lördag 22 juli 2017

Jämmerdalen finns!

För den som tror att "Jämmerdalen" bara är ett abstrakt uttryck för att livet kan vara jobbigt, eller att det möjligen har någon religiös bakgrund (det har det, Psaltaren 84:7 i Gustav vasas bibel) så kan det komma som en överraskning att det finns åtminstone ett dussin Jämmerdalar på kartan i Sverige. En av dem ligger norr om Bollnäs.


Vad det kan vara för fel på detta ställe har jag ingen aning om. Kanske går folket från Erk-Pers dit ibland och ropar ut sin existensiella ångest?

torsdag 20 juli 2017

Kinesiska flottan i Östersjön igen!

I månadsskiftet september/oktober 2015 var det kinesiskt flottbesök i Stockholm. Jag skrev ett par inlägg om det då. Här och här.

Nu är kineserna tillbaka i Östersjön igen, men det handlar nu om en rysk-kinesisk flottövning, och fartygen verkar modernare. Naturligtvis förklarar kineserna att det här inte är något som är riktat mot tredje part, men självfallet är det en signal till omvärlden: Ryssland och Kina håller ihop. Undrar om våra tänkare på svenska UD har några funderingar om det? Det finns ju anledning att mycket noga studera vad som händer och dra slutsatser av det.

Läste jag inte om en iransk-kinesisk flottövning nyligen också?

En intressant detalj, speciellt för USA- och NATO-diggare att fundera över, är att de rysk-kinesiska samövningarna körs nära hemländerna, inte i exempelvis Mexicanska bukten eller utanför Kalifornien.

onsdag 19 juli 2017

Grattis!



Just det, 

GRATTIS 

säger vi till den litteräre nestorn Jan Myrdal som nu går in på sitt tionde decennium. Han gillar ju katter, så här har vi en katt också:


Vad kan man säga mer? - Läs, diskutera, var förnuftig, och gå till läggen!

måndag 10 juli 2017

Bra/dåligt att NMR fick vara med?

Var det bra att Nordiska Motståndsrörelsen fick vara med och leka i Visby?

Förslag till resonemang: eftersom de fick vara med i år, och uppförde sig illa, bör det inte vara något problem att neka dem tältplats nästa år. De kan inte försöka sätta på sig någon martyrgloria eller offerkofta. De har visat vad de går för.

Hade de däremot nekats tillträde redan i år hade gloria och kofta kunnat åka på, och yttrandefriheten åberopats som kränkt. Nu har de själva varit inne och tassat på kränkningens område genom stök och otrevligt uppträdande, och får därmed skylla sig själva att de inte får vara med framöver. - Några invändningar mot det?

tisdag 4 juli 2017

Kan man bli kapten direkt?

För ohyggligt många år sedan (det var på den tiden man ännu kunde ta en 'riktig' studentexamen) började jag på gymnasiet. Någon förklarade för oss att här var det annorlunda än i skolan vi lämnat - nu måste vi ta ansvar för lärandet själva! Gymnasiet var frivilligt, och det hängde på oss själva att sköta närvaro, läxor och annat. Misskötsel kunde inte skyllas på andra. Vi hade ansvaret på våra unga axlar.

Konstigt? - Om man tänker ytterligare några år bakåt så hade nog de flesta ungdomar i vår ålder redan börjat arbeta, oftast på tämligen enkla jobb. (Min far började gå på byggen med farfar när han var tolv år, min mor som tvålflicka på raksalong lite senare.) Men det var ju arbete och ansvar i alla fall. Upp på morgonen och iväg till arbetet!

Många gick den långa vägen, lärde sig grunderna i någon bransch, kanske läste vidare trots bara några år i folkskolan som grund, och kunde så småningom "bli något". (En farbror från de fattiga kvarteren på Söder i Stockholm avancerade till att bli välbetald kamrer på ett storföretag i Eskilstuna.)

Här är ett på en månad när tio år gammalt foto av fartyget Polfors, en sjömansskola som oftast ligger vid kaj vid Riddarfjärden i Stockholm men ibland är ute och seglar. (Säger man "seglar" även när det gäller ett maskindrivet fartyg?) Jag vet inte vilka ambitioner sjömanseleverna har, men jag kan väl knappast tro att de räknar med att bli kapten eller förste styrman efter bara några inledande lektioner om skillnad mellan babord och styrbord och var man hittar bästa krogen i Buenos Aires.


Varför skriver jag detta? - Anledningen är en artikel i Svenska Dagbladet om problem med avhopp från gymnasiet. 

Naturligtvis är det ett problem, men exemplet som valts i artikeln är nog inte helt lyckat. En grabb vill utbilda sig till kock. Det gick inte så bra:

När han var liten lekte Viktor Robles att han stekte kottar i sin låtsasstekpanna. Så länge han kan minnas har han velat bli kock och därför föll gymnasievalet på Restaurang- och livsmedelsprogrammet på Stockholms hotell- och restaurangskola. Inriktningen Viktor Robles började på innebar att han var lärling på restaurang Gondolen i Stockholm tre dagar i veckan. Men det blev inte som han tänkt sig. På Gondolen upplevde han sig mer som en springpojke som fyllde dagarna med att plocka örter och skala än som en kocklärling.
De dagar han skulle vara i skolan skolkade han mest. Viktor Robles kände att han inte passade in i klassen, och han upplevde att lärarna inte brydde sig om att han inte trivdes i skolan. Runt jul kom ett brev där skolan skrev att eftersom han aldrig var i skolan betraktade de det som att han hoppat av. Viktor Robles gick inte tillbaka till skolan efter det.
Här bör man som alltid slänga in en reservation om att alla fakta kanske inte är på bordet, och pedagogiken eller något annat i skolan kanske har brister. Men ändå, det låter inte bra. Det låter ungefär som den anarkistiska parollen "Allt - genast!". Och den håller inte. Ger man sig på ett jobb som tar tid att lära sig får man räkna med att det tar tid att lära sig, och att det krävs tålamod och uthållighet. Och det gäller inte bara praktiska grepp i det aktuella yrket, utan inställning till arbete, förmåga att förstå och arbeta tillsammans med andra, etc. Egenskaper som man har nytta av överallt.

Man kanske kan se det som en karaktärsdanande process. För några år sedan läste jag en del högskolekurser. En observation jag gjorde var att det var en sjuhelsikes skillnad i mognad och stabilitet mellan de som kom direkt från gymnasiet och några år äldre elever som varit ute i yrkeslivet ett tag. Egentligen borde det inte vara någon större skillnad, förutsatt att gymnasisterna fått ta ett rejält ansvar för sin utbildning. Men nu verkar det inte vara så mycket bevänt med det. En del glider genom gymnasiet, kanske går komvux-kurser för att ta igen vad de redan borde lärt sig, och tar sig sedan in på högre utbildningar för vilka de egentligen inte är mogna.

På lång sikt är detta naturligtvis ett problem inte bara för individen, eller för skolor och företag som skall försöka ta hand om dessa personer, utan för hela samhället. Hur många i den generation som antas ta över är i stort sett fyllda av ett liberalt egoistiskt "jag-jag-jag" och "jag har rätt till det bästa utan att  behöva jobbar för det", och "jag har ingen lust med tråkiga rutinjobb, hit med något som jag tycker är bra och kul direkt"? Hur går det för vårt land om det är många? Måste vi lita till att ambitiösa invandrarungdomar skall täcka upp för lealösa svenne-banan-ungar som mest vill lattja sig fram i tillvaron?

Nu har jag skrivit av mig i detta ämne (för den här gången!).


fredag 30 juni 2017

Den som lever får se

När jag läser en sådan här sak blir jag orolig. Hur många gånger tidigare har höjdare på olika håll proklamerat att nu är det slut med kriserna? - Flera gånger. Nu rapporteras chefen för Federal Reserve i USA, Janet Yellen, ha sagt detta:

– Skulle jag säga att det aldrig någonsin kommer en ny finanskris? Du vet troligen att det skulle vara att gå för långt, men jag tror att vi är mycket säkrare och jag hoppas att det inte sker under vår livstid och jag tror inte att det kommer att ske, sade Fedchefen.

När det pratas om att ekonomin är "urstark", att alla "fundamenta" är goda, etc. etc. är det dags att bli orolig. Är det möjligen så att Yellen har fått veta av doktorn att hon inte lever så länge till, och att hon därmed med gott samvete kan utlova att det inte blir någon finanskris under hennes levnad? Eller är det ett listigt sätt att säga att andra typer av ekonomiska kriser kan bryta ut, exempelvis en gammal hederlig överproduktions/underkonsumtionskris?

Vad kan vi säga? Kanske "den som lever får se"!

Hjälper det månne med en bön till högre makter?

torsdag 22 juni 2017

Löpsedlar

Man behöver väl inte vara så kallad invandringskritiker för att muttra något surt om det här?
Det är väl ingen som läser bloggar så här vid midsommar, så jag vågar fråga om någon tolkar in en fräckis på den här löpsedeln?

Ja, då får jag önska eventuella besökare en trevlig midsommar med något som kanske kan kallas för en "naturens egen löpsedel"!




lördag 17 juni 2017

Kvanta och kinesisk hjärnkraft

Det här kan vara viktigt, skrev jag för en tid sedan om kinesisk utveckling av kvantdatorer. I augusti förra året hade jag ett inlägg som behandlade kvantfysik (som jag inte begriper mig på) inklusive nyheten att Kina skickat upp en satellit just för kvantfysiska experiment.

Igår kom det en ström av twittermeddelanden från Xinhua (Nyhetsbyrån Nya Kina) om att man lyckats med flera experiment. Mer om just kvanthistorien kan läsas här. Eller här.

Chinese scientists on Thursday reported a major breakthrough in quantum communication: A pair of entangled photons over a distance of 1,200 km have been successfully transmitted from space to Earth. The previous record was about 100 km.


In "a major technical accomplishment" on quantum communication, Chinese scientists on Thursday reported a successful transmission of "entangled" photon pairs from space to the Earth in efforts to prove that a physical phenomenon once described by Albert Einstein as "spooky" exists at a large distance. By distributing such entangled photons, or light particles, from a satellite 500 km above the Earth's surface, China once again demonstrates its leading position in the field of quantum research, which, though still in its infancy, has already been deemed as a competition hotspot for all major countries across the world, experts said.

Det rör på sig. Här kan man anknyta till vad Ola Wong skriver i Svenskan idag: Kinas hjärnkraft svårstoppad – snart är de ikapp.

Som exempel på kinesiska framsteg tar Wong elfordon, exempelvis elektriska bussar. Där ligger Kina väldigt långt framme.

Vid slutet av 2015 hade Kina 170 000 elbussar i trafik, 98 procent (!) av alla elbussar i världen, enligt branschbloggen Cleantechnica. Scania och Volvo är ense om att framtiden är elektrisk. Men Scania har ingen elbuss i trafik i dag, de första levereras först 2018, säger Hans-Åke Danielsson, presschef på Scania. Volvo har bara tio elbussar rullande i världen.
Med data från en så stor fordonspark får tillverkarna i Kina värdefull erfarenhet till sin teknikutveckling. Det första stadsbussystemet med elbussar till en svensk stad levererades av kinesiska BYD 2016. De laddas varje natt i Ängelholm med bra miljövals-el. Kommunistpartiet skördar frukterna av den kloka satsning på elfordon de inledde 2009. De insåg att de kunde komma ikapp västvärlden och Japan, vars märken dominerade den gamla explosionsmotorbranschen.
I dag står Kina för hälften av världens elbilsproduktion. Anledningen till att Kina lyckas är som vanligt de stora talens magi: gigantiska mängder pengar, energi och människor. Tillsammans ger det resultat.
Nu tänker jag tillbaka till krisen i den svenska bilindustrin år 2008. Varje förslag om att krisande fabriker (tillverkningsanläggningar fulla av kompetenta människor) skulle kunna användas för annan, mer framtidsinriktad produktion, bemöttes av marknadsliberalernas hjärndöda svammel om att "staten ska inte driva bilfabriker". En ny industri för olika typer av kommunikationsmedel hade kunnat utvecklas ur krisen. (Eller man kunde ha tagit hand om flaskhalsar i tillverkning av vindkraftaggretat, som jag skrev om då.) Nå, det gick som det gick, och vi får sitta med våra hjärdöda liberaler medan kineserna kommer med ... hjärnkraft! (Samt sjuhelsikes imponerande ekonomiska muskler!)

***

PS. En översikt av hur och varför det går bra för kinesisk vetenskap nu. Investeringar, långsiktiga statliga planer, och att 'brain drain' förvandlas till 'brain gain' (innefattande en del patriotiska känslor).
DS.

tisdag 13 juni 2017

"Emot demokrater hjälper blott soldater"

Här är ett citat från gamle Carl Grimbergs världshistoria, det handlar om den tyska revolutionen 1848-1849:

Det var mot slutet av år 1848, som ett rimmat lösenord med schlagerartad snabbhet började sprida sig i de tyska länderna:

"Emot demokrater
hjälper blott soldater"

"Detta", konstaterade storhertigen av Mecklenburg-Schwerin, är det bästa rim som på länge skrivits i Berlin, ja i hela världen. Goethe åstadkom aldrig något som är mig kärare."

Idag har vi väl inga storhertigar kvar i Mecklenburg-Schwerin, men däremot medias ädla tyckare. På senare tid har det varit fel på flera val (väljarna har röstat fel nämligen), och det skapar olust. Måste verkligen den okunniga massans felröstande få slå igenom ända upp i de lagstiftande församlingarna? Bör inte kraftfulla åtgärder vidtagas om inte folk hejdar sig utan envisas med att rösta mot den allvetande elitens önskningar (och privata karriär- och affärsintressen?)

Som en norsk läsövningen vill jag rekommendera det här inlägget på Pål Steigans blogg, där en del tänkare (?) yttrar sig om denna kris i demokratin.

Varför inte säga som det är: när demokratin hotar elitens intressen är det inte de senare som får stå åt sidan. Och i nödfall finns det kraftåtgärder att vidta. Elitens stat har sina våldsorgan om så skulle krävas. Om folk skulle bli alltför vildsinta i sina demokratiska utsvävningar. Men det är ju vad marxister alltid hävdat: staten är en våldsapparat i den härskande klassens tjänst. Den härskande klassen är för liten för att på egen hand kunna vinna val där alla får vara med. Kan den inte segra med list och fredlig övertalning så får det gå på annat sätt om massorna blir alltför motspänstiga.

måndag 12 juni 2017

Robot som gör robotar



Det här får mig att tänka på ett omtalat ställe i Marx' manuskript som i sin publicerade form brukar kallas Grundrisse. Det var en samling anteckningsböcker som utgjorde förarbeten till Kapitalet. Där finns ett ställe som kallas "fragmentet om maskiner", och som har fascinerat många. Vetenskap, teknologi och maskiner tränger undan det levande arbetet och den levande arbetaren som en logisk följd av hur den kapitalistiska produktionsprocessen fungerar. - Tog man bort kapitalismen från den här utvecklingen kunde mänskligheten se fram mot en rätt arbetsfri framtid. Så har i alla fall tidigare socialister tänkt sig. Undrar hur mycket det tänks idag? - Jag kanske återkommer till frågan någon gång.