måndag 14 maj 2012

Efter hundra år - Strindberg lever!

Nu är det 100 år sedan Strindberg dog. Den litteräre krångelputten, nydanaren, bakåtsträvaren, snillet, mångvetaren och tokskallen om vartannat. En del hugfäster minnet av August, andra firar väl dödsfallet och beklagar att mannen inte helt har fallit i glömska.



Jag uppfattar honom som obändig frihetssträvare, men ibland så obändig att andras frihet och värdighet kom i kläm. Misstron mot auktoriteter ramlade ibland över knasigheter av den sort som moderna klimatförnekare visar upp. Men hans avsky för såväl det konservativa som sedan det liberala etablissemanget kan man inte ta fel på. Överheten stinker! Överheten är falsk och parasitär!

En del av Augusts skriverier är ur tiden, med intriger nära nog obegripliga för moderna svenskar antar jag. Hans vetenskapliga projekt och funderingar kan få en att fundera på hur det stod till i skallen på mannen ibland. Men en del kan förklaras, som det där med guldmakeriet. Under hans tid började det bli klart bland kemister att grundämnena inte är oföränderliga utan kan omvandlas från ett till ett annat. Ur den synpunkten var det inte otroligt att guld skulle kunna framställas ur andra ämnen. (Och jag tror det är möjligt, det är bara det att kostnaderna för tillverkningen skulle uppväga intäkterna av guldförsäljningen.) Problemet var nog att Strindberg trodde att det här var något som en ensam gubbe i ett hotellrum kunde klara av med några enkla kemist-hjälpmedel och tankar som övertagits från äldre tiders alkemister. Hade han gjort det femtio år tidigare hade han nog kommit undan kritik, men på 1890-talet var det för sent. - Med guldmakeriet var Strindberg på sätt och vis i fas med sin egen tids spetsforskning, men det blev ändå fel eftersom hans referensramar var hur kemi/alkemi sett ut årtionden tidigare.

Guldmakeriet är dött, men annat lever och ruskar om bland hans skrifter och förtjänar att hågkommas. Kanske tur att mannen inte hade tillgång till dator, då kanske det blivit 150 i stället för drygt 70 delar av hans Samlade verk!

Föregående inslag i denna August-serie här.

5 kommentarer:

Pierre Gilly sa...

Med brevutgåvan blir det nästan 150 volymer tror jag.

Björn Nilsson sa...

Hade för mig att breven var på drygt 20 band, men jag kanske minns fel - sånt händer! Tycker att med den produktionen borde karln ha fått skrivkramp då och då!

Pierre Gilly sa...

Nått sånt. Inte blev han så gammal heller...

IndienSolidaritet sa...

"HVad är moral? En rättskänsla som av överklassen disciplinerats i avsikt att narra underklassen till ett stillsamt levnadssätt." Jag kan inte mycket om Strindberg men många uppmuntrande tankar löpte i alla fall genom hans intellekt.

Björn Nilsson sa...

Strindberg var knepig, han skrev åt alla möjliga håll, och ändrade uppfattning då och då. Ibland helt rätt och ibland helt fel.