Spridda funderingar fredag kväll

Joakim Pirinens profetiska klassiker Socker-Conny

Om det nu var tänkt att filmerna med rörsvingande och fulpratande sverigedemokrater skulle skicka partiet över stupet så ser man knappast något av det ännu. Det behövs nog fler opinionsundersökningar för att bekräfta om tendensen går åt något håll alls. Den senaste har väl bara siffror för alla partier som ligger inom felmarginalerna, om jag minns rätt. Men det är möjligen så att mina pessimistiska funderingar är riktiga (igen): skandaler av den här typen kommer inte att skada sd så mycket. Det är möjligt att en skicklig partiledning kan vända hela historien till sin fördel. Det kan också vara så att intellektuella funderingar över om sd är fascistiskt etc. helt enkelt inte når ut till folk i gemen och kanske (om de når ut) verkar långsökta, svårbegripliga eller orättvisa. Det blir verkningslöst eller i värsta fall kontraproduktivt.

För att ta itu med den tendens som sd företräder behövs helt enkelt rak och hård vänsterpolitik där sd ställs åt sidan och udden riktas mot kapitalet, men var finns det parti som har vilja och förmåga att ta den uppmaningen? Det handlar om klasskamp, men vem tror väl att Löfven eller Sjöstedt skulle ens nämna klasskampens möjligheter? Nej, det måste bli andra som tar upp kampen.

***

Nåja, allt är ju inte nattsvart. Jag såg, tror det var hos Sveriges Radio, en notering om att en del nu levande människor förmodligen kommer att få uppleva eländet när klimatförändringarna slår igenom på allvar. Notera vad det betyder: en massa nu levande människor, däribland jag, kommer att hinna lägga näsan i vädret innan katastrofen kommer med full kraft! Det är positivt, ett ljus i mörkret! Ännu några år kan man lulla ut och granska stockrosornas skönhet, och vad som kommer efter ... det är inget jag kan göra något åt och som jag inte behöver bekymra mig så mycket om även om det känns sorgligt. Det skulle ju bli så bra ...

Stockros på Söder, sommaren 2012.