onsdag 7 december 2016

Saker att bita i

Det har debatterats om 'vänstern' i Aftonbladet. "Upp med hakan vänstern" manade Göran Greider för någon dag sedan. Och så kom en kommentar, "Ta ansvar vänstern", av Malcom Kyeyune. Den senare skriver om uppkomsten av:

... ett politiskt samtal där idén om att prioritera plötsligt hade blivit politiskt oacceptabel. Detta är i sig fascinerande, med tanke på att politik i en värld med begränsade resurser de facto ”handlar om” att prioritera, men det rådde liksom en stämning där den som förde detta på tal raskt kunde misstänkliggöras som någon sorts smygrasist.
Bara vi var goda nog, bara vi själva var rätt sorts människor, då skulle allting lösa sig, och implementering och budgetering (och andra tråkiga och jobbiga saker som slutar med -ing) kunde gott lämnas åt någon tråkig byråkrat någonstans.
Man kan ju säga att det var en sorts liberalism också, med idén att 'det fixar sig'. Eller för att ta det gamla skämtet:

- Hur många liberaler behövs det för att skruva i en glödlampa?
- Ingen. För om ingen gör något kommer lampan att skruva i sig själv!
Kyeyune frågar också:

[N]är var det egentligen som vi började tro att folk som inte automatiskt höll med var dåliga eller värdelösa, människor som inte förtjänade bättre än förnedring och förakt? När gick vänstern från att vara en missionerande religion till en mysteriekult där enbart helgonen är goda nog att förtjäna frälsning?
Kan svaret vara: när det blev förmånligt för karriär och uppskattning i största allmänhet? Men då inte uppskattning från lantisar, fattiga eller åldringar (mer om den senare gruppen längre ner).

Angående Greider pratar han för reformism, men det tvivlar jag på fungerar. Det kräver att det finns motståndare som det går att prata med, som är beredda att kompromissa i utbyte mot att de får sitta kvar i samhällstoppen och behåller den avgörande makten. Finns det sådana figurer idag? Varför skulle de kompromissa? De tror ju att de är oumbärliga och kan dribbla som de vill med världens befolkning. Det enda som kan hända (om vi ser till Kommunistiska Manifestet, som Greider hänvisar till) är att enskilda personer inom kapitalistklassen byter sida när den avgörande krisen kommer, men detta är verkligen inte något reformistiskt, utan en del av revolutionen.

Den gamla reformistiska parollen om att rörelsen är allt och målet ingenting håller inte i ett läge när tillgångarna i samhällets produktiva bas inte bara gör systembytet möjligt utan också nödvändigt. Motsättningar kommer alltid att finnas, men en 'rörelse' som är en evighetsmaskin för att försörja byråkrater och därmed faktiskt har intresse av att bevara det nuvarande systemet ... vem behöver en sådan? Byråkraterna och deras 'motståndare', inga andra.

En artikel av Chris Forsne på Ledarsidorna för några dagar sedan visar att det finns saker att bita i.  Ta det där med äldreboenden:

Att inte få plats utan köa i åratal [till äldreboenden] är en vanlig situation. Till det ska läggas att många kommuner, nu i febril jakt på plats åt asylsökande, helt enkelt lägger ner äldreboenden för att istället omvandla dem till hem för unga ensamkommande.

När man googlar ”äldreboenden blir hem för ensamkommande” är det först svårt att tro att det kan vara så omfattande. Medan sjuka och ensamma mycket gamla människornas boende stängs, ofta med ursäkten renovering, så öppnas nu samma boenden, som det ofta heter, ”temporärt” för andra grupper. För kommunen blir kostnaden lägre då gamla får bo kvar hemma med minimal hemtjänst medan Migrationsverket ersätter kostnaden för det nya boendet som förr var en kommunal angelägenhet.

Grupper ska inte ställas mot grupper heter det. Men medan pensionerna för en kvarts miljon svenskar idag ligger under fattigdomsstrecket och många inte ens får ut 7-8 000kr i pension efter skatt så läggs det mellan 60 och 80 000kr i månaden bara för mat och uppehälle till unga asylsökande. Det är med andra ord regering och riksdag som ställer grupper mot grupper.
Ja, det där med ursäkten renovering ... att man inte skäms! När gamla svenskar bodde där var det tydligen inte så jäkla viktigt att renovera!

Här är en episod i verkligheten: för en tid sedan föreslog en styrelsemedlem i en PRO-förening i Storstockholm att de skulle skriva till berörd stadsdelsnämnd. Brevet skulle kräva att  de äldreboenden som finns (och som i förvånande hög grad står tomma på grund av kommunal obstruktion) bara skall användas just som äldreboenden. Det skulle alltså inte vara acceptabelt att knycka dem för migranter eller helt enkelt sälja på den överhettade bostadsmarknaden. Dessa bostäder är anpassade för äldre människor som kan ha det jobbigt med trösklar och annat, inte för unga friska individer. Med tanke på hur bostadssituationen ser ut i landet numera kan man befara att ett äldreboende som 'temporärt' blir något annat i själva verket är förlorat för alltid.

I första omgången gick styrelsen med på denna skrivelse, enhälligt. Men brevet avsändes aldrig: i bakgrunden skedde något, förmodligen en socialdemokratisk avledningsmanöver av den socialdemokratiske ordföranden samt en (vid mötet frånvarande) socialdemokrat som anade att det här kunde störa den aktuella partilinjen. Det var ju vid den tiden gränserna var öppna, Sverige skulle vara en 'humanitär stormakt' och Sverige fikade efter en plats i FN:s säkerhetsråd. Förslagsställaren blev förbannad och lämnade styrelsen med omedelbar verkan. Varför anstränga sig i en förening där ledningen uppenbarligen struntar i de mest utsatta i den tilltänkta målgruppen? - Ja, sådana är reformisterna numera. Sparkar på dem som har svårast att försvara sig. Undrar vad gamle socialministern Möller  sagt om det?

Kina om mänskliga rättigheter i USA

År 2015 till och med 28 december var det totalt 51,675 händelser med skjutvapenvåld i USA.  13,136 dödades och  26,493 skadades.

Detta enligt den kinesiska rapporten om mänskliga rättigheter i USA som man hittar här. “Human Rights Record of the United States in 2015”.

Åtminstone två skolskjutningar per månad skedde 2015, nästan två barn dödades av oavsiktlig skjutningar varje vecka. Ungefär en fjärdedel av tonåringarna över 15 år som dog 2015 avled av vapenrelaterat våld.
Har för mig att definitionen på lågintensiva konflikter är minst 1000 döda per år. Minns jag den siffran rätt så är läget i USA betydligt värre än så.

Det står mycket annat om läget i USA vad det gäller mänskliga rättigheter. Den kinesiska rapporten kan betraktas som en snabbkurs i ämnet, även om jag inte vet om varje detalj stämmer. En del av våldet med rasliga förtecken kanske kan hänföras till kriminella aktiviteter - jämför med svenska förorter på senare år där gangsters skjuter ihjäl varandra och lymlar i största allmänhet kastar sten när polisen försöker ta missdådare.

tisdag 6 december 2016

Liknar han inte ...?

Men är inte det där Reinfeldt???

måndag 5 december 2016

Bortbombad, eller bara bombad i skallen?

Aftonbladet, som jag ibland kallar Aftonlövet och andra kallar mycket otäckare saker, har den här hjärterörande rubriken idag.

Observera att ett Twitterkonto har försvunnit, det är allt. Om den som påstås vara skribent på kontot över huvud taget existerar vet vi inte. Och därmed kan vi bortse från vad rubriksättaren påstår (indirekt, men man försöker leda läsarens tankar i den riktningen med "sista ord"), nämligen att hon skulle ha sprängts i luften av elakingarna Putins och Assads bomber. Om barnet existerar och verkligen är så bra på engelska som påstås lär hon väl ändå ha vissa framtidsutsikter, möjligen i en annan värld. Samt vara en hejare på att hitta internetförbindelser i en stadsdel som påstås vara mer eller mindre sönderbombad.

Tror man på de där "sista orden" utan vidare så är man bombad i skallen. 

På Anders Romelsjös blogg finns lite andra perspektiv.


onsdag 30 november 2016

Minnesdagen för förlorade arter

I en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science Advanced förra året deklarerade forskare vid Universidad Nacional Autónoma de México i Mexiko att vi nu har gått in i en ny massutrotning – den sjätte under jordens historia. Den utlösande faktorn är med stor sannolikhet människan.

I studien framgår även att utdöendetakten under 1900-talet har varit minst hundra gånger högre än vad den skulle ha varit utan mänsklig påverkan. Istället för nio utdöda arter, som det skulle ha varit utan människans inverkan, har 477 ryggradsdjur utrotats bara under 1900-talet.

Jacob Höglund, professor i zoologisk bevarandebiologi vid Uppsala universitet, tror dock att det rör sig om en utdöendehastighet som är 1 000 till 10 000 gånger högre. – Det här massutdöendet är lika dramatiskt som när dinosaurierna dog ut.
Inte så kul, va?

Ett talande exempel är grodarten Rabbs’ fringe-limbed treefrog, Ecnomiohyla rabborum (det finns inget svenskt namn), där det sista exemplaret dog ut i en botanisk trädgård i Atlanta den 26 september i år.

Den sista dagen i den ofta trista och mörka månaden november har gjorts ännu mörkare och tristare genom att utnämnas till minnesdag för förlorade djurarter. Remembrance Day for Lost Species, RDLS.

Undrar om någon kommer att tända ett ljus och minnas oss, eller om det i stället blir ett stilla jubel bland överlevande arter? Eller om kackerlackor och andra överlevare ens bryr sig?

tisdag 29 november 2016

Dagsvers: slaget om Aleppo

Det kanske är för lite poesi på den här bloggen, men nu rättar vi till obalansen genom en så kallad dagsvers, alltså en rimmad vers om något som händer just nu. Jag är särskilt stolt över rimmet "knäpp på / Aleppo"!

Terrorgangsters får sig en knäpp på
näsan i stora staden Aleppo
när syriska styrkor och ryska bomber
rensar staden som häftiga tromber.
"Hjälp oss" hörs jihadisterna klaga,
"snälla, kan inte någon laga
så vi snart kommer härifrån?"
Ropen dränks av bombernas dån!

söndag 27 november 2016

Lästips om estnisk historia

På Knut Lindelöfs blogg publiceras det artiklar av Anders Persson om estnisk historia i skärningen mellan öst och väst. Den nu pågående serien heter "En stulen revolution?" och har hunnit fram till avsnitt fyra. Tidigare var det en serie artiklar betitlade "Mellan Hitler och Stalin" i sju avsnitt. Den föregicks av "Vad vet vi om Estland?" i sex delar.

Plocka upp den här förteckningen över Anders P:s artiklar, blada fram till sidan tre och hitta första artikeln "Vad vet vi om Estland?" Sedan är det bara att klicka in sig på artiklarna för att läsa och ibland bli förvånad. En kulturgärning skulle jag vilja påstå, med tanke på hur mycket (litet, rättare sagt) som vi vet om vårt lilla grannland. En del etablerade uppfattningar får sig en knuff. Men det är ju det som kan vara så spännande med historiska undersökningar!

Sedan har ju AP skrivit en massa andra intressanta bloggposter hos Lindelöf  om andra ämnen än Estland och historia!

torsdag 24 november 2016

Kina nettoexportör av kapital

Är detta viktigt? - Jo, om vi är goda leninister (och efterföljare till liberalen J A Hobson) och ser kapitalexport som grundläggande för imperialism så är detta viktigt. Kapitalexport är en grund för konkurrens mellan olika stater, vilket i sin tur kan leda till våldsamma sammanstötningar, alltså krig. Jag är kanske dåligt informerad, men hur kan man kombinera en "socialism med kinesisk prägel" med kapitalexport i stor skala? Konstigt låter det!

 Här är lite siffror:

The Blue Book of Chinese Enterprise Globalization (2016), compiled by the Center for China and Globalization, pointed out that China’s outward foreign direct investment (OFDI) in 2015 topped $145.6 billion, up 18.3 percent year on year. This also marks the first time that China’s OFDI ranked second in the world. Meanwhile, the amount of foreign capital in China was $135.6 billion in 2015.
Det anmärks att kineserna är mer intresserade av att investera i fastigheter än i högteknologi, och det kan vara ett varningstecken om att de ger sig in i bubble-ekonomier. Var det inte så när svenskar gav sig ut i världen, London exempelvis, och köpte fastigheter som galningar innan den bubblan sprack på 1990-talet? Förmodligen krävs det mindre kunskaper för att köpa hus än att ge sig in i exempelvis avancerad bio-teknik. Riskerna kan vara höga på båda håll, men de långsiktiga vinsterna torde finnas i produktion av handfasta artiklar. Man kan undra om en del kinesiska uppköp utomlands snarare är kapitalflykt än investeringar. Om det skulle bli allvar med "socialism med kinesisk prägel" kanske en del rika kinesiska knösar föredrar att ha en flott boning väntande i New York eller London.

USA, Europa och en del länder i Asien anges som favoriter för kinesiska investeringar. Kanske det är där en sammanstötning kan komma, om inte USA lugnar ned sig. Kineserna investerar en hel del från Grekland och norrut, och skulle någon imperialistisk konkurrent vilja störa det kan man ju sätta igång storbråk i Makedonien exempelvis. Det skulle klippa av snabbjärnvägen som kineserna bygger mot Serbien och Ungern, och kanske skada andra investeringar i kraftverk, gruvor etc. Den krigiska aspekten av imperialismen handlar ju om att med våld omfördela makten över olika områden. Ofta slåss man ju i Tredje världen, men när det blir verkligt skarpt läge kan det bli väpnade uppgörelser även i industriländer. Det var det som hände 1914, när kampen om kolonierna flyttades över till imperialismens hemländer i Europa. Men möjligen blir det en lugnare politik från USA:s sida med the Donald i ledningen.

Men det här handlar inte om personligheter även om de heter Trump, Putin eller Xi Jinping, det är de stora historiska vågorna som avgör. George Monbiot har skrivit ett ganska pessimistiskt inlägg där han antar att dagens politiker inte klarar av framtidens utmaningar, utan krigsrisken kvarstår. När politikerna tappar kontrollen finns det inte mycket annat kvar än krig. Det låter inte uppmuntrande, men det torde vara i linje med Lenins tänkande: det är inte politikernas missgrepp, utan de stora ekonomiska rörelserna, som driver fram motsättningar och krig mellan makterna.

Handel EU-Ukraina - kolonialt?

Här är ett par diagram från Eurostat. Vad lär vi oss av dem?

Här är det första, som visar handelns utveckling mellan EU och Ukraina sedan år 2005.

Här är konjunktur och politik i ett diagram. Handeln växte fram till den världsomfattande ekonomiska kraschen 2008. Efter en djupdykning började återhämtningen, men så kom en ny krasch 2014. Det var året för Maidan-eländet och den allt värre politiska krisen i Ukraina. Den översta blå linjen visar hur mycket EU sålt till Ukraina och den nedre ljusblå är EU:s import från Ukraina. Under hela tiden har EU haft exportöverskott (visas av de röda staplarna), även om det krympt och kanske är på väg att försvinna.

Det andra diagrammet visar handelns sammansättning och där syns ett intressant mönster: om man tar det mycket grovt så skickar EU industrivaror (ljusblått, 'Manufactured goods') till Ukraina medan ukrainarnas export till EU till hälften utgörs av råvaror (Mörkblått, 'Primary goods'). Det ser faktiskt ut som en kolonial situation.

Det har diskuterats om det är bra för ett land att ha eftertraktade råvaror att sälja. Det självklara svaret kanske är "ja", men somliga betvivlar det. En stat med hederlig förvaltning och liten korruption torde klara av det, men hur är det om förvaltningen är svag och den politiska ledningen en samling tjuvar? Man kan ställa de frågorna och sedan granska Ukraina. Är det ett land som kan förväntas tjäna bra på råvaruhandel och sedan använda inkomsterna på ett vettigt sätt som är bra för medborgarna i gemen?

En annan aspekt var vår svenske Christoffer Polhem inne på redan på 1700-talet. Han hävdade att det är en dålig affär att sälja råvaror till utlandet (billigt) och få dem tillbaka i form av färdiga produkter (dyrt). Bättre då att försöka ta hand om hela förädlingskedjan själv. Och det är ett råd som torde gälla även idag.

onsdag 23 november 2016

Socialism med kinesisk prägel

Jag finner det anmärkningsvärt att Kinas KP i en tid, då inte bara antikommunisterna förklarar marxismen obsolet, betraktar Marx, Engels och Lenins idéer som aktuella och sätter dem som sådana på dagordningen.

Detta enligt Egon Krenz, den siste ordföranden i Östtysklands Socialistiska Enhetsparti. Stefan Lindgren har översatt en intervju med honom.

Mao har inte avskaffats. Krenz om sina iakttagelser från flera besök i Kina:

Överhuvudtaget märkte jag att Kinas KP fäster stor uppmärksamhet vid sin historia. Vid den nödvändiga kritiken av perioden före 1978 - så hette det - ska det inte glömmas att trots kulturrevolution var det på den tiden man lade grunden för utvecklingen idag.

 - Därför är det nödvändigt att värdera Maos roll differentierat och därmed riktigt.

Om man bara har bilden av Kina som råkapitalistiskt låter det här egendomligt. Vad vill ledningen för Kinas kommunistiska parti egentligen? "Socialism med kinesisk prägel", är det något att tro på, samtidigt som det moderna sidenvägsprojektets godståg dånar fram över kontinenterna och Kina ber om att få bli klassad som marknadsekonomi av EU? Jag vet inte. Det låter rätt tveksamt. Samtidigt är detta synpunkter som den australiensiske forskaren Roland Boer brukar framhålla på sin blogg. Och den kinesiska regeringens ambitioner att på bara några år utplåna de sista resterna av fattigdom i landet är ju lovvärda oavsett under vilka paroller detta görs.

Det fanns en period när det revolutionära Kina var inspirationen för otaliga människor runt hela världen. Kommer vi att se något sådant igen? Just nu känns det tveksamt. En ny storfräsare av Maos kaliber lär knappast framträda igen. Eller? Om vi ser det långsiktigt, som kineserna tycks göra, kanske det är för tidigt att dra några definitiva slutsatser? Under tiden kan man ju fördjupa sig i marxismens klassiker, samt vänta på att kineserna fortsätter med utgivningen av Maos samlade verk. Men vad som än sker kommer det att ha världshistorisk betydelse.