tisdag 27 oktober 2009

Amerikas fall - fallet USA faller

The Fall of America är en flertydig titel på en diktsamling av Alan Ginsberg. Jag har den här, en liten men ganska tjock volym i fickformat, utgiven av City Lights i San Francisco . Är det Amerikas fall eller Amerikas höst det handlar om?

Apocalypse prophesied -
the fall of America
signalled from heaven

***


Tidigare i år skrev jag om en utvärdering av USA:s framtid till år 2025 som gjorts av National Intelligence Council. Minskad makt för USA i världen förutsades fram till 2025. (Senare kom det fram att israelerna försökte bestämma vem som skulle vara chef för NIC också.) Nu skriver statsvetaren Michael T. Klare att år 2025 redan är här. Den försvagning av USA som förutspåddes har redan inträffat. Inte så att USA ramlar ihop (även om infrastruktur och annat i det landet lär vara fallfärdiga) men att man blir en mer "normal" stat, ett mäktigt land bland andra mäkta länder.

No one seems to be saying this out loud -- yet -- but let's put it bluntly: less than a year into the 15-year span of Global Trends 2025, the days of America's unquestioned global dominance have come to an end. It may take a decade or two (or three) before historians will be able to look back and say with assurance, "That was the moment when the United States ceased to be the planet's preeminent power and was forced to behave like another major player in a world of many competing great powers." The indications of this great transition, however, are there for those who care to look.

Klare listar upp sex punkter som visar att en försvagning har skett, och att det skett fort. BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) tar över mer och mer av det ekonomiska inititativet, rörelser pågår för att ersätta US-dollarn med en annan internationell valuta, diplomatiskt får USA allt svårare att driva igenom sin utrikespolitik, och ytterligare några punkter. Att USA inte fick olympiaden 2016 verkar som en detalj, men det är en snyting i USA:s chauvinistiska nylle och en fjäder i hatten för Brasilien.

Och så har vi det där med krig direkt eller via ombud, och enorma militära kostnader. Klare slutar:

The question remains: How much longer will Washington feel that Americans can afford to subsidize a global role that includes garrisoning much of the planet and fighting distant wars in the name of global security, when the American economy is losing so much ground to its competitors? This is the dilemma President Obama and his advisers must confront in the altered world of 2025.

Med tanke på hur dåliga USA:s affärer är kan man undra hur länge omvärlden har lust att betala landets dåliga uppförande? Visserligen är USA:s och Kinas ekonomier ihopflätade, och en omedelbar dollarkollaps är inget som kineserna är intresserade av, men de har defintivt synpunkter på vad USA gör och de kan tala om det också.

På tal om vilka som hjälpte till att putta USA ut på det lutande planet: läs den här artikeln i bloggen Vindskupan. Det handlar visserligen i första hand om hur de vietnamesiska patrioterna utvecklade sitt gerillakrig mot fransmännen från 1947, men efter fransoserna kom ju jänkarna ... och resten är historia som man brukar säga. Är det inte rimligt att säga att USA:s absoluta höjdpunkt var vid slutet av Andra världskriget, och sedan har det gått utför - först långsamt och smygande, sedan allt snabbare? Det är ju en naturlig process när andra stater byggt upp sina ekonomier. Och redan i Korea visade det sig att USA:s krigsmakt inte var oövervinnerlig.

På tal om år 2025 så nämnde jag vid ett tillfälle prognosen att innan det året inträffar så kommer vi att veta om det finns intelligent liv i rymden utanför Jorden. Finns det intelligent liv här? frågar nog den skeptiske iakttagaren - särskilt om iakttagaren ser hur en hel del nissar i USA beter sig.

5 kommentarer:

Kerstin sa...

Får var det ja, i alla fall i ledande ställning :-).

Jan Wiklund sa...

Immanuel Wallerstein har bloggat om USA:s internationella nedgång sedan 1998 - se http://fbc.binghamton.edu/cmpg.htm

Björn Nilsson sa...

Jaja, blogga är ju en sak, det kan ju alla människor - men har han gjort något praktiskt för att hjälpa till med förfallet, det är verkligen frågan!

Jan Wiklund sa...

Det får man väl lov att säga... Han deltog ganska aktivt i vad som på svenska lite felaktigt kallades "globala rättviserörelsen" (men som väl rätteligen borde översättas till "rörelsen för global rättvisa"). Du vet den där alliansen där ryggraden var småbönderna i Via Campesina, kyrkorna i Jubilee 2000 och diverse ungdomsrörelser och andra i Peoples' Global Action, som har bråkat med de globala makthavarna ända sen början av 90-talet.

Personligen är jag övertygad om att sydländerna inte skulle ha spottat upp sig såpass som de har gjort om inte deras egna undersåtar hade bråkat så mycket som dom har gjort. Och dessutom gjort det i alltmer organiserade former.

Det tråkiga just nu är bara att det knappt finns några krafter i nordländerna som hjälper till längre. Kanske det inte behövs. Men jag misstänker att det vore enda sättet att motverka att nordländernas nedgång får betalas av folkmajoriteten därstädes.

Björn Nilsson sa...

Jamendåså, då slutar jag att klaga - för den här gången i alla fall!