lördag 28 mars 2009

Rostsverige och förfallets tjusning

Rostbältet i USA har man hört talas om. Industridöden har förvandlat stålverk och fabriker till rostande skal i nordöstra delen av landet. Har vi något liknande i Sverige? Varför inte kolla in bloggen Rostsverige? (upptäckte den via Helena Durojs blogg). Där finns många, i mitt och andras tycke, härliga bilder från ett land och en tid som håller på att försvinna i sly och glömska.

Man kan också gå in på sajten WebUrbanist och ta sig vidare till. Det är fascinerande. Varför? Varför är förfall och/eller tomhet och tystnad fascinerande, varför gillade jag att gå runt i tomma fabrikslokaler under industrisemestern på den tiden jag jobbade (och verkstäderna slog igen i juli)? Varför är baksidan av gasverksområdet vid Husarviken intressant så länge det är baksida av gasverket men förmodligen i stort sett ointressant när det byggs en ny stadsdel där? Varför är det så viktigt för stadsförtätare att få bort små oanvända och skräpiga plättar av mark, och för all del riktiga fungerande industrier, från städernas centralare delar? - Fler frågor än svar.

4 kommentarer:

Anonym sa...

En av de stora svenska förfalls-hemsidorna är Jan Jörnmarks hemsida om övergivna platser (tror det var den första svenska hemsidan, dök upp i början av 2006 )

http://jornmark.se/

I Malmö ligger Nordmills kvarnanläggning och Kockum vindturbinstillverkning i vad som kan kallas för innerstaden mellan Västra hamnen och klassiska innerstaden. Kommunen vill få bort bägge verksamheterna, det var på vippen att de rev upp industrispåren från Malmö C dit nu i samband med Citytunnelbygget men det stoppades av att kommunen i sitt avtal med dessa verksamheter skrivit på för att behålla industrispåren. Det är verksamheter som förvisso kräver stora ytor (vilket naturligtvis blir ett problem den dagen de måste expandera till ytan) men i övrigt stör de inte så mycket i stadsmiljön. Volkswagen har byggt en fabrik inne i centrala Dresden somman kan se här: http://forums.vwvortex.com/zerothread?id=1837641


Däremot tror jag att våra stadsplanerare är bundna av detaljplanelagen som reglerar var och hur nära vissa typer av industrier får ligga i förhållande till bostäder, säkert ett bra instrument på den tiden det inte fanns tillstymmelse till rening eller automatiserad produktion men idag snarast ett hinder. Istället byggs industrier i städernas utkanter på långa avstånd från hemmen. Det är väl heller inget man kan vinna några politiska röster på och därför rätt ointressant att förändra. Sen vill byggherrarna sälja in en "livsstil" för sina nybyggda bostadsrätter och då (tror man) ser det illa ut med en fullt fungerande fabrik bredvid den nybyggda brf-trean. Var fabrikerna skall ligga istället är inte deras bekymmer.

Björn Nilsson sa...

Tack för synpunkterna och tipsen. Jörnmarks sida ser intressant ut också.

Jag håller med om att det finns intressen som försöker jaga bort fabriker och andra arbetsplatser ur bostadsrättsinnehavarnas synfält. Tål inte medelskiktfolket att se arbetare?

Särskilt dumt är det när man förstör hamnanläggningar som kanske skulle vara väldigt bra att ha tillgång till i framtiden om/när mer tunga transporter läggs över till båt av miljöskäl. Samt att en del nya bostadsområden ligger illa till om det skulle bli översvämningar av större art, som det kan bli exempelvis i Mälaren. Men "sjöutsikt" säljer ju, så strunt i konsekvenserna!

Jan Wiklund sa...

Det är inte så konstigt att man är intresserade av mark som inte används. Mark är dyrt. Särskilt i centrum av storstäder.

Ur strikt stadskulturell synvinkel (i motsats till finansiell) vore det naturligtvis bättre att fortsätta använda fabriker som fabriker. Om inte för den ursprungliga produktionen så för annan produktion. Blandning är nämligen bra.

Björn Nilsson sa...

Är marken dyr nära centrum får man väl bygga billigare och mer en bit bort och utveckla flerkärnigheten? Det börjar bli tjatigt med de där nissarna som nödvändigtvis skall PRESSA in nybyggen i centralområdena.