söndag 10 mars 2013

Tillit, välfärd och den empatiska apan

En Brännpunktare i Svenskan medför diverse reflexioner. Man kan exempelvis fundera över sambandet mellan orsak och verkan: var det ägget eller hönan som kom först? (Egentligen är den frågan redan löst: hönan härstammar från äldre äggläggande djur, ägget var först!) När rubriken säger

Bättre sociala relationer i socialdemokratiska samhällen

så uppstår frågan om de goda relationerna (förutsatt att vi går med på att de existerade) redan fanns som en grundval för arbetarrörelsen att bygga på, eller om arbetarrörelsen skapade dem från grunden.

Jag antar att grundelementen fanns redan tidigare, att det fanns ett visst förtroende i samhället som gick att utveckla. Några tänkare ser det gamla hierarkiska brukssamhället som basen för socialdemokratin - det var skiktat, ja visst, men det fanns sammanhållning och visst ansvar uppifrån och ned. Där kan man jämföra med ett feodalt samhälle med makt och underordning, men också moraliska förpliktelser om stöd och hjälp från båda håll. Andra pekar på att bönderna i Skandinavien inte var lika nedtryckta och maktlösa som längre söder- och österut i Europa.

En kraft som för närvarande är alltför blyg och försagd


Trogna läsare av den här bloggen vet att jag också intresserar mig för de djupare aspekterna av den mänskliga naturen, den som primat-(ap-)forskare försöker ta fram. I den forskningen hävdas ju att en del grundläggande mänskliga egenskaper (förmågan att fungera i grupp, empati, förmågan att förstå andra i gruppen, en elementär moral som handlar om ömsesidighet och jämlikhet) i själva verket är hårdkodade i vår hjärna redan från början. Dessa egenskaper antas vara nedärvda från våra och apornas gemensamma förfäder. Går man på den linjen skulle nordisk hederlig socialdemokrati (och kommunism) stå på väldigt stabila grundvalar och i hög grad motsvara den mänskliga naturens apliknande grunder. Politiken skulle närmast kunna definieras som socialliberal, och även socialkonservativa kan hålla med om att den är bra.

Så jag gör antagandet att ägget kom före hönan. Under en tid var arbetarrörelsen bra på att göra goda omeletter av ägget genom att vända sig till människornas goda sidor. Samarbete och tillit kan skapa underverk. Sedan kraschade man (orsakerna får diskuteras separat) och försökte tillsammans med de mer asociala nyliberalerna slakta hönan som lägger äggen. Frågan är om de lyckas. Den mår i alla fall inte bra just nu. Nyliberalerna styr även i det som förr var en av världens starkaste arbetarrörelser, och de är knappast samhällstillitens eller den empatiska apans bästa vänner.

Du får skärpa dig och inte bara sitta där och låtsas som inget händer!


2 kommentarer:

bloggare på icedaniel.se sa...

Roligt och lite tänkvärt inlägg !

Jan Wiklund sa...

Folkrörelsers roll är att värna den här typen av mänskliga relationer gentemot stat och kapital och deras rigida rutiner. Detta gäller förstås även arbetarrörelsen.

Dock får man väl säga att allteftersom socialdemokratiska regimer har fortgått så har dessa alltmer fjärmat sig från de mänskliga relationerna och växt in i de statliga rutinerna. På annat sätt kan man knappast förklara Persson-regeringens omfamnande av New Public Management och dess totala fokus på organisationens effektivitet och lönsamhet på människornas bekostnad.

Det finns för lite folkrörelse i socialdemokratin och för mycket stat. Politiker ska representera medborgarna, inte apparaten, sa den siste socialdemokratiske minister man kan respektera, Bengt Göransson.