lördag 5 december 2009

Löneförhandlingar och äckel

Här är ett utdrag ur min magisteruppsats i nationalekonomi från 2004. Jag försökte ta upp dels riktig klassisk nationalekonomi (som Smith och Ricardo), dels det allra modernaste inom neuroekonomi, men det reagerade ingen på. Det var ju den "neoklassiska" smörjan som gällde. Att jag tog upp filosofi och lite andra saker gjorde inte saken bättre ur "neoklassikernas" synvinkel, de är nog klara över att filosofiska undersökningar inte är så bra för deras teoriers hälsa. Och att autister är de perfekta spelarna enligt den neoklassiska modellen ...

Vad håller tillbaka lönesänkningar eller plötsliga extrema höjningar? Man kan helt enkelt säga "arbetsmarknadens parter", men jag vill utveckla några vidare tankegångar. Det finns en långvarig och klar tendens att folk åtminstone vill behålla den standard de har. Det gällde i Aristoteles' slavsamhälle, i Langenheims feodala och dagens kapitalistiska samhälle. Cantillon skrev att inget är lättare och trevligare än att öka familjens utgifter, och inget mer svårt och otrevligt än att inskränka dem.1

Löner fastställs i förhandlingar där parterna lägger sina bud. Modern experimentell ekonomi har kommit fram till att när folk givit ett bud i en förhandling så anses det inte ärligt att backa ut.2 Neurologisk forskning och experiment tycks visa att bud som uppfattas som orättvisa orsakar ökad aktivitet i områden i hjärnan som är knutna till äckelkänslor och beslutsfattande. Psykologi kan alltså bidra till att förklara en del av vad som sker i spelet om lönen. Frågan är om det är känslorna som är det primära, eller om olust vid ett upplevt skambud beror av att man redan lärt sig via lönekontot att detta är något negativt. Ur filosofiskt synvinkel kan man se det som en debatt om idealism respektive materialism.


I spelsituationer har man upptäckt att autister – personer utan förmåga att sätta sig in i andra människors tänkande och agerande - tycks uppträda just som egennyttiga spelteoretiker antas göra.3 Det skulle betyda att folk som uppför sig enligt läroböckernas enklare modeller för nyttomaximering ("the economic man") gör ett obehagligt intryck, vilken sida av förhandlingsbordet de än befinner sig på. Om man översätter det till arbetslivet, så uppskattar inte personalen om företaget önskar sänka lönen. Det kan uppfattas som ett brott mot ett i och för sig oskrivet, men i mångas uppfattning ändå existerande "implicit kontrakt" mellan personal och företagsledning. Företaget kommer att ta hänsyn till det för att undvika bråk, sjunkande arbetsmoral, ökad personalomsättning och svårigheter att rekrytera i framtiden.4 (Direkta lönesänkningar var bakgrunden till stora och svåra arbetskonflikter under 1930-talet, exempelvis.) Därmed finns en automatisk tröghet inbyggd i systemet.


Den informella trögheten förstärks av fackföreningarnas formella bevakning av lönerna, bland annat genom att hålla tillbaka lönesänkningar vid dåliga tider. Jämför med penningpolitik: om räntan ändras idag så blir det viss uppmärksamhet, men det verkliga genomslaget i ekonomin dröjer kanske ett eller två år. Konjunktursvängningar kan alltså inte omedelbart noteras i lönerna, och avtalen kommer att ha en konjunkturutjämnande verkan.


1 Cantillon A.a. Del två, sjätte kapitlet "On the increase and decrease in the quantity of hard money in a State"

2 Smith "Constructivist and ecological rationality", American Economic Review, June 2003, sid. 434. Hur hjärnskador påverkar rationellt beteende nämns också kortfattat i Andersson "Betydelsen av psykologiska och sociala faktorer för ekonomiskt beteende" Ekonomisk Debatt 2001:8, sid. 552

3 Camerer & al Neuroeconomics: How neuroscience can inform economics, sid. 37.

4 Forskningar av Truman Bewley, refererade i Andersson "Betydelsen av psykologiska och sociala faktorer för ekonomiskt beteende" Ekonomisk Debatt 2001:8, sid. 550. Björklund & al Arbetsmarknaden sid. 168.


Inga kommentarer: