fredag 10 juni 2011

Skolpolitik - inte riktigt godkänt, väl?


Jag satt på pendeltåget för några dagar sedan. I närheten pratade en överviktig (obs: detta ord kan faktiskt ges två tolkningar) herre med fel dialekt och lätt korkat utseende i mobilen: " ... jo, det gick bra, han fick tolv MVG".

Jaja, det kan ju ha rört sig om ett skolljus med alla fina betyg, men numera vet man ju inte ... och därför tycker jag att Max Gustafsons teckning passar in här. Verkar som om skolan i Sverige skulle behöva uppsträckning och kvarsittning och relegering och vad man nu kan hitta på och beroende på vem man granskar. Dessutom rätt tillförsel av pedagogiska och andra resurser, resurser som stannar i skolan (men vars resultat lämnar den i form av nyttiga insikter i elevernas skallar) och inte hamnar i något skatteparadis någonstans.

Är det en tillfällighet att vi både verkar ha betygsinflation och att svenska elever verkar prestera sämre numera? Är det månne nu som vi har en flumskola som öser för bra betyg över elever för att få ha dem kvar? Men för bra betyg, är inte det nästan som en sorts godkänt fusk? Fusk som eleven inte behöver smyga med utan kan få gratis av sin "fria" skola? Vad har man för nytta med att stoltsera med kunskaper som man egentligen inte har?  I betygsinflationen kan man misstänka att de verkliga skolljusen blir svårare att urskilja i massan av mer slätstrukna figurer. Skall vi ta det här som ett bevis för att betyg ofta inte spelar någon roll när man söker jobb? Då kanske det inte gör så mycket. Men de kan ha betydelse om man söker vidare till högre utbildning, men det innebär ju att nivån på högskolestudenterna sjunker, och/eller att verkligt kvalificerade personer blir undanskuffade.

Nej, här behövs rivas och byggas nytt! Eller bygga upp det gamla kanske?

3 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Det betyder antagligen att eftersom man inte kan skilja agnarna från vetet på gymnasiebetyget så måste alla skaffa sig en massa extra utbildningar som de egentligen inte behöver. Det blir mängden betyg från högskolan som betyder något, inte varje enskilt betyg för sig.

Ha-Joong Chang berättade att medan alla i-länder numera har över 80% av sina ungdomar på nån form av högskola nöjer sig schweizarna med under hälften, och de klarar sig lika bra för det. På den tiden vi hade hälften i högskolan klarade sig schweizarna med ca 10%.

Med detta vill varken jag eller Chang säga att utbildning är något dåligt, men det är nys att påstå att den är nödvändig för något. Låt oss istället betrakta högre utbildning som en lyx som är till för den enskilde. Så kan man satsa på såna utbildningar som är roliga och intressanta i sig själva istället för såna man måste plåga sig igenom.

Men så är det det där förstås att om man inte har en masterexamen i teknologi PLUS en i ekonomi så får man inget jobb ens som busschaufför.

martin sa...

Jag har undervisat dem vid universitetet, låt oss inte nu falla in i något det var bättre förr (DVBF). Nog för att de är de mest korkade och naiva idioter jag mött, men så kom jag ihåg en Martin vid 18 års ålder. Killen som missade två examen innan han hittade fram.

Det som jag upplevde som största problemet (från andra hållet så att säga) det var studenternas ekonomi. Villkoren på lånen har blivit extremt hårda (jämfört med mina). Det har gjort att många av mina studenter har jobbat vid sidan av sina studier, de har jobbat mycket! Främst gällde detta ungdomar från mindre bemedlade hem, det fanns inget tråkigare än att se en hyffsat smart kille/tjej hamna på efterkälken för att slutligen inte klara sig. Jobba sent på restaurangen, vara uppe tidigt, labba hela dagen för att gå tillbaka till restaurangen på eftermiddagen igen. Det var studentlivet för en av mina studenter, trots att man behövde spendera mindre tid med honom för att få han att fatta än de flesta, så orkade han inte med.

Det var många år sedan skolan havererade i mitt perspektiv. Mitt råd idag är, vet du vad du vill, gör det, slösa inte massa tid i skolan. Det finns bibliotek.

Varför skall jag bry mig om man kan köpa betyg in på universitetet? Har man inte råd med det har man ändå inte råd med universitetstudier. Som det ser ut idag så kan det vara så att inte komma in på universitetet är det bästa som hänt dig. Det är uppenbarligen någon form av imstrukturering av samhället i görningen.

En dag så pluggar du dig aldeles för långt förbi en klassgräns, då är du körd.

/lasse sa...

Men det är väl just detta som ska ge optimal nytta för hela samhället, enligt den nyliberala högerideologin.

Egenintresset som ska ge nytta åt alla. Det grundläggande i t.ex. ett aktiebolag är att maximera profiten, eftersom det finns begränsningar i hur mycket en skola kan ta betalt av den enskilde eleven återstår att ha så många elever som möjligt och skära ner kostnaderna. Detta ska skapa den bästa av världar i den nyliberal utopin, numer är det väl bara V i riksdagen som inte tror på detta, dvs deras retorik är emot men i praktiken stödjer de S för att främja denna enfaldiga utopi.

Det finns mycket utbildning nu förtiden men det är klenare med bildningen. Mängden utbildning säger inte mycket om folk ens har så mycket bildning att de kan anses vara hjälpligt allmänbildade. Det finns folk med väldigt lite formell utbildning som på egen hand sett till att bli bildade långt över hjälpligt allmänbildade.