söndag 6 december 2009

Fler konkurrenter - mindre konkurrens?

En undersökning vars resultat eventuellt kan översättas till ekonomi och arbetsmarknad refereras här. Den säger i princip att ju fler konkurrenter en person har, desto mindre kommer denne att anstränga sig för att bli vinnare. I undersökningen har man tittat på hur studenter uppträder när de finns i olika konkurrenssammanhang med många eller få medtävlare. Det visade sig att man ansträngde sig mer (var mer konkurrensinriktad alltså) när antalet medtävlare var lågt än när det var många.

Varför? Kanske för att man bedömer att möjligheten att bli framgångsrik är större i en liten grupp än om det är ett massuppbåd man skall tävla emot. (Jag undrar hur resultatet skulle bli om det vore grupper i stället för individer som tävlade.)

Det här kan förklara varför man kanske känner sig dåligt motiverad när det är arbetslöshet och man söker jobb. Var man än går kommer det att finnas någon som är mer kvalificerad. Man kan lika gärna hoppa av. Det lönar sig ju ändå inte att försöka.

Om man tar nationalekonomi så är det här något som talar emot teorierna om perfekt konkurrens. Råder det perfekt konkurrens finns det så många aktörer på en marknad att ingen har någon möjlighet att påverka någonting. Kan någon förbättra sitt läge bara litegrann kommer alla andra att göra det nästan direkt, och så är "ordningen återställd". Med andra ord har ingen någon särskild anledning att anstränga sig utöver det nödvändiga för att klara brödfödan. Kanske detta ligger bakom stagnationen i en del mycket agrara u-länder? En oreglerad marknad för jordbruksprodukter i en småbrukarekonomi är en av de få marknader med perfekt konkurrens som kan existera. Handel med oreglerade valutor är en annan. Men i övrigt finns den här varianten knappast i verkligheten.

Om det i stället råder fri konkurrens kan aktörerna påverka marknaden, slå ut varandra, låta sin egen verksamhet växa. Här är det uppenbarligen fråga om färre inblandade, och de vet att de kan förbättra sin ställning genom att kämpa och försöka bli bättre än de andra. Det verkar alltså stämma att färre konkurrenter gör att konkurrensen kan bli större. Åtminstone för en tid, för konkurrensens naturliga slutpunkt är när bara en firma finns kvar och det blivit monopol. Eller, som i oljebranschen, ett fåtal stora firmor som fungerar som oligopol med ungefär samma produkt och priser.

4 kommentarer:

Kraka sa...

Intressanta tankar... Ska läsa din blogg mer ordentligt senare,ser att det finns en hel del av intresse. Hamnade av en slump här genom att googla på något så udda som "helga vilodagen". :-)

Björn Nilsson sa...

Som man säger: "Outgrundliga äro Herrans vägar ..." Välkommen åter!

Bengt O. sa...

Bara en terminologifråga. Kallas inte det andra fallet för "monopolistisk konkurrens"? Också missvisande men jag vill minnas att det var vad jag fick lära migav Torsten Gårdlund.

Björn Nilsson sa...

Vet inte vad som är exakt rätt termer (om det nu finns sådana) men egentligen verkar de gå in i varandra. Dock inte helt när jag tänker efter. Jag tror att det är så här:

Med oligopol är det ett fåtal stora producenter av samma vara som alla begriper är samma vara. Som vanlig olja. Eftersom de är få och stora klarar de av att hålla priset på en ganska hög nivå. Ingen vill normalt priskonkurrera, för då riskerar man ett generellt prisfall som alla leverantörer kommer att förlora på. I stället håller man priset uppe och mixtrar eventuellt med mer eller mindre dolda överenskommelser om pris och/eller uppdelning av marknader.

I monopolistisk konkurrens kan det vara många leverantörer av egentligen samma vara, men varje leverantör anstränger sig för att varan skall verka vara unik. Olika märken av jeans eller frukostflingor kanske är exempel. Eller datorer och vitvaror som har olika skal men samma innehåll. Så länge konsumenterna går på plojen att olika varumärken betyder olika varor fungerar det att hålla priset en bit ovanför vad som egentligen är rimligt. Det är därför som varumärken har blivit så oerhört viktiga numera.

Ja, så är det om jag minns rätt. Annars får du korrigera! Möjligen kan definitionerna ha ändrats över tiden också?