets historia. Inte för att det behövdes, utan för att sänka skatterna. Därmed bestämde man politiken i årtionden framåt. Även idag är vi offer för Bohmans politik.

Naomi Klein har skrivit bra om saken i Chockdoktrinen.

Pierre Gilly sa...

Det är också lite av världens största rån. 700 miljarder av skattebetalarnas pengar till att rädda finanskapitalisterna. Men jag litar på att Bush kan förvandla en svår kris till århundradets kris.

Björn Nilsson sa...

Lasse, det var så länge sedan så det har jag saligen glömt bort. Det kanske är bäst för sinnesfriden. Man har ju svårt att tänka sig att högermän av den gamla stammen skulle vara så vårdslösa med pengar, men Gösta med slidkniven och utedasset var väl någon sorts förnyare.

Har inte läst Chockdoktrinen men en del inlägg jag läst på HuffPost pekar på att det är chocktaktik som Bush försöker med igen för att driva igenom det offantliga offentliga stödet till finanspajsarna. Krisen utmålas som så oerhört farlig att man inte hinner tänka efter vad man gör och vad man skriver på!

Pierre, det är en del gott folk som tvivlar på att det räcker med 700 miljarder dollar och jag håller med. Har man väl börjat öppna penningpungen på det här sättet är det svårt att stänga bankakuten igen. Här ser vi åter sanningen att det är bättre att äga en bank än att råna den - det förra alternativet är lönsammare och riskfriare!

Jag kanske kan lägga ut några synpunkter på din bok på nätet mot slutet av helgen eller i början av nästa vecka för övrigt.

Anonym sa...

Sixten:
Lämna den brända jorden... till den demokratiskt valde (eventuellt) demokraternas presidentkandidat?
Förstår inte resonemanget. Obama och McCain är ju siamesisiska tvillingar! Inte bokstavligt men vad det gäller USAs politik.
Historiskt sett, spelade det så stor roll när Lyndon Baines Johnson vann över över guvernören som ville bomba Nordvietnam tillbaks till stenåldern? Eller när Kennedy vann över Nixon?
Så många godhjärtade amerikaner som blev lurade. When will we understand...?

Björn Nilsson sa...

Sixten, visst är de där figurerna tämligen lika, och något annat har jag inte påstått heller. Men det hindrar ju inte maktsugna personer att slåss om makten som om de vore eld och vatten ändå, och på det dummaste sätt försöka slå undan benen för varandra. De är inte emot systemet i USA och våldgästningar runt om i världen, däremot vill varje maktklick själv vara så nära makten som möjligt. Och det är väl ändå så att republikanerna under senare år har haft en extremare prägel än demokraterna exempelvis vad det gäller att låta storbolagen härja fritt?

Anonym sa...

Sixten:
Jomen, det senaste är att republikaner går mot 700 miljardsräddningen av bankerna. Förslag hos en del är att statens pengar i stället ska gå till husägarna och inte till bankerna. När husägarna kan betala på lånen går förstås pengarna ändå till bankerna. Obama lär visst ha fått kalla fötter. Han vill naturligtvis inte framstå som Wall Streets man mot husägarna. Svårt att sia, som Björn skriver.

Anonym sa...

Sixten:
Hittade dagens citat i junge Welt: "Allmänt måste man väl säga, att vissa delar av den marxistiska teorin då inte är så tokiga."
Tyske finansministern Peer Steinbrück (socialdemokrat) i tidningen Spiegel om Krisen.