söndag 8 maj 2011

Jakten mot botten - låga ingångslöner

Klippt från gårdagen SvD

En sak som jag minns påpekades redan i början av sjuttiotalet var effekten av ingångslöner när det är individuell lönesättning. Då handlade det om vad som händer om man börjar arbeta under en lågkonjunktur respektive högkonjunktur. I det första fallet blir startlönen naturligtvis ofta sämre. Men det verkliga problemet låg inte där, utan senare - det visade sig nämligen svårt att i efterhand få upp dåliga ingångslöner även när tiderna blev bättre. Började man med låg betalning fanns det en betydande risk att eftersläpningen hängde kvar.

Nu verkar det som om en del krafter helt enkelt vill permanenta låga ingångslöner. Den hycklande motiveringen är att det skall bli lättare för ungdomar och folk med problem att få arbete. Att köparna av arbetskraft skulle känna sådan omsorg kan vi nog betrakta som mindre troligt. Det handlar om att köpa prima vara till lägsta pris, och helst för alltid. Med usla startlöner vill arbetskraftsköparna delta i jakten mot botten vad det gäller huvudparten av de lönearbetande människorna. Det var den reflexionen som fick mig att klippa ut de två rubrikerna från Svenskan som så lägligt låg invid varandra. Vi ligger en bit ifrån USA:s nivå ännu, var sjätte svensk är inte beroende av matkuponger för att svälta, men får den härskande eliten i Sverige råda kanske vi kan jobba oss ned dit vi också!

2 kommentarer:

Lena Källman sa...

Det är så förbaskat motbjudande att Almega och andra använder ungdomsarbetslösheten som argument för lägre ingångslöner. Låga löner är vad arbetsgivarna alltid eftersträvar. Dessutom har ungdomar rätt till en lön som de kan försörja sig på. Att låtsas framstå som om man tänkte på ungdomarnas bästa är hyckleri av värsta sort!

/lasse sa...

Systemen är olika utformade, frågan är hur stor skillnad det är i hur många som är beroende av samhällets välvilja här som där om man tar hänsyn till detta.

30 år av nyliberal galenskap ter ut sin rätt, det är redan sedan länge köparnas marknad när det gäller arbetskraft. I grunden har varken sossarna eller borgarna olika åsikt om det här. Bägge tror att lägre löner skulle få fler i jobb.

Vi har nu en arbetsmarknad där lismare, smilfinkar och inkompetens premieras. Det är förstås förödande för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen när till slut ingen har ”råd” med någonting. Det är något fel när främst de stora företagen kan ha stora kadrer med arbetskraft från bemanningsföretag, en enkel tummregel är att dessa kostar åtminstone 2 x en egen anställd. Inte minst är det långsiktigt dåligt för den industriella utvecklingen när civilingenjörer har 25K i ingångslön, för ett antal år sen var civilingenjörernas ingångslöner i Tyskland 70K.

Problemet här i landet är att lönerna är för låga och folk har för lite köpkraft relativt möjlig produktion.