fredag 16 november 2012

KP med flera: För få studenter!

Föregående inlägg i denna serie, med länkar till ännu tidigare inlägg, hittar du här

I föregående inlägg citerade jag kamrat Anonym som skrev angående uteslutna eller avhoppade medlemmar i KP/RKU att "Av ovan nämnda personer är ca 10% "akademiker" eller "studenter"". Därmed skulle den proletära kvaliteten försäkras. 90 procent proletär!

Men jag är tveksam: när de flesta ungdomar sedan årtionden tar studenten, och mängder fortsätter till högre utbildning, är 10 procent egentligen för litet. För hundra år sedan hade arbetarna som bäst fem år i folkskolan. Dagens proletariat kan ha studentexamen och flera år på högskola i bakfickan. De är likväl säljare av sin arbetskraft och har inget annat att leva på, och är därmed proletärer. För att citera Marx:
Bourgeoisin har avklätt alla de verksamheter, som förut betraktades och ärades med from vördnad, deras helgongloria. Den har förvandlat läkaren, juristen, prästen, poeten och vetenskapsmannen till sina betalda lönearbetare.
Och:
I samma grad som bourgeoisin, d v s kapitalet, utvecklas, i samma grad utvecklas proletariatet, de moderna arbetarnas klass, som blott lever så länge som de finner arbete och som blott finner arbete så länge som deras arbete ökar kapitalet. Dessa arbetare, som styckevis måste sälja sig själva, är en vara som varje annan handelsartikel och därför på samma sätt utsatta för alla konkurrensens växlingar, alla marknadens förändringar.

Det var Kommunistiska Manifestet det, ännu läs- och tänkvärt! Glöm tugget om 'medelklass', det kan vi stoppa i den historiska papperskorgen. Jag har för mig att uttryck som 'tjänstemannaproletariat' och 'akademikerproletariat' var i svang redan innan Andra världskriget. Under några årtionden har det sett ut som det skulle gå att smita undan kapitalets utjämnande och nedtryckande kraft, men nu har det kommit ikapp även de högutbildade. Men då borde ju det proletära partiet försöka rekrytera så många som möjligt ur dessa grupper och verkligen ta vara på deras kunskaper.

Ytterligare något eller några inlägg med inspiration från skriften Vart går Kommunistiska Partiet följer (kanske).

2 kommentarer:

martin sa...

Klass är ändå en endimensionell syn på världen inser jag nu. Jag klagar jämt när folk försöker trycka ned världen i en dimension, hela ekonomin kan styras med räntan, är ditten och datten höger eller vänster.

Då jag som akademiker inte kan kalla mig arbetarklass, även om jag försöker hålla fram min barndom som nån sorts fribiljett, så har jag försökt med andra dimensioner för vad som kan förena massan. Den jag oftast framhåller är egendomslöshet. Med egendomslöshet menar jag inte folk utan strumpor och skor. Jag menar heller inte att man bor i hyresrätt, har man lånat till alal prylar man "äger" så är man egendomslös hur mycket man än har, man är beroende av att ha ett arbete för sin överlevnad och för at man skall behålla allt man har. Det jag avser med egendom här är produktionstillgångar, egendom som ger avkastning. Hur fin titel man än skaffat sig under 90-talet då 70-talisterna skottades in i universiteten för att de inte skulle upptäcka den höga ungdomsarbetslösheten, så är de idag ofta egendomslösa. Nu får de dessutom uppleva en andra våg av massarbetslöshet för sin generation.

Det bör inte handla om identitet, men det är det politiken verkar vara idag. Det skall handla om de materiella livsvillkoren. Egendomslösheten, beroendet av att arbeta för sin överlevnad, borde vara det förenande. Men här får man ändå förstå, tjänstemannafacken har knappast varit de mest solidariska. Men man måste bryta alienationen för att solidaritet ens skall vara möjlig, KP kan inte påstå att de försökt bygga broar.

Björn Nilsson sa...

Klass är ofta den viktigaste, men aldrig den enda, faktorn att ta hänsyn till. Men vulgärmarxister brukar missa där. Då blir politiken väldigt grovt tillyxad och gör kanske mer skada än nytta.

Det behövs legioner av människor med specialkunskaper inom olika områden för att få borgarstaten att välta. De är viktiga för att skapa och underhålla opinioner. Men för att få ordentligt genomslag måste de förena sina ansträngningar med alla de som inte har de där höga utbildningarna. Detta för att oskadliggöra borgarnas sista desperata åtgärd: att vädja till "verklighetens folk" om att det skall fortsätta att späka sig för att tjäna kapitalet och samtidigt förakta människor med kunskaper och utbildning.