onsdag 3 december 2008

När vintern blir ett minne blott?



Januari 2007. En vinterbild från Roslagen. Soluppgång, ljuset färgar snön i rosa och lila toner, gnistrande kall och klar luft.

För några dagar hade vi en "tvådagarsvinter" i Stockholm. Jag lyckades skotta ihop en hög snö som dock hade smält bort några dagar senare. Onödigt arbete egentligen.

Alltså hade barnen ett par dagar på sig att springa ut i Skinnarviksbacken, Högalidsparken, Tanto och andra oaser för att lattja runt i snön, sedan var det slut med det roliga. Korta excentriska vinterutbrott, det är väl något vi får vänja oss vid. Inte rejäla vintrar som det kunde vara förr, med snö från december och fram i mars och kanske längre. Snö som låg kvar och inte förvandlades till fruset slask eller rena dypölar efter några dagar. (Jo, innan någon klagar, jag minns vintrar när det inte var så mycket snö också, men de var mer undantag än regel.)

För ett tag sedan hörde jag några som pratade om klimatproblemet. Någon sade att det är viktigt att barnen får veta vad som händer. Då svarade någon annan: "Lugn, numera vet vartenda förskolebarn i sexårsåldern att världen kommer att gå under." Ja, det låter väl som en betryggande insikt för de små liven. Vad är det för vintrar som dessa barn kommer att minnas? Kanske att det kom lite snö då och då men inte så ofta, och man måste genast springa ut och åka pulka för snart var snön borta.

Man kan ju också uttrycka det så att vi börjar få vintrar av västkustkaraktär här i östra Svealand. Och det är ju inte så kul.

(Och nu har det varit mer än 70.000 träffar på den här bloggen. Hej alla glada läsare!)


Också från januari 2007, en gnistrande fin vinterdag av gammalt gott snitt. Här är det grannt i en hage vid Säbysjön i Jakobsberg!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vet inte riktigt vad du menar med västkustkaraktär... som Göteborgare kommer man ju ihåg den stora snöstormen -95 :)

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=243546

Fast vi kanske har mindre snö därnere, jag har inte spenderat så mycket tid på ostkusten i mina dar.
Kallt är det i alla fall, kommer aldrig glömma en gammal skolkamrat från Kiruna som kom klädd som en polarforskare och sa att han aldrig fryst så mycket i sitt liv. Det hade tydligen något med fuktigheten att göra...

Björn Nilsson sa...

Jag var med om ett snöoväder i Gbg en gång. Usch! Annars vill jag väl lägga till ledord som snålblåst, regnigt, isigt, samt att man fryser häcken av sig när temperaturen faller under säg plus tio. En gång trodde jag att jag skulle frysa ihjäl i Varberg också, men då var det faktiskt försommar! Just det: luftfuktighet. Det är den som gör att det blir svinkallt utan att det egentligen är kallt!

Nicke Grozdanovski sa...

Två kanonbilder.. Det är sådan här vinter man önskar sig.. Vackert som en kvinnas ögon :)

Björn Nilsson sa...

Som kanonfotograf kan jag inte känna mig annat än hedrad av omdömet! Har kollat lite mer bilder under tiden, och den där vintern med snö höll faktiskt på flera veckor.

Anonym sa...

"En gång trodde jag att jag skulle frysa ihjäl i Varberg också, men då var det faktiskt försommar! Just det: luftfuktighet"

Tur att det är torrt när vi har -20 grader!

Vintern -98 hade vi en topp(botten?)notering på -42 grader. Sedan dess har det bara gått utför och blivit varmare och varmare.

Björn Nilsson sa...

Burr, minus 42 ... i ett sådant klimat skulle jag kunna använda den gamla militärpäls jag köpte på överskottsförsäljningen för många år sedan. Har i Stockholm har jag nog kunnat ha den kanske tio gånger på 25 år! Tror att minus 30 är det kallaste jag upplevt här i stan.