fredag 20 april 2012

Angkorwatisering?

På norska Radikalt økonominettverk skriver Erik Reinert om funderingar han haft efter ett besök i det jättestora templet Angkor Wat i Kambodja. Angkor skall ha varit världens största stad en gång i tiden, men riket föll. Man har hänvisat till en invasion från Thailand, men orsaken kanske ligger i bevattningssystemen: man behövde ett omfattande nät av anläggningar för att kunna få fram två-tre skördar ris om året. Det var dessa skördar som underhöll de människomassor som byggde templen och arbetade på fälten. Men bevattningsanläggningarna underhölls inte ordentligt, skördarna blev sämre med mindre vatten, detta undergrävde hela landets bärkraft och gjorde därmed det lättare för thailändarna att angripa.

Reinert spekular om något liknande i Väst. Vi låter våra innovativa system förfalla. I stället för att ta hand om förfallet skyller vi på Kina när det inte går bra längre.


Man skulle kunna knyta det här till resonemang som förs av en svensk bilarbetare. Han heter Lars Henriksson och har skrivit en bok som heter Slutkört. Ett kapitel publiceras i senaste numret av Clarté (finns inte på nätet ännu men lär komma, kolla för övrigt gärna in Clartés hemsida). Vad som slår mig är påpekandena om de möjligheter, det kunnande och resurser som finns i fabrikerna. Om dessa möjligheter utnyttjas behöver vi, antar jag, inte krascha och sedan skylla på Kina. Men det finns krafter som förmodligen tycker att industriella krascher är bra för deras privata affärer, och då går det som det går. Det blir Angkor Wat all over again.

3 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Det som förvånar i dagens politik är att uppenbarligen överklassen föredrar att vara överklass i ett uland före att vara överklass i ett land som det lyser om, som överklassen föredrog för hundra år sen. På den tiden var det ett jäkla investerande, och allt syftade inte till omedelbar profit. Mycket gjordes bara på lust, typ de offentliga folkbiblioteken som faktiskt drevs igenom av en högerpolitiker.

Idag består de enda politiska initiativen i att stycka upp sånt som tidigare har samordnats för att sänka transaktionskostnaderna, typ skola och vård, samt satsa på sånt som inte kräver någon kokmpetens att tala om, typ putsa fönster, och därmed inte heller kan driva fram någon teknisk utveckling.

Det skulle vara roligt att veta hur dom tänker? Efter oss syndafloden?

Björn Nilsson sa...

Det kanske inte är så viktigt för en klass på utgående att verka socialt engagerad? För hundra år sedan fanns det ju också en "bildad borgerlighet" men den är försvunnen.

Jan Wiklund sa...

Större delen av borgerskapet för hundra år sen var väl inte heller så "socialt engagerat". Ändå skúlle jag vilja hävda att en konservativ adlig överste på den tiden var mer socialist än den genomsnittliga sossen idag. Han hade i alla fall nån sorts ryggmärgsförstånd om att det finns ett samhälle som måste utvecklas. I hans fall då kanske genom att man gjorde effektivare kanoner, men ändå.

Skillnaden sammanfattades på 70-talet av den katalanske politologen Pau Puig i Scotoni. Han menade att överklassen i Europa (på den tiden) styrde fartyget medan överklassen i Latinamerika satte det på grund för att kunna plundra det. Idag har väl rollerna bytts om.