Sverige 2017 skall boken heta, författare John Lapidus (förlaget här och författarens hemsida här). Lite klipp från reklamen:
Året är 2017 och Håkan Juholt är statsminister. I Tyskland vill den nystartade Rörelsen införa ett samhällssystem som frigör tid och minskar kapitalets makt över människor och miljö. Nu föds samma tanke även i Sverige. Folk samlas i tusental på gator och torg. En utmaning för hela Europa men också för socialdemokraten Anders Bergman som känner trycket från avhoppade partikamrater och pressas av kommunisten Mia Lundström när deras vägar åter möts.
Nej, nej, inte Juholt, eller ... ja, det är klart, känner han och hans gäng sig hotade kanske de vänder kappan efter vinden och försöker verka progressiva. Och tänker den kapitalistiska världskrisen vänta till 2017 med att utlösa våldsamma motreaktioner och kanske ett stort systemsammanbrott?
Att bara skriva en bok och släppa ut den - det fungerar inte längre. I förlagsmeddelande nummer två får en av romanfigurerna skriva en debattartikel som redan nu publiceras. På det sättet bygger man upp historien antar jag. Själva debattartikeln känns lite suddig tycker jag, men kan man ställa så hårda krav på exakthet hos framtiden när vi inte är där ännu? Själv brukar jag tjata om den tekniskt-vetenskapliga revolutionen då och då, och 2017 har den jagat oss ännu närmare de förhållanden som gör upprättande av en socialistisk planekonomi inte bara möjlig utan helt nödvändig. Där hade det kanske kunnat utvecklas litegrann.
 |
| Kommer ut i början av november, men framsidan finns redan |
Detta verkar intressant i sina huvuddrag om man dömer av förhandsinformationen från förlaget. Vi lever i en tid som - kanske - kommer att få uppleva ett jätteskred i världspolitiken. Det behövs diskussioner om det här på alla möjliga plan, och skönlitteraturen är ett av flera verktyg att behandla, undersöka och försöka förklara vad som händer med samhället. En bra roman kanske kan fungera som en modell att experimentera med: man stoppar in olika uppslag i manuskriptet, noterar hur de verkar uppträda i förhållande till varandra, och så kan man kanske dra slutsatser av det. Problemet kan ju vara att få romanen att se ut som just en roman, och inte som en avhandling i sociologi, Men sådant klarar väl en bra författare av!
När även relativt välmående tjommar i de rikare delarna av Europa känner av krisen, och av kapitalets krav att folket skall betala allt mer till enprocent-eliten, kanske det verkligen exploderar i rättens krater! Fattiglappar kan man klämma åt, men var försiktig med den bortskämda "medelklassen"!
... och varför "minska kapitalets makt över människor och miljö" när det verkar vettigare att sopa bort hela detta hopskrumpnade och sjuka system? I stället för hundraprocentig tortyr av människor och miljö skall det bara vara femtioprocentig sådan, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar