måndag 15 september 2008

Mothugg för splittringspolitik i Sydamerika

När USA ville bygga kanalen genom Panamanäset ville man inte ha trassel med någon stor stat. Alltså fixade man 1903 till ett uppror i Panama som då var ett departement i Colombia, och vips fick man en ny liten stat att diktera villkor för. Bekvämt för en stormakt.

Det där är en trafik som fortfarande pågår runtom i världen. Så delades Jugoslavien i en mängd småstater, med Montenegro och Kosova som de senaste sorgliga exemplen. Det blev ett antal små enheter som kan sparkas omkring godtyckligt, fösas in i NATO och EU, utnyttjas som militär- och brottsbaser etc och som inte förutsätts ha någon egen vilja. En liknande utveckling kom igång när Sovjet föll ihop, av en stat blev femton.

De som är lite äldre kanske minns när Katanga skulle brytas ut ur den nya staten Kongo - det handlade ju om västliga gruvintressen som ville ha kvar makten. Och det finns väl fler exempel, jag antar att Biafra hade en sådan bakgrund också fast det gällde oljetillgångar där (och nu är ju utbrytargrupper på gång igen i Nigerias oljedistrikt). Tibetfrågan kan ses i det ljuset också.

Men i Sydamerika kanske möjligheterna för den här splittra- och härskapolitiken håller på att ta slut. De sydamerikanska staternas ledare verkar inte gilla att en del provinser i Bolivia med bland annat våldsamma medel (inklusive rena massakrer på anhängare till den lagliga regeringen) försöker uppnå självständighet. Som av en händelse råkar det vara rika provinser med råvaror som USA gärna skulle vilja kontrollera. Man får förmoda att det finns en hel del sådana områden runt om på kontinenten, och nästan varenda land skulle kunna drabbas av konstiga "självständighetsrörelser" i rikare områden om inte staterna går samman och säger stopp. Men det gör man. Enighet ger styrka.

Den "stora påk" som den imperialistiske USA-presidenten Teddy Roosevelt ville svänga över Latinamerika imponerar inte så mycket längre. Och när USA dessutom härjas av finanskris och serier av orkaner kanske förmågan och viljan att bråka med sydamerikanerna minskar en del.

Inga kommentarer: