söndag 24 november 2013

Framförhållning (?)

Idag är det exakt en månad kvar till julafton ... kommer inte tomten snart!

Den som inser detta faktum, med den allt närmre kommande julen, har sinne för framförhållning. Låt oss fundera lite mer på ämnet 'framförhållning' i förhållande till bostadsförsörjningen, kanske främst i storstäderna.

En doktorand på KTH hävdar att bostadsrättshusen numera är som skokartonger, på insidan klädda med kakel. Man kan väl sammanfatta klagomålen som att byggmästarna smäller upp kåkar för bostadsrätter med en kvalitet på jobb och material som håller ... så länge att byggmästaren och dennes utsedda styrelse har kammat in vinsten och hunnit sticka. Skitbyggen med andra ord.

Hyreshus ses däremot som långsiktiga investeringar och byggs hållbarare. Lätt att förstå. Där finns ett permanent intresse hos ägaren att kåken inte bara rasar ihop efter tio år.

Dagens bostadsrättare blir tydligen lätt blåsta. Det var ett reportage av snyft-typ i DN om det idag.  Snygga prospekt och köpta styrelsers glädjekalkyler, och när det krisar till sig för föreningen finns ingen av de ursprungligen ansvariga kvar och de kan inte ställas till svars. Smålirarna tror sig göra en god affär men på slutet står de snarare där med en jäkligt lång näsa och lipar.

Nybygge Liljeholmskajen, avbildat för några dagar sedan. Hur länge kan man tro att det står pall för förslitning, väder och vind?
Jag gjorde en reflexion som handlar om framtiden (ja, 'framförhållning' igen). Efter cirka femtio år har som bekant renoveringsbehovet av miljonprogrammets bostadsområden blivit stort. Ändå tillhör de en period när byggandet (tror jag i alla fall) ännu var relativt ansvarsfullt vad det gällde såväl arbete som material. Man byggde visserligen inte för evigheten, men någorlunda hållbart i alla fall. Om vi jämför med alla bostadsrättsbaracker som smälls upp överallt numera så verkar frågan vara: kommer det att bli en explosion av reparationsbehov redan om tio-tjugo år ... och vem betalar det? Skall staten vara stenhård och säga "det här är era privata affärer, dem får ni klara av själva", eller skall det bli aktuellt med hjälpprogram för att rädda skinnet på smålirarna som trodde att det var ofarligt att svansa efter de stora och giriga grabbarna? Blir de nyare bostadsrätterna framtidens slum, eller ...?

Slutsatsen tycks i alla fall vara att hyresrätten är bättre om man vill ha en hållbar försörjning med lägenheter i flerfamiljshus.

5 kommentarer:

Pierre Gilly sa...

Visar att marknaden behöver styras upp av byråkrater och regler.

Björn Nilsson sa...

Hu! Rop efter regler är väl något som uppstår när det spricker för avregleringsentusiasterna och snabb räddning krävs! Går det åt h-e för andra spelar det ingen roll, och då är det deras eget fel dessutom!

Jan Wiklund sa...

Jag tror inte att bostadsrättsköpare är lättrogna, däremot är de i desperat behov av en bostad och tar vad de kan få.

Det finns enligt Boverket ett ungefärligt behov av 30-35.000 nya bostäder per år, med hänsyn dels till befolkningstillväxten, dels till hur föga hållbara de hus är som har byggts sen 60-talet. Men det byggs bara 20.000. Det finns alltså en ackumulerad skuld som bara växer.

Björn Nilsson sa...

En del vet knappt vad amortering betyder. Det kanske är en minoritet (får man hoppas). Det är nog också en minoritet som har kompetens att bedöma hur stabilt ett bygge är. Kanske vi får en epidemi av hoprasande borättskartonger år 2050?

Jan Wiklund sa...

Även folk utan pengar, som inte har råd att amortera på mångmiljonbelopp, behöver bostad. Förr fanns en massa hyresrätter för detta syfte. Idag finns de knappast kvar. Dvs de som finns är värda guld och den som sitter på en lämnar den inte i första taget. Vad fan ska en stackars jävel göra? Bo på gatan? - Ja en del gör förstås det också...