fredag 4 februari 2011

Avgörande dag?




Kristna bildar skyddskedja runt bedjande muslimer på Tahrir-torget i Kairo. Det var bara någon månad sedan en kristen kyrka sprängdes i Alexandria, men den provokationen har tydligen inte lyckats. Här är det folket mot regimen som gäller.

Jag tittar på al-Jazeeras blogg och lyssnar till radions rapporter på P1 från Kairo. Stämningen rapporteras vara segerviss på Tahrir-torget. De utsända slagskämparna som ställde till elände tidigare har inte vågat visa sig. Folkrörelsen verkar ha kunnat slå tillbaka de väpnade gängen. Försöken att lansera dem som någon sorts regeringsvänliga demonstranter har inte lyckats något vidare.

Om folk håller ut kan det gå bra och nya jättesteg kan tas mot demokrati. Dagen D som i demokrati, men också som i Departure om man pratar engelska. Avresa. Dags att Mubarak och hans kompisar fattar att det är tid för departure, för tiden håller på att rinna ut. Det kan bli så att de hamnar i burken (för att prata gammal svensk lumparslang, vilken en gammal militär som Mubarak borde förstå) i stället för i en trevligt lyxig exiltillvaro någonstans om de dröjer sig kvar alltför länge.

Men regimen (nu med en tortyrchef i ledningen - förtroendeingivande tycker säkert alla egyptier, eller ...?) trixar hit och dit, det verkar som den vill prata med Muslimska Brödraskapet. Det är ganska märkligt eftersom Brödraskapet inte spelat någon större roll i den här breda folkliga revolten. Tänker sig månne regimen en iransk lösning, med överklass, militär och religiösa sekterister i ledningen och övriga nedtryckta och tystade?

Det här folkliga upproret berör oss alla, fast på olika sätt. Världens reaktionärer står med rumpan bar, vare sig det gäller arabreaktionärer, USAmerikanska ledare, sionistiska israeler och allehanda underhuggare till dessa. Alla de som säkert skulle välkomna en iransk lösning. Men om folkrörelser och demokrati slår igenom på ett ställe, och det härskande skumrasket avslöjas och förnedras och jagas bort, så kan samma sak ske på många andra ställen. Luften blir lättare att andas. En ny värld är möjlig! En värld utan Mubarak är möjlig, en värld utan alla andra mubaraker är också möjlig. Till och med en värld utan Reinfeldt är möjlig.

Läs Juan Cole också.

Jag såg att det är möte om Egypten på Sergels torg klockan 17.00 idag fredag.

Detta är inte Sergels torg, men Frihetstorget i Kairo som nu får göra skäl för sitt namn! "chants shake Tahrir square : Where are the thugs .. here are the heroes"

Inga kommentarer: