fredag 24 juli 2009

¨När börjar återhämtningen? - Aldrig"

When Will The Recovery Begin? Never. Det är rubriken till en av Robert Reichs bloggposter, Reich som var Bill Clintons arbetsmarknadsminister. Han pekar på att så länge inte konsumenterna får ordning på sina finanser händer det ingenting. Och just nu verkar det som om de antingen är utslagna ekonomiskt (exempelvis med skulder som ligger över deras tillgångar i fastigheter och annat) eller att de är under hårt ekonomiskt tryck och sparar desperat. Sådant ger inte kraft åt en konsumtionsstyrd ekonomi som USA:s.

Somliga förutspår en V-formad konjunkturkurva, alltså att en snabb nedgång kommer att följas av en lika snabb uppgång. Lite nyktrare bedömare föreslår U-formen: det går ner och ligger lågt ett tag, men sedan kommer en lugn återhämtning. Reich föreslår ett X, med hänvisning till att man inte vet vad som kommer att hända.

My prediction, then? Not a V, not a U. But an X. This economy can't get back on track because the track we were on for years -- featuring flat or declining median wages, mounting consumer debt, and widening insecurity, not to mention increasing carbon in the atmosphere -- simply cannot be sustained.

The X marks a brand new track -- a new economy. What will it look like? Nobody knows. All we know is the current economy can't "recover" because it can't go back to where it was before the crash. So instead of asking when the recovery will start, we should be asking when and how the new economy will begin. More on this to come.

Han kommer tillbaka med nya idéer alltså. Det kan bli intressant.

Här är några andra synpunkter från samme man, på tal om att det syns tecken på "återhämtning".

The Wall Street Rally: Watch Your Wallets skriver han. Visserligen har en del bolag gjort "oväntat" stora vinster (enligt dessa eviga "analytiker") men dessa vinster kommer från våldsamma nedskärningar, inte från ökad efterfrågan och försäljning. Nedskärningarna innebär givetvis att mängder av människor blir arbetslösa, med bekanta följder för konsumtionen. Folk som är arbetslösa eller tycker sig vara i riskzonen, kommer att dra ner på sina utgifter. Även om en del företag signalerar ökade vinster är det den reala ekonomin man skall titta på enligt Reich, och där ser det inte så bra ut.

Vinster från finansiella transaktioner och trix med bokföring är gamla kända företeelser. Hålls de på en låg nivå spelar de kanske inte så stor roll, men när de blir dominerande och trycker bort den reala ekonomin är det fara å färde. Då har vi fått en parasitär ekonomi som är väldigt långt från en ekonomi som styrs av folks behov och efterfrågan. Och i värsta fall kan parasiten ta kål på den organism vars livskrafter den suger ut, om inte organismen slår tillbaka mot parasiten.


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Mer soldater till Afghanistan?, Björn Nilsson skriver Ett barn i Palestina, Johan Frick skriver Att må som Kafka, Anders_S skriver Gripanden i Västra Frölunda, kimmuller skriver Följ med på safari till Malmös problemområden

3 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

"Genom att rädda finanssystemet utan att reformera det har Washington (...) gjort nya kriser mer sannolika" säger Paul Krugman, apropå Wall Streets ökade vinster på vanligt folks bekostnad. Se http://www.nytimes.com/2009/07/17/opinion/17krugman.html?_r=1

Kerstin sa...

Men kära nån, liberalism är den eviga krisens ideologi, krisen under vilken oduglingar slås ut, krisen under vilken alla måste konkurrera sig sjuka med alla andra, krisen under vilken alla hela tiden måste bevisa att de duger, krisen under vilken alla ska vara rädda, rädda för att bli arbetslösa, rädda för att bli sjuka, rädda för att bli gamla.

Rädsla och kris - för vanligt folk alltså, inte för de rika och de makthavande - är helt enkelt liberalismens livsluft. Fast det har de flesta inte förstått än.

Björn Nilsson sa...

Jan, det är tjatigt med dessa ekonomer, som Keynes eller Krugman, som skall rädda systemet medan kapitalisterna själva hela tiden försöker begå ekonomiskt självmord.

Det är manchesterliberalismen Kerstin, hoprörd med missförstådd darwinism. Någon har dessutom pekat på likheten mellan extremliberalismens och nazismens tankar om ständig kamp.

Men: Eftersom vissa personer sitter på stora resurser redan från början vinner de även mot duktigare medtävlare som inte har resurser. Det är en aspekt av det hela. De resursrika plockar av de resurssvaga vad de har - detta kallas fri konkurrens. Det finns ett ännu mer avancerat stadium som kallas perfekt konkurrens. Det undervisar ekonomerna om, men eftersom det i praktiken skulle förutsätta att man plockade från de rika deras tillgångar så att alla fick samma utgångsläge i tävlan så är det bara luft!