tisdag 19 september 2017

Tack för att vi fick leva vidare

Nyheter kommer att Stanislav Petrov är död - den sovjetiske överstelöjtnanten som 1983 antog att ett larm om inkommande missiler från USA mot Sovjet var falskt, och därmed gjorde att vi slapp det tredje (och väl sista för mänskligheten) världskriget. Hade han meddelat Kreml att "nu är det skarpt läge" hade både dina och mina framtidsutsikter sett väldigt dåliga ut. Men han tog ett annat beslut, och vi fick leva vidare.

En detalj fångade min uppmärksamhet: de missiler som det sovjetiska radarsystemet trodde var på ingång antogs komma från USA. Det gav en viss betänketid, raketerna måste ju åka runt halva Jorden. Hur mycket sådan betänketid finns kvar idag när NATO (= USA) flyttat sina positioner allt närmre gränserna till Ryssland? Detta inkluderar Sveriges position som genom Löfvenregimens (och några föregångares) märkliga försvars-, säkerhets- och utrikespolitik gjort att läget helt enkelt är farligt. Säkerhetspolitik? Sätt ett O före så är det klarare vad det handlar om. Osäkerhetspolitik.

Hur som helst: vila i frid och mottag vår tacksamhet, överstelöjtnant Petrov!

söndag 17 september 2017

Hovstallet ...

... får väl skicka ut en stallknekt och mocka skiten då!



Liten översättning: EU-migranter = tiggare från Balkan.

Det måste vara trevligt för det fina mångkulturella folket på Östermalm med dessa nya bekantskaper på gatorna. - Men den svenske fosterlandsvännen måste fråga: "Varför måste fylla, skrän och pinkande på gatan överlåtas till utlänningar, det kan väl vilka rejäla svenskar som helst klara av!"

Madde? Jaha? Ett så kallat kungabarn. För den som tycker att det är fel att kalla ynglingar på 20-25 år barn så kan det vara värt att påminna sig om att nuvarande konungens avkomma har kallats 'barn' ända upp i trettioårsåldern. Barnsliga kanske, men inte är de barn (jag utgår från att de inte är omyndigförklarade). Det är alltså svenska monarkister som har förstört språket så att ordet 'barn' nära nog tillintetgjorts. Idag kan 'barn' tydligen betyda fruntimmer i konstig hatt och på väg mot medelåldern (se bilden på löpsedeln), eller tjugofemårig afghan med skäggstubb, stålhård blick och granithaka. Inte en liten figur på en meter eller mindre som på vardagarna ofta påträffas i någon lägre årsklass i skolan.

lördag 16 september 2017

Tveksamt galna politiker och genealogi


Det har varit dåligt med uppdateringar av bloggen på senaste tiden. Möjligen kan det bero av att det finns för mycket att skriva om, och jag vill helst ha lite eftertanke i det jag skriver. En del tycker det är rimligt att förklara världens kriser med att politiker X eller Y (eller både X och Y) är galna. Det förefaller mig slappt och intetsägande. Om Trump och/eller Kim vore knäppa i roten borde det märkas konstiga ryck och avvikelser i berörda länders politik. Men som det ser ut fortsätter båda länderna att tuffa på som tidigare: Korea går uppåt och blir starkare, USA rutschar alltmer utför.

De excentriska dragen i USA beror inte av att Trump är galen - det är det politiska systemet som är galet, med system i galenskapen. Medan det tycks som Trump inte har mycket makt gentemot de verkliga makthavarna i USA (den så kallade djupa staten) så är det oklart hur mycket makt som ligger hos Kim respektive de äldre gentlemännen i hans närmsta omgivning. Men även om Kim och Trump verkligen vore galna finns det bakomliggande strukturer som gör att länderna fortsätter längs sina egna logiska och konsekventa riktlinjer.

I stället för att djupgräva i världens politik, ekonomi och kultur och blogga om detta har jag djupgrävt i min egen genealogiska bakgrund. En perifer familj bodde i ett ställe som fortfarande heter Rumpebo, i Östergötland. Det kan man konstatera efter en titt på Lantmäteriets kartor på nätet. En avlägsen släkting blev torpederad och dog i Nordsjön 1917, en försvann när hans skepp gick under i Kinesiska sjön 1919, en hette Igor (född 1858), ett par flickor fick heta Vetsera efter österrikiske tronföljarens hålldam (han & hon dödades vid Mayerlingdramat), en del undrar man över hur de överlevde med stora familjer när familjeförsörjaren försvann, etc etc. Somliga åkte långt i världen, andra verkar knappt ha varit utanför hemsocknen. Man kan följa med samhällsutvecklingen: det kommer plötsligt småskollärarinnor, elektriker, chaufförer, konsumföreståndare, ånghammarreglerare ...

Det kan vara bra att veta vem ens farfars mormor var. Det kan ge perspektiv på tillvaron. Min hette Katarina Gradén och blev inte långlivad, levde 1814-1860 i Grangärde, Dalarna. Under den tiden hann hon föda nio barn. Tre dog som små. En osades ihjäl i en kolmila när han var tjugoett. Fem bildade egna familjer. Jag har hittat en hel del av Katarinas efterkommande (inklusive mig själv, eftersom hon alltså är farfars mormor), men det återstår en del folk att gräva upp. Det är faktiskt roligare än tjafset om "galna" politiker.

fredag 8 september 2017

Otacksamme Per

Antag att en (förmodligen före detta, vid det här laget) kompis hjälpt SvD-ledarskribenten Per Gudmundsson att flytta någon gång: burit kartonger, släpat tunga möbler nästan en hel dag trots att han egentligen skulle behöva vara hemma och ta hand om en sjukling. Och så har kompisen hjälpt Per när denne var i behov av snabba kontanter, genom att låna ut en tusenlapp.

Nu behövde kompisen själv hjälp vid en flytt, och ville få tillbaka tusenlappen. Men icke! Per slår ifrån sig:

Du pratar som en femåring!

Om detta verkar konstigt, gå till den ledare i Svenska Dagbladet som publiceras idag, och där Nordeas flytt till Finland kommenteras. Här ser vi hur Per resonerar.

Nu när flyttplanerna förverkligas finns inte tillstymmelse till självkritik. Tvärtom försöker regeringen påskina att Sverige är ett paradis för företag och att ledningen för Nordea är dåligt informerad och otacksam. ”Här har vi en bank som två gånger har fått rejäl hjälp. Hela förutsättningen för att banken finns är svenska skattebetalare och tacken för det är: nu flyttar vi huvudkontoret”, sade statsminister Stefan Löfven i går. 
Regeringen har bara suttit tre år, men beter sig redan som en femåring. Löfven och Andersson borde växa upp.
Om detta är ett resonemang med intellektuella anspråk är det när nog obegripligt. Om regeringen "bara suttit tre år", borde den då bete sig som en treåring, inte en femåring? Och finns gamla hederliga dygder av typen 'göra rätt för sig och inte snylta på andra' inte kvar i den liberala tankevärlden? Det kanske bara var gamla tokskallar inom gamla högern och vänstern som tänkte så? Handlar det nu bara om att sno åt sig så mycket man kan, och sedan räcka lång näsa åt de dumskallar som lät det ske? (Tips på svar: "ja".)

Nå, en förväxt finansiell sektor är rena giftpillret för den reala ekonomin, så varsågod Finland: Nordea kan ni ta hand om!

tisdag 5 september 2017

Äntligen

"Äntligen" kan säkert invånarna i den östsyriska staden Deir Ezzor (en av otaliga sätten att stava denna stad vid Eufrat) säga när den syriska armén nu nått fram och brutit en tre års lång belägring. (Tyskarnas belägring av Leninggrad varade ju också tre år - kan man säga att båda förtjänar hedersbeteckningen "hjältestad"?)

Jag antar att de vanliga surpupporna kommer att fortsätta att vara sura: när islamisterna tvingades ge upp östra Aleppo fick vi ju höra att "Aleppo fallit", inte att östra Aleppo befriats. Jag har sett bilder från ett nattligt Deir Ezzor där folk dansar på gatorna. De slapp få islamistgalningarna som härskare, fast det ett tag såg riktigt illa ut tidigare i år när belägrarna fick direkt flygstöd av USA. Men det är lokalbefolkningens synpunkt, var och en har ju rätt till sin sanning, och tycker någon annan att krig är fred och slaveri är frihet så får den väl tycka det. Fast det behöver ju inte andra ta på allvar.

Men nu är frågan hur länge detta krig skall fortsätta. De delar av Syrien som kontrolleras av IS huggs upp i mindre delar som elimineras en efter en. Moralen bland IS-folket torde sjunka som en sten kastad i Marianergraven och det är bara att hoppas att de 'svenskar' som befinner sig bland islamisterna inte slipper därifrån med livet i behåll och kommer tillbaka hit. Andra grupper är isolerade i Idlib-provinsen mot gränsen till Turkiet och ägnar sig, vad jag förstår, rätt mycket energi åt att slåss med varandra. Deras framtidsutsikter ser hur som helst rätt dystra ut när omvärldens intresse för och stöd till deras lilla jihad-projekt raskt sjunker. Och de politiker i väst som mässat om att "Assad måste bort" försvinner själva, en efter en.

Enda anledningen till att någon skulle försöka dra ut på kriget kan väl vara att kineserna uttalat att Syrien skall vara en viktig terminal i deras nya sidenväg. Samma sak omnämns när det nu är oroligheter i Burma. Gamla motsättningar mellan muslimer och buddhister eldas på för att försvåra bygget av stora kinesiska anläggningar just i området där motsättningarna är mycket akuta. Detta är intressant: den kinesiska ekonomiska ångvälten är så mäktig att motståndarna mest verkar ha våld att tillgripa som motmedel.

Vi kan dock räkna med att när jättekontrakten för att återuppbygga Syrien skall skrivas på är det liten chans att de som hejat på jihadisterna kommer att få vara med. Och i det gänget - de som med utpräglad dålig smak kallade sig "Syriens vänner" - finns väl Sverige med också? Kommer något politiskt ansvar att utkrävas för den usla svenska syrienpolitiken? - Knappast.

torsdag 31 augusti 2017

Valkampanjen hettar till, knivarna kommer fram - lite funderingar hit och dit

Nyss kom detta i brevlådan:


Socialdemokraterna gör propaganda för kyrkovalet. Tänk om det råder ett missförstånd här. Tänk om mina värderingar är kvinnoprästmotstånderska, reaktionärt bakåtsträvande, främlingfientliga? (Vad är "reaktionärt bakåtsträvande" förresten, finns det 'progressivt bakåtsträvande', 'reaktionärt framåtsträvande', eller andra avarter som dock inte ryms på det här papperet? Kan man inte vara reaktionär helt enkelt, utan att krångla till det - eller vara bakåtsträvare, vilket jag antar är en synonym för reaktionär.) Varför skulle jag dela ros-partiets värderingar (som väl många av 'rosorna' inte heller gör, men håller tyst om för att inte skada den egna karriären)?

På tal om främlingsfientliga. Någon person som väl ser poliser som fientliga främlingar försökte sticka kniven i halsen på en polis tidigare idag. Det skedde på Söder i Stockholm, vid Medborgarplatsen. Har det något med det så kallade Kniv-Söder att göra?

Ännu är det oklart vad det var för figur som höll i kniven, men möjligen handlar det om en av dessa förvuxna "gatubarn" (kodord för marockanska ligister). Hade det varit en vanlig svensk eller åtminstone skandinavisk knarkare eller alkis av den typ som häckar i det här området hade vi nog redan fått veta det. Själv går jag inte gärna bort mot den  delen av Söder numera. Otrevligt område.

På Sergels torg har en ledsen flaggstång med vidhängande svensk flagga upprört en del. Men det kanske visar att Sverige skäms (eller åtminstone borde göra det). Hade  den politiska viljan funnits så hade de marockanska och andra ligor sopats bort för länge sedan.

Redan i sin ungdom skrev Marx ungefär att Tyskland var så dåligt så det var under all kritik, det gick inte att kritisera längre. Men ur skammen över det dåliga kunde en vilja att förändra växa fram. Nu tycker jag som god patriot inte att Sverige är under all kritik, men det finns saker att skämmas för. Exempelvis den fäaktiga attityden mot exempelvis ligorna från Nordafrika eller tiggarna från Balkan, eller personer som vägrar att lämna Sverige trots att de upplysts (flera gånger) om att de inte har giltiga skäl att uppehålla sig här. - Vi borde kunna räta på våra egna ryggar, och även räta upp den ledsna flaggstången. Det vore bra för hela landets självkänsla. Och därför vill nog de höga herrarna att vi skall fortsätta kröka rygg.

tisdag 22 augusti 2017

Tecken på imperiets nedgång?

- Vi gamla sailors blir ganska trötta när vi ser hur USA:s flotta dekar ner sig ...


För den som minns hur det var förr i tiden: tänk tillbaka till 1980-talet, de sista åren Sovjet fanns. Ett tecken bland många att det inte stod rätt till var tillståndet i den sovjetiska flottan. Ett tag var den riktigt stark och seglade (utan segel, frånsett det enorma skolfartyget Kruzenstern) på alla hav. En formidabel flottstyrka under amiral Gorsjkovs befäl. Men så blev det sämre på 80-talet: fartyg sjönk, brann, hade dåligt underhåll, det var tveksam kvalitet på manskapet (som de som körde en ubåt med vrålande motorer upp på ett skär i Blekinge).

Nu verkar det som om USA:s flotta, åtminstone den som plaskar runt i Stilla havet, har problem. Jag minns inte att de sovjetiska båtarna krockade till sjöss, men det har USA-fartyg nu gjort flera gånger med civila fartyg, och människor har dödats eller skadats. Dessutom har förtroendet för marinen minskat så till den grad att den beordrats ställa in sina operationer tills vidare. Vad det betyder kan man spekulera om. Antingen handlar det om en uppryckning av säkerhetsarbetet och en order om att "se er för f-n för när ni går i leder med tät trafik", eller också finns det även mer långsiktiga problem. Problem som kan ha betydelse för USA:s nedgång och fall.

Tips hur man knäcker välfärdskapitalet

Just det, här kommer ett tips som (möjligen oavsiktligt) presenteras på Svenska dagbladets ledarsida. Tanken är ju ett vinsttak på 7 procent enligt Reepalus utredning. Vad får detta för följd enligt skribenten i Svenskan:

... Reepalus förslag skulle innebära en dödsstöt för valfrihet i välfärden. Det skulle bli närmast omöjligt för andra än några riktigt stora koncerner att driva privata välfärdsföretag, om möjligt ens för dem.

Jaha, om man drar ner taket till säg fem procent så kanske hela gänget sticker, och de offentliga pengarna som öses in i välfärdsföretagen (välfärd för vem? bör man väl fråga) stannar där i stället för att hamna i fickorna hos fel folk. I stället kunde de ju satsas på att undvika de vårdkriser som återkommer varenda jäkla sommar utan att kraftågärder vidtas från ansvariga myndigheter, eller se till att alla skolor fungerar bra.

Fast just här bor väl inte kineserna?