torsdag 12 september 2013

Putin om Syrien

"Vi skyddar inte den syriska regeringen, utan internationell lag" skriver president Putin. Artikeln finns i New York Times men hittas kanske lättare på "Vlad the Hammers" egen hemsida. Innehållet verkar rätt vettigt frånsett några konstigheter som väl är avsedda just för en USAmerikansk läsekrets, och är ett exempel på den diplomatiska stil som Ryssland kör med (till förtret för aggressiva politiker i USA och deras underhuggare på annat håll). Dessutom varnar han för att "rebellerna" i Syrien kan skjuta kemiska vapen mot Israel för att få igång det efterlängtade storkriget. Men i och med den här varningen borde det tilltaget vara avstyrt.

Ett annat lästips medan jag är i farten: den indiske veterandiplomaten M K Bhadrakumar skriver om att "rädda Obama från den syriska fällan". Ett par kinesiska kommentarer nämns också. Xinhua gör den här intressanta observationen:
The sharp turn from military action to multilateral diplomacy signifies the changing times in which Americans are ready to look inward. ... 
Multiple polls point to almost identical results: some 60 percent of Americans oppose a strike against Syria, while support lingers between 20 and 30 percent.
The logic is simple: the country itself is in desperate need of attention and nurture after a long economic slump, and Americans are looking decidedly inward.
Bakslaget för 'krigspartiet' i USA skulle kunna innebära att landet började ser mer inåt igen och ta itu med de egna problemen. Tröttheten orsakad av de eviga krigen breder ut sig. Det finns många hål i samhällsväven att reparera. En reträtt från krigspolitiken kan medföra återverkningar på andra områden och att neo-cons får svårare att dirigera även inrikespolitiken. De har ju visat sig odugliga inom ett område, då kanske de är sårbara på andra.

En annan kommentar från Kina pekar i praktiken på en ny världsordning:

If Washington gives up the air strike, no matter on what grounds, it would probably herald the collapse of the long-lasting military interventionism led by the West. The US might be able to start "reasoning" with the world.

Ur den synpunkten kanske det är mindre intressant om det var ett oövertänkt yttrande av John Kerry, eller underhandlingar bakom kulisserna, som gjorde att den här situationen uppstod. Makter går upp och ned i styrka. Ofta gäller det att "they never come back" (som den kortvariga stormakten Sverige). Men jättarna Ryssland och Kina är definitivt 'comeback kids' som genom intelligent diplomati har fått grepp på 'den enda supermakten'. Som Bhadrakumar skriver så är det svårt att starta ett krig som redan skjutits på framtiden, och det skall mycket till nu för att USA:s robotar skall skickas iväg mot Syrien. Skulle det dessutom komma fram pålitliga fakta som visar att den ryska åsikten att sarin-attacken i Ghouta utfördes av "rebeller" borde följdverkningarna vara väldigt omfattande ... och det borde medföra en eftertankens kranka blekhet ända in på de svenska medieredaktionerna.

En fördel ur rysk militär synpunkt är förmodligen att med en utebliven bombkampanj från USA:s sida behöver man inte visa vilken kapacitet man själv har vad det gäller att effektivt spåra och eventuellt oskadliggöra kryssningsrobotar och bombplan. (Ja, det är ju klart att den sista biten officiellt hanteras av syrier, men i praktiken torde ryssar vara kraftigt inblandade också där.) Nu är USA stukat, men det kan ju komma nya kriser. Fast då kanske det handlar om en kraftmätning i Sydkinesiska sjön.




8 kommentarer:

martin sa...

Det jag tog hem var följande:

Ni är inte exceptionella, ni är en bland jämlikar.

Putin etablerar nu Ryssland som en supermakt i världen. Han påtalar att USA hegemoni i världen nu är bruten.

Den multicentriska värld som Jan Wiklund nämnde för någon vecka sedan är här.

Frågan är nu, hur kommer USA att ta nyheten om att inte vara number one?

Det innehåller en kastad handske, att nu inte agera självständigt är att ge Putin rätt, att bekräfta den värld som han just proklamerade.

Björn Nilsson sa...

En möjlighet är att USA-eliten försöker skjuta sig ur den här situationen. Det är värsta alternativet. Annars kan de väl i vanlig amerikansk anda proklamera att de är bäst även om de inte är bäst, och stilla sjunka ner i historiens dypöl allt medan man tjoar God bless America. Sedan kan det ju bli återverkningar där folk faktiskt försöker reda upp deras trassliga inrikes angelägenheter. Har väl opinionerna börjat väckas kan de vara som anden som inte går att stoppa tillbaka i flaskan.

Jan Wiklund sa...

Ett möjligt krux är att USAs industripolitik, den de faktiskt lever på, är så starkt kopplad till militära prioriteringar. Hela IT-branschen har stötts och närts av militära skäl. Och om de militära intressena sjunker ner i bakgrunden är det kanske risk att industripolitiken i allmänhet gör det, ungefär som det är i EU.

Och då är det ännu längre bort till en ekonomisk uppgång i världen.

Dan Gmark sa...

Jag tror att det är för tidigt att blåsa faran över. USA-administrationen kommer att hitta anledningar att till att trappa upp det militära stödet till ”rebellerna”. Till exempel att FN:s säkerhetsråd inte lyckas komma överens om hur en resolution om de kemiska vapnen ska formuleras. Om Obama skulle gå med på en rimlig resolution kan han senare hävda att alla krav i denna inte har uppfyllts. Och då ”hotas säkerheten för USA” och Tomahawk-missilerna skickas iväg. Under tiden kommer USA att skicka in mer luftvärns- och pansarvärnsrobotar för att stödja jihadisterna och förlänga kriget.

martin sa...

Jan,
jag diskuterade med en amerikan idag som upplevde att det var en trend i USA emot längre arbetstider och att man passerat en punkt där det enda sättet för tillväxt var att driva fler personer i arbete och arbeta hårdare.

Jag sa att det lär bli en del av den varan framigenom, för vi närmar oss post-kolonial kapitalism, där vi i väst inte längre kan förlita oss på att folk vill ha våra värdelösa papperpengar eller frukta vår militär, så att de exporterar MYCKET mer än de själva behöver importera.

Vad Putin gjorde nu är kanske dödkyssen för den koloniala kapitalismen. Då hamnar i riktig kapitalism, i en tillvaro som den kinesiske arbetaren ungefär om vi inte gör upp med konsumtionssamhället.

Avveklingen av världens största arbetsmarknadspolitiska åtgärd, US-Army, kan ju faktiskt göras ordnat om den inte längre genererar förutsättningar för kolonialkapitalism, då kostar den mer än den smakar. Det kan faktiskt vara så nu att den är beroende av att länder exporterar mer än de behöver importera för själva sin egen existens.

Nån ekonomisk uppsving i matematiska excerciser på pengar behöver vi verkligen inte.

Björn Nilsson sa...

Dan, vi bör nog kunna lita på att "Vlad the Hammer" har koll på alla faror och vidtar åtgärder.

Jan Wiklund sa...

Martin: Pengar är helt irrelevanta, jag talar om verkliga värden.

Problemet är ju att kapitalismen inte har något behov av produktion. Det går precis lika bra, sett ur de individuella kapitalisternas perspektiv, att spekulera i papper. Produktion är besvärligt, kedjebrev och pyramidspel är lätt. Får de välja själva är det detta som gäller.

För att få dom att ägna sig åt produktion (med åtföljande arbetstillfällen, spridning av inkomsterna och rimlig levnadsstandard för majoriteten) krävs statliga åtgärder, i form av begränsning av spekulationsmöjligheterna plus beställningar på verkliga värden.

USAs val, beställningar av vapen, är väl inte det mest produktiva, men i EU är allt förbjudet för att det antas snedvrida konkurrensen.

martin sa...

Jan,
jag är inte lika dyster, tror det redan tummas på sådant och produktion är tillbaks på banan lite smått nu. De anser sig konkurrera med Kina, då måste de mötas på samma spelplan.

Dan,
nej, faran är verkligen inte över. Snarare har insatserna ökat. På gott och ont. Men inget är farligare än det skadskjutna djuret. Imperier på dekis är oberäkneliga.